Riksdagsbeslutet 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik har alltid varit vargvurmarnas tyngsta argument under de debatter som förts under många år om vargens negativa påverkan på landsbygdens människor och möjligheten att jaga med drivande hund.

Ett riksdagsbeslut om att begränsa den starka tillväxten av den ryska vargstammen i Sverige är nu, när det går vargvurmarna emot, en skandal och farligt för Sveriges trovärdighet internationellt! Beslutet om skyddsjakt är givetvis lika respektabelt som tidigare riksdagsbeslut i frågan. Att som Gillberg gör, ironisera över människors oro för en upplevd alltför stor vargpopulation, är lika hänsynslöst som oklokt.

Märkligt argument

Att många jakthundar dödas av trafik, drunkning och olyckor under jakt, är ett märkligt argument för att vi utöver detta tragiska faktum skall bagatellisera vargens ökande påverkan på olycks- och dödstalet bland jakt- och sällskapshundarna.

Att jägarlobbyn skulle vara för stark motsägs av att fullskalexperimentet med varg och landsbygdsbefolkningens starkt påverkade möjligheter att bedriva fäbodbruk och löshundsjakt kunnat pågå så ostört under så många år, trots alla protester från de närmast drabbade. Det är inte jägarlobbyn som styr Sveriges riksdag, det är det stora antalet röstande bosatta i de stora städerna, där vargen för övrigt absolut inte får finnas.

Skyddsjakten på varg är en mycket restriktivt använd väg att utan risk för artens överlevnad decimera en starkt växande rysk vargstam och att ta hand om problemindivider i svårt vargplågade bygder. Vi har under ett antal år haft denna jaktform på till exempel björn, vilket inte alls påverkat stammens fortsatt positiva utveckling.

Alla länder i vår omgivning som har varg, som lyder under EU:s så kallade Habitatdirektiv och har signerat Bernunionen, har en förvaltning av vargstammen genom jakt. Varför skall inte vi följa deras exempel när det gäller förvaltningen av den alltmer riskabelt domesticerade ryska vargstammen i Sverige? Om detta kan leda till en ökad acceptans för vargen är det väl utmärkt även för en vargvurmare som Gillberg?

Ansvarsfull förvaltning

Vi måste ha en ansvarsfull förvaltning av de rovdjur vi anser att vi skall ha i Sverige. Att som hittills tvinga på landets landsbygd en rysk vargstam har inte värnat biologisk mångfald, snarare har det varit ett illa övertänkt exempel på en urbaniserad naturromantiserad enfald.

Den nu genomförda avskjutningen av några procent av den totala vargpopulationen är ett bra första steg, i riktning mot en långsiktigt ansvarsfull förvaltning av den ryska vargstammen i Sverige, om vi nu överhuvudtaget skall ha en sådan.

Björn Törnvall

jägare och jaktledare, debattör i jakt- och

miljöfrågor