Just nu pågår FN:s ödeskonferens om klimat och rättvisa i Köpenhamn. Världen håller andan. Mötets yttersta mål är att enas kring åtgärder som effektivt minskar mänsklighetens påverkan på jordens uppvärmning.

Hittills har vi ökat medeltemperaturen vid jordytan med 0,8 grader, jämfört med år 1900. Skulle ökningen överstiga 2 grader Celsius – enligt somliga forskare 1,6 grader – riskerar planetens klimatsystem att skena iväg bortom vår kontroll. Resultat: Mer extremväder, torka, översvämningar, havsytehöjning och därmed stegrad fattigdom och ett växande hot mot ekonomi och välfärd i alla nationer.

Möjligheterna större än någonsin

Tyvärr tycks vi vara i full färd med tippa Moder Jord över stupet – med vår klimatpåverkan men också genom försurning av världshaven, utfiskning, skogsskövling, utrotning av arter och störningar i näringsämnens kretslopp i mark och vatten. Å andra sidan: Världssamfundet har aldrig haft större möjligheter än i dag att bota dessa kriser!

Det finns kunskaper och smart teknik. Det finns, faktiskt, en politisk beredskap som vi inte såg röken av för bara tio år sedan. Och det finns ekonomiska kalkyler. Den internationella Sternrapporten visar t ill exempel att det i snitt kostar bara 1 procent av den globala BNP:n att hejda uppvärmningen (så långt den beror på oss). Världsbanken finner i en ny studie att de rika ländernas kostnad för att bidra till utvecklingsländernas klimatomställning handlar om ynka 0,3 procent av den globala BNP:n, en billig livförsäkring för hela mänskligheten.

Framtiden avgörs i städerna

En sak blir också allt tydligare: Mänsklighetens framtid kommer att avgöras i de snabbt växande städerna. Här, på bara två procent av planetens yta, bor redan nu halva jordens befolkning. Städerna förbrukar 75 procent av all energi och svarar för 80 procent av de klimatpåverkande utsläppen.

Av de hundra största städerna ligger mer än hälften i Asien, varav nästan 15 procent i Kina. I femhundra städer bor fler än en miljon invånare. Medborgarna har givetvis stora förväntningar på god livsmiljö och välfärd. Men de flesta städer brottas med arbetslöshet, slum, trängsel, dålig luft, smutsigt vatten, segregerade bostadsområden och våld.

Över hela världen pågår en mängd initiativ för att lösa problemen. Sustainable cities, hållbara städer, har blivit ett centralt begrepp. Bill Clinton har bland andra ställt sig i spetsen för en klimatallians med 40 av de största städerna. Göteborgspriset för hållbar utveckling – det gröna Nobelpriset – firade härom veckan sina första tio år med seminarier och ceremoni.

Årets pris handlar om Hållbara städer och regioner och gick till tre personer som är verksamma både lokalt och globalt: Anna Tibaijuka, biträdande generalsekreterare i FN,  Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá och Sören Hermansen, primus motor på danska vind- och vågkraftsön Samsö.

Mycket kan också göras i Göteborg    

Man kan ju inte ha ett sånt här fint pris och inte göra något själv, konstaterar Göran Johansson, som tillsammans med finansmannen Carl Bennet drog igång Göteborgspriset år 2000. Men är Göteborg verkligen en hållbar stad? Svar: Ja – och nej!

På plussidan: Endast en halv procent av värmen kommer från olja, och fjärrvärmenätet har byggts ut kraftigt. 25 tågpendlar anländer varje dygn till hamnen från hela landet, lastade med gods som annars skulle körts hit på långtradare.

Göteborg är ledande på miljözoner för tunga fordon och på upphandling av miljövänliga bussar och arbetsmaskiner. På egna ben är ett projekt där barn och ungdomar stimuleras att gå/cykla, bland annat till och från skolan, i syfte att stärka både hälsan och miljön.

På minussidan: Vägtransporternas andel ökar fortfarande. Alltför lite görs för att effektivisera bostadsbeståndets energiförbrukning. Och den sociala segregeringen i vissa stadsdelar är alarmerande.

Det jubilerande Göteborgspriset borde inspirera akademierna, näringslivet och politiken (triple helix) till en gemensam, bred och offensiv hållbarhetsstrategi. Med flera syften: För att ta vårt ansvar för världen. För att främja lönsamma gröna företag och jobb i regionen. Och för att Göteborg med trovärdighet skall axla den roll vi nyligen fått som Sveriges nationella centrum för hållbar stadsutveckling.

Stefan Edman

författare, teknologie hedersdoktor vid Chalmers, Göteborgsprisets juryordförande 2000-2009