Om föräldrar och andra vuxna visste hur många av våra barn och ungdomar som under sin viktiga utvecklingsperiod i förpuberteten och tonåren tog del av dagens pornografiska utbud. Och om vi sedan också visste vad detta utbud innehöll, så skulle vi förstå, varför en del flickor i svenska skolor, möts av grova könsord uppblandat med svordomar, som vissa pojkar använder som tilltal och skällsord.

Vi skulle också förstå en del av orsaken till att svenska tonårspojkar i grupp kan låsa in en flicka på skoltoaletten och där sexuellt förnedra henne. Men framförallt tror jag, att det skulle uppstå en folkstorm.

Barn och ungdomar kommer i kontakt med bilder av sex på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Det pornografiska bild- och filmspråket, nakna kroppar, gester, vulgära anspelningar, grova könsord blandade med svordomar, används flitigt i reklam och musikvideokassetter. Vanliga flicktidningar som också läses av flickor i 10 – 14-årsåldern, lär bland annat ut att de flesta killar är väldigt förtjusta i oralsex.

De mest besökta sidorna på internet är porrsajter. Med två, tre knapptryckningar hamnar du rakt in i grov hårdpornografi om du vill. I dataspel kan unga pojkar framför skärmen förväntas bestämma vilka föremål som ska stoppas upp i en kvinnas sköte eller anus.

Inlärning som sätter spår

Sexualiteten är genetiskt nedärvd i oss. Men de bilder utifrån som vi människor reagerar på och som framkallar sexuell lust, värme, tillit, längtan, ömhet och förväntan är till stor del en inlärning. Denna inlärning sätter djupa spår främst under tidiga tonåren. Genom negativ inlärning sker avtrubbningen successivt. Porrkonsumenten lär sig att den sexuella lusten hör samman med förnedring av kvinnor. Förnedringen i sig blir sexuellt upphetsande.

Men också inlärda bilder, som sitter i hjärnan och som vi aldrig skulle införliva med vår världsuppfattning eller handlingsrepertoar i normalt tillstånd, kan komma fram och förverkligas, när alkohol eller andra droger flyttat hämningens gränser.

Pornografins skildringar slutar aldrig i våldet, äcklet, förnedringen, smutsen. Vad det än handlar om så lyfts det för de agerande upp till lustens, glädjens och njutningens plan. Våldtagna kvinnor njuter av våldtäkten och ber om mera. Det är i denna skärningspunkt som pornografins mest djävulska budskap sker.

Hur avskyvärt det än är att pojkar och män sexuellt förnedrar unga flickor, förvånar det mig dessvärre inte.

Jag blir heller inte förvånad när personal vid olika ungdomsmottagningar berättar om unga flickor som känt press på sig att delta i anal- och oralsex och andra så kallade sexlekar. Det är inte unga människor som producerar och distribuerar pornografi. Det är vi vuxna. För det tjänar vi pengar på.

Under många år har jag på olika sätt försökt varna för de konsekvenser som skulle följa i pornografins spår. Nu är vi där.

Det innebär inte att jag har gett upp. Den viktigaste resursen i arbetet, våra barn och ungdomar, är fortfarande i stort sett en outnyttjad resurs.

Lyssna på ungdomarna

Jag har en vision om att alla svenska skolor på alla nivåer ska prioritera frågan: Hur tar vi död på pornografin och låter kärleken leva som en självklar del i kampen mot våld, mobbning, rasism och annan människoförnedring?

I det arbetet är det viktigt att vi lyssnar på våra ungdomar och låter dem få vara den viktiga resurs de faktiskt är. Om ungdomar exempelvis får samtala i grupper på lektionerna, kan de som redan har integritet och förankrat egenvärde hjälpa till att överföra dessa värderingar till dem med mer osäker självkänsla.

Jag har också en vision om att vi tillsammans, kvinnor och män, flickor och pojkar, unisont i indignation och förbannelse, skulle göra våra röster hörda på grund av det förnedrande pornografiska utbudet som florerar på marknaden.

Genom opinionsbildning kan vi avslöja porrindustrins agerande och börja ställa frågor: Varför finns pornografi? Vad innehåller den egentligen? Vad får den för konsekvenser? Vilka är det som tjänar på att den finns? Hur utnyttjas barn och ungdomar?

Det är först när många människor engagerar sig som vi verkligen kan förändra.

Jag har ytterligare en vision om, att barn och ungdomar ska börja arbeta med de här frågorna på olika sätt.

Tänk exempelvis om en budkavle fick löpa över landet. Med initiativet taget av elever på en grundskola, gymnasieskola eller av ungdomar på en fritidsgård. Först fördes budkavlen till närliggande skolor och ungdomsgårdar, sedan ut till alla över hela Sverige. När budkavelstafetten har haft sin tid, skulle några av initiativtagarna få lämna den till regering och riksdag med tillhörande stor presskonferens.

Vad ska denna budkavle innehålla för budskap? Det bestämmer inte jag, utan de ungdomar som tar initiativet. Själv nöjer jag mig med att skriva: Släpp ungdomarna loss – det är dags att ta död på pornografin och låta kärleken leva!

Christer Olsson

leg psykolog