I 20 år har vi haft ett internationellt ramverk som syftar till att skydda barn mot kränkningar av deras mänskliga rättigheter, FN:s barnkonvention. Konventionen har sedan länge varit nästan universellt ratificerad, vilket innebär att i stort sett alla världens länder har åtagit sig att respektera, skydda och uppfylla de rättigheter som garanteras av konventionen.

Trots detta kränks miljontals barns rättigheter varje dag i alla världens länder. En möjlighet för individer att kunna ställa förövare till svars vid kränkningar är centralt för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Möjligheten att få sin sak prövad av en oberoende och opartisk instans är en rättighet i sig som anses vara av grundläggande betydelse, eftersom denna rätt kan innebära ett mer effektivt skydd av de övriga rättigheterna.

Det är varje stats ansvar att upprätta ett nationellt system dit barn och deras representanter kan vända sig om de upplever att en rättighet blivit kränkt.

Behövs effektiva klagomekanismer

Men vad händer om staten inte lever upp till sitt ansvar? Vart skall barnet och dess representanter då vända sig om det inte finns någon instans att klaga till eller där processen tar för lång tid? Vart skall barnet vända sig när det gäller kränkningar av rättigheter i barnkonventionen som inte skyddas av nationell lag? Vart vänder sig till exempel papperslösa flyktingbarn om de nekas sin rätt att gå i skolan eller sin rätt till sjukvård?

FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) som granskar hur staterna förverkligar sina skyldigheter enligt barnkonventionen, har nyligen påtalat denna brist samt avsaknaden av effektiva klagomekanismer för barn i vissa fall.

Barnrättskommittén har vidare rekommenderat Sverige att överväga att ge den svenska barnombudsmannen mandat att utreda enskilda klagomål.

Internationell instans nödvändig

Barns utsatta ställning och begränsade möjligheter att göra sin röst hörd innebär att de redan har svårt att kräva upprättelse när deras rättigheter kränks. Klagomekanismer måste därför vara effektiva och lättillgängliga för alla barn, oavsett var i världen man bor.

För att sätta press på de stater som kränker barns rättigheter och de som saknar effektiva och tillgängliga system för att klaga, behövs en internationell instans dit individer kan vända sig för att ställa staterna till svars, om de nationella systemen inte existerar eller misslyckas med att ge upprättelse. En internationell klagomekanism skulle också bidra till att utveckla rättspraxis och tydlighet kring barnkonventionens innehåll vilket stärker implementering på nationell nivå.

Barnkonventionen är i dag den enda centrala konventionen för mänskliga rättigheter som saknar en internationell instans dit individer kan vända sig.

Ett stort antal länder stödjer redan förslaget om att införa en individuell klagorätt vid brott mot barnkonventionen, tillsammans med över 500 internationella och nationella enskilda organisationer samt det europeiska nätverket för barnombudsmän (ENOC), där också den svenska barnombudsmannen ingår. Även FN:s barnrättskommitté, som är det organ som skulle ta hand om eventuella klagomål, är positiva till förslaget.

Men för att ett sådant förslag skall kunna bli verklighet krävs ett ännu starkare stöd från FN:s medlemsländer. Sverige har en mycket viktig roll att fylla i de pågående diskussionerna. Barnrättsorganisationen Plan Sverige uppmanar därför den svenska regeringen att ta ställning till förmån för förslaget om att införa individuell klagorätt till barnkonventionen och därmed stärka barnets rättigheter.

Sara Philipson

Laure Abado

barnrättsjurister, Plan Sverige