Nu behöver Sverige mer än någonsin en framtidsinriktad politik som sätter jobben främst. Endast en politik för full sysselsättning kan klara välfärden och minska klyftorna i Sverige.

Alliansregeringens politik är inriktad på att möta lågkonjunkturen på flera sätt. Vi genomför reformer för att förhindra att fler jobb försvinner. Omfattande resurstillskott till välfärdens kärna tryggar sysselsättningen i skolan och sjukvården. Samtidigt satsar vi på omställning så att den som hamnar i arbetslöshet alltid ska kunna känna sig trygg med att få professionellt stöd för att komma tillbaka.

För att jobben ska växa till fortsätter vi att investera i arbetslinjen. Genom skattelättnader till låg- och medelinkomsttagare ser vi till att det lönar sig bättre att arbeta. Samtidigt måste det finnas jobb för arbetslösa att kunna söka. Därför har alliansregeringen satsat på att både göra det mer attraktivt att starta nya företag och billigare att ha människor anställda. Därtill genomför vi den största uppryckningen av skolan på lång tid för att förbättra skolans fokus på kunskap och resultat.

Trots att viktiga reformer har genomförts finns det mer att göra för att minska utanförskapet. För många människor lönar det sig fortfarande för dåligt att arbeta. Entreprenörer upplever ännu regelbördan som alltför betungande. För få företag lyckas växa och bli riktigt stora. Under nästa mandatperiod vill vi därför fortsätta investera i en ansvarsfull jobbpolitik för full sysselsättning.

Mot detta står en opposition som drivit allt längre ut till vänster. Mona Sahlins debattartikel i GP den 10 januari är ett nytt exempel på Socialdemokraternas utgiftspopulism. Ivrigt påhejad av Lars Ohly verkar det nu finnas pengar till allting. Det är en farlig politik som riskerar att slå hårt mot de offentliga finanserna och Sveriges framtid.

Socialdemokraternas ekonomiska politik är i allt väsentligt en återgång till den bidragslinje som väljarna röstade bort i valet 2006. Inkomstskatterna ska höjas för vanligt folk samtidigt som mångmiljardresurser ska satsas på att utöka bidragssystemen. I Göteborg, som redan har en hög skattenivå, höjer S och MP kommunalskatten på ett sätt som slår hårt mot låginkomsttagare och pensionärer.

Effekten av Socialdemokraternas skattepolitik blir att låginkomsttagare som arbetar ska behöva betala högre skatter för att personer med högre inkomster ska få mer i bidrag om de inte arbetar. Det är både orättvist och urholkar arbetslinjen.

Massiv beskattning med S

För att finansiera höjda bidrag föreslår Socialdemokraterna en massiv beskattning på unga under 25 år. Mona Sahlin skriver om nya satsningar på ungdomar. Det rimmar mycket illa med verkligheten eftersom Socialdemokraterna helt vill slopa den nedsättning av socialavgifterna för unga som alliansregeringen genomfört. Sammantaget innebär det en skattehöjning på närmare tio miljarder kronor som ska betalas av ungdomar. Med Socialdemokraternas politik kommer det bli betydligt dyrare att ha ungdomar under 25 år anställda.

För Västsveriges del är fordonsindustrins framtid av stor vikt. Vi är djupt oroade över Mona Sahlins samarbete med ett Miljöparti vars åsikt verkar vara att folk överhuvudtaget inte ska åka bil, än mindre köpa några nya. Därtill driver Miljöpartiet på för en snabbavveckling av kärnkraften. Det skulle slå hårt mot Sverige industri.

I stället för att lägga krokben för det företagande som finns, vill vi moderater göra mer för att stärka förutsättningarna för företagande och uppmuntra entreprenörskap.

Valet en folkomröstning om arbetslinjen

När valåret har inletts är skillnaderna i svensk politik mycket tydliga. Valet i höst blir en folkomröstning om arbetslinjen. Ska vi fortsätta föra en tydlig jobbpolitik där det lönar sig att arbeta, eller ska vi höja bidragen till människor som inte arbetar? Är det klokt med skattelättnader för låg- och normalinkomsttagare, eller ska skatterna höjas? Ska det vara billigt att anställa unga människor, eller ska kostnaderna kraftigt höjas?

Per Schlingmann

partisekreterare (M)

Jan Hallberg

kommunalråd (M)