Ansvaret för skandalen med vanvårdade svenska grisar, som avslöjades för några dagar sedan, vilar helt och hållet på regeringen som borde begripit att man inte hur länge som helst kan dölja verkligheten bakom den käcka parollen: Sverige har världens strängaste djurskyddslagar. Man har i fullt samförstånd med Jordbruksverket och näringen tagit udden av dessa lagar genom att helt och hållet negligera tillsynsverksamheten trots att detta förhållande under lång tid har uppmärksammats av flera utredningar, många andra myndigheter och organisationer.

Den tidigare Djurskyddsmyndigheten inrättades med målsättning att gällande lagar skulle tillämpas och efterlevas, vilket jordbruksnäringen inte kunde leva upp till i alla stycken. I fallet med korna på Revinge Hed sköt lagen uppenbarligen över målet enligt allmänhetens uppfattning. Därför vore det ärligare mot alla parter att en ny djurskyddslag skapades, i stället för den som i dag tjänar som en slogan för försäljning av svenskproducerade livsmedel.

Det nya systemet med djurskyddsdeklarationer som presenterades efter avslöjandena tillför inget nytt – förutom att en ny blankett skall fyllas i. De veterinärer som utför dessa kontroller har fortfarande en besvärlig situation i relationen till djurägaren. Det är inte enkelt ens för en veterinär, trots Sveriges veterinärförbunds påståenden, att vara polis gentemot sina kunder samtidigt som man är husdoktor. Därför måste den djurskyddstillsyn som samhället kräver utföras av veterinärer som inte har någon affärsrelation till tillsynsobjekten. I Sverige bedriver dessutom ungefär hälften av länsstyrelsens veterinärer privatpraktik på fritiden. Vem utövar tillsyn över dessa? Vad som saknas är alltså en öppen och opartisk tillsyn.

Utmärkt utredning i papperskorgen

Så sent som för någon månad sedan kastade regeringen en ytterst välgjord utredning i papperskorgen. I utredningen föreslogs att man skulle lägga ner Jordbruksverket och skapa en ny tillsynsmyndighet med anledning av verkets dubbla roller i svenskt lantbruk. Samtidigt som Jordbruksverket skall utveckla jordbruksnäringen och öka dess konkurrenskraft under parollen Vi stärker den gröna sektorn har man det yttersta tillsynsansvaret för landets djurskydd. Detta är en omöjlig ekvation, vilket bland andra utredaren Gerhard Larsson konstaterade i sin utredning Trygg med vad du äter – nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion som överlämnades till regeringen i januari 2009.

Två omfattande utredningar av veterinärväsendet, 1995 och 2007, föreslog också att Jordbruksverkets tillsynsansvar skulle renodlas och att man skulle upphöra med sin kommersiella verksamhet. En rapport från Riksrevisionen 2002 föreslog samma sak. Så gjorde även Konkurrensrådet, Konkurrensverket, Statskontoret och mängder med andra myndigheter och organisationer i sina remissvar till ovan nämnda utredningar.

Regeringen valde dock att endast lyssna på kritiken mot utredningarna som regeringen påstod var massiv. Men den kom i stort sett endast från näringen och Jordbruksverkets allierade, det vill säga de institutioner som är ekonomiskt beroende av Jordbruksverkets välvilja. Till dessa hör tyvärr Sveriges veterinärförbund, SVF, som har många medlemmar som är anställda av Jordbruksverket i den statliga distriktsveterinärorganisationen.

I stort sett värdelös

Djurskyddstillsynen, för vilken Jordbruksverket har det yttersta ansvaret, kan kort sammanfattas så här: Då den sorterade under kommunerna var den i stort sett värdelös. Det fanns några enstaka kommuner med en hyfsad kontrollverksamhet, men de flesta hade en i stort sett obefintlig sådan.

I januari 2009 flyttades kontrollen över till länsstyrelserna. Inte heller här fungerar tillsynsverksamheten. Som exempel kan tas Kronobergs län där man i år, av 30 svinbesättningar, hunnit kontrollera tre. Man hinner där i stort sett inte med någon annan tillsyn än då någon blir anmäld för misstänkt vanvård eller djurplågeri. Så är det troligen över hela landet. Det är naturligtvis regeringen som har det yttersta ansvaret för att man låter Jordbruksverket agera fritt och att det därför blir så här dåligt.

Marit Paulsens fråga i tv härom kvällen angående antibiotikaförbrukningen inom svinproduktionen är en av de springande punkterna. Detta måste också ingå i tillsynsverksamheten. Så är inte fallet i dag.

Lurar sig själva

Allt detta stärker vår uppfattning att Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och näringen är att betrakta som en enda organisation, där Jordbruksverket för befälet, som huvudsakligen är till för att sälja svenska lantbruksprodukter. Man lurar sig själv och därmed också svenska lantbruksnäringen om man tror att det är en välgärning för de enskilda djurägarna att medvetet försvaga tillsynsverksamheten på det sätt.

En sådan här skandal kan lätt följas av flera ännu värre om man inte snarast tar itu med frågan att skapa en tillsynsverksamhet som står fri från näringens inflytande. Det enklaste vore att ta upp Gerhard Larssons utredning ur papperskorgen.

Per Arvidsson

leg veterinär

Mikael Fälth

leg veterinär