En framtida nedgång i världens oljeproduktion är långt ifrån självklar, skriver nationalekonomiprofessorn Olof Johansson-Stenman och faller in i samma troslära som de flesta ekonomer, nämligen att naturens resurser är oändliga och bara finns där att fritt använda.

Men oljan är ingen oändlig resurs, hur gärna professorn än önskar. En nedgång i produktionen kommer att inträffa. Dessutom hotar nu bristen på många andra naturresurser; vatten, råvaror och mineraler, jordbruksmark och inte minst en tilltagande brist på biologisk mångfald är förödande.

I början av 1900-talet fanns gott om naturresurser och naturen hade ännu förmågan att ta hand om utsläpp och industriavfall.

Vi har nått en gräns

I dag har vi nått en gräns, just de ”tillväxtens gränser” som MIT-forskarna Meadows påvisade i sin berömda rapport från början av 70-talet; ”inom så kort tid som 70 år kommer vårt sociala och ekonomiska system att kollapsa om inte drastiska förändringar snabbt görs” skrev de 1972.

I dag, nästan 40 år senare, tyder allt mer på att de kommer att få rätt.

Olof Johansson-Stenman tror dock inte på någon kommande energibrist. Syntetisk bensin från kol är numera ”inte särskilt kostsamt” att framställa, hävdar han.

Att sådan kolbaserad framställning av bensin radikalt ökar koldioxidutsläppen är således ingen kostnad Johansson-Stenman tar med i sina ekonomiska kalkyler. men om ”coal to liquid” dessutom kräver mer energi i framställningsprocessen än den energi man sedan får ut, blir energinettot negativt, och knappast någon långsiktig energilösning.

Många av de alternativ till oljan som nu förs fram har negativt energinetto och tillför i praktiken ingen ny energi.

Många hoppas på den så kallade CCS-tekniken (coal capture and storage) för ”ren” kolanvändning. men förutom att sådan teknik är många år från ett kommersiellt genombrott så är den också extremt energikrävande. En Harwardstudie visar att åtminstone 30 procent av kolenergin då går åt till själva koldioxidlagringen.

Kurvorna följer varandra

Olof Johansson-Stenman tror inte att vi går mot en krympande ekonomi, möjligen blir tillväxten ”en aning långsammare”. Men att 1900-talets ekonomiska tillväxt skett med en motsvarande ökning av energikonsumtionen borde väl även Johansson-Stenman se i ”den ekonomiska forskningen”; kurvorna för BNP-ökning och oljeförbrukning följer ju varandra tätt under hela 1900-talet.

Varför skulle det sambandet försvinna under 2000-talet? Minskad oljeproduktion kommer att tvinga oss till en radikal minskning av vår energiförbrukning. Det osannolika är väl att tillväxten då kan fortsätta som förut.

Gunnar Lindstedt

journalist och författare