Öka insatserna för att hindra unga bli rökare
Tobaksrökning är sammantaget den enskilt största riskfaktorn för cancersjukdom och sjukdomar i lungor, hjärta och kärl. Trots mål för det tobaksförebyggande arbetet går utvecklingen åt fel håll och rökningen bland unga ökar. Det räcker inte med tuffa målsättningar – de måste också följas upp, skriver bland andra Ursula Tengelin, Cancerfonden och Staffan Josephson, Hjärt–Lungfonden.
Relaterat
Tobaksrökning är sammantaget den enskilt största riskfaktorn för cancersjukdom och sjukdomar i lungor, hjärta och kärl. Vi vuxna har ett ansvar att se till att våra ungdomar växer upp och får så goda livschanser som möjligt.
Att göra stora insatser för att ungdomar inte ska börja röka är avgörande för deras framtid. Det förlänger livet för många, det minskar sjukdomsbördan och även samhällskostnaderna. Alla är stora vinnare för decennier och generationer framöver. Då krävs politisk vilja, engagemang och tuffa målsättningar: målsättningar som följs.
För sju år sedan formulerade regeringen delmål för det tobaksförebyggande arbetet. Bland annat skulle antalet ungdomar som börjar röka eller snusa halveras till år 2014. Nu har mer än halva tiden gått. Inte nog med att vi inte är framme vid målet – utvecklingen går åt fel håll. En årlig undersökning från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, som frågar elever i gymnasiets årskurs 2 om deras rökvanor, visar att 34 procent av pojkarna och 41 procent av flickorna röker. Och trenden går svagt uppåt.
Målen har inte följts upp
Detta visar att målen inte har följts upp, och därför krävs tuffare initiativ. Varje år börjar 16 000 tonåringar röka. Det motsvarar 50 ungdomar om dagen. I åldern 16–20 år röker nu nästan var tredje. Det visar en undersökning från Cancerfonden. Det blir inte heller bättre, utan andelen rökare har varit konstant eller till och med stigit de senaste åren. Regeringen måste trappa upp det tobakspreventiva arbetet.
Till att börja med måste regeringen bättre följa upp de mål som sätts och också ta tag i det faktum att vi skrivit på Tobakskonventionen. Båda dessa måldokument har tydliga delmål och bra förslag. Men då måste förslagen stegvis införas.
Vi vill att regeringen till att börja med:
* Följer upp och driver på uppsatta mål.
* Begränsar tillgängligheten på cigaretter.
Inför lag om dold försäljning såsom flera länder gjort med framgång, till exempel Kanada och Island. Norge inför dold försäljning 2010. Om cigarretterna inte är synliga i butikerna blir efterfrågan mindre.
* Inför bättre kontroll av åldersgränsen.
Trots att vi i Sverige för mer än tio år sedan införde en åldersgräns på 18 år för tobaksköp, börjar fortfarande de flesta röka långt innan 18 års ålder. Allt tyder på att ytterst få börjar röka efter 18–20 års ålder.
* Stopp för tobaksförsäljning i livsmedelsbutiker.
En naturlig fortsättning på politiska initiativ är att införa förbud mot tobak inom livsmedelshandeln. Livsmedelshandeln visar själv en viss öppenhet för att avstå från tobaksförsäljning.
Restriktioner lönar sig
Förbudet mot rökning på serveringar visar att det lönar sig att införa restriktioner. Det finns också ett brett stöd för fler initiativ. Cancerfonden genomförde 2007 en Sifo-mätning som visade att 63 procent av rökarna mellan 15 och 29 år skulle röka mindre om det var svårare att få tag i tobak. Begränsad tillgänglighet är alltså av största vikt.
En undersökning som presenterades tidigare i år visar att det främsta skälet till att ungdomar börja röka är att deras kompisar eller föräldrar röker. På så sätt fortplantar sig tobaksmissbruk: ju fler rökare, desto större är risken att nya generationer och nya kompisar tar efter. I områden där varken föräldrar eller vänner röker är risken för tobaksberoende cancer och hjärt- lungsjukdomar avsevärt mindre. Hur länge ska vi låta denna olyckliga spiral fortsätta?
Cigaretterna orsakade död och lidande för 100 miljoner aktiva och passiva rökare under 1900-talet, och under 2000-talet kommer ytterligare 1 000 miljoner rökare att bli sjuka och dö i förtid.
Under 1990-talet var ett av tre dödsfall bland svenska män orsakat av tobak. Sedan 2005 avlider fler kvinnor av lungcancer än av bröstcancer.
Behövs mer än varningsbilder
Hur mycket bevis behöver politikerna för att de ska inse allvaret och ta fullt ansvar för ungdomarnas tobaksvanor, så att vi långsiktigt kan nå en 0-vision för rökning? Om cigaretten uppfunnits i dag hade den, precis som andra beroendeframkallande droger, omedelbart blivit förbjuden.
Vi välkomnar det nya förslaget att varningsbilder kommer att införas på cigarettpaketen men det behövs mycket mer.
Vi – som representerar de två stora folksjukdomarna – vill skruva upp det politiska trycket i denna fråga och går nu för första gången ut gemensamt på debattplats i denna fråga.
De sjukdomar som halsblossen skapar hör till de allra mest fruktade och ofta är de omöjliga att bota.
Det finns bara ett bevisat verksamt sätt att förhindra att mer än 7 000 svenskar varje år dör i förtid genom rökning – att långsiktigt ta bort röktobaken.
Vägen mot ett förbud skulle helt enkelt handla om en fortsättning av gradvisa åtgärder likt dem vi lärt oss uppskatta de senaste 10–15 åren, om än i något snabbare takt. En de-normalisering av tobaksrökningen är målet.
Vi har all respekt för hur svårt det är att sluta röka. Låt oss därför göra allt för att så få som möjligt ska börja. Bättre uppföljning av de mål som finns, och fler initiativ för begränsning av synlighet och tillgänglighet, vore en välkommen början. Det är vi skyldiga våra ungdomar.
Ursula Tengelin
generalsekreterare Cancerfonden
Staffan Josephson
generalsekreterare Hjärt–Lungfonden
Fredrik Söderhielm
generalsekreterare A Non Smoking Generation
Hans Gilljam
professor Karolinska Institutet











Följ oss på twitter #gpdebatt

























Gör ditt val och köp här

