Miljööverdomstolen, som ska företräda miljövärden och hållbar utveckling, har i sin dom fastställt att näringen sjöfart är viktigast. Trots att Vänernsjöfarten är ringa och Sjöfartsverket skrivit att denna sjöfart inte har någon framtid på grund av att slussarna är i dåligt skick. Den föreslagna bron är dessutom öppningsbar och enklare att passera än vad slussarna är.

Göteborgs Stad vill med en gång- och cykelbro göra en stor satsning på cyklister och gående i Göteborg. Dessa trafikanter betalar lika mycket i inkomstskatt som bilister och kollektivtrafikresenärer men får en mycket liten del av samhällsinvesteringarna, trots att de är de mest klimatsmarta och miljöriktiga av alla resenärer.

För att värna Göteborgsluften och minska vår klimatpåverkan vill vi bygga en gång- och cykelbro som kortar avstånden mellan centrum och Norra älvstranden och därmed gör det enklare att vara miljövänlig, ett rent miljöprojekt.

Ur det perspektivet blir det märkligt att just den lagstiftning och de domstolsinstanser som enligt miljöbalkens portalparagraf ”syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö” stoppar detta projekt.

Argumenten domstolen använder för detta avslag handlar inte heller om miljö, hälsa eller hållbarhet utan om att de sjöfartsknutna intressena drabbas av negativ inverkan. Man kan i detta sammanhang fråga sig hur de tänker. Att fåtalet drabbas av negativ inverkan, lite förseningar, väger uppenbarligen tyngre än att tusentals med människor drabbas av betydligt längre resvägar varje dag.

Till detta så ignoreras Göteborgs Stads arbete med att förbättra en luftmiljö som medför hundratals döda varje år och en klimatpåverkan som i det stora perspektivet äventyrar livet på vår jord som vi känner det i dag.

Löser inte dilemmat

Nu hamnar miljööverdomstolen i en knipa när de stoppar detta politiskt känsliga projekt genom att det senare blir svårt att säga ja till en ny Göta älvbro på nästan samma plats och med en segelfri höjd som kanske bara skiljer med några få meter.

Miljööverdomstolen löser detta dilemma genom att hävda att den avgörande punkten är sjöfarten till och från Frihamnen. Smart kan tyckas eftersom denna trafik påverkas av GC-bron men inte av en ny Göta älvbro.

Men ser man närmre på saken så faller argumentationen genom att ägaren till Frihamnen, Frihamnen AB, som är en av de tre parter som vill bygga GC-bron, redan från början sagt att vi inte ska ha någon fartygstrafik i Frihamnen.

Kan få fler att välja cykeln

Länsstyrelsen som är Göteborgs motpart i detta ärende argumenterar att fördelarna med bron inte uppväger kostnaderna och olägenheterna med bron. Till grund för denna bedömning anser man att endast 75 procent av cyklisterna på Göta älvbron kommer att nyttja GC-bron. Att en kortare och mindre lutande cykelväg kan få fler att cykla väger man inte in, inte heller existerar något värde i de gående och mopedister som kommer att nyttja bron.

Länsstyrelsen påpekar olägenheter av bron men nämner inte att det finns några olycksrisker eller olägenheter med de pendlande färjor som man föreslår som alternativ. Sunt förnuft säger att det är mer sannolikt att kollidera med ett rörligt objekt som korsar färdriktningen än med ett stillastående som ligger vid sidan av. Buller och föroreningar från färjorna tycks man inte heller bry sig om i denna redan hårt miljöbelastande del av staden.

Planerna att integrera södra Hisingen med Göteborgs city till en gemensam kärna och att bygga denna hållbar skjuts nu upp på obestämd framtid. Färjetrafik ser vi som en kortsiktig lösning men inte som en permanent ersättning för en lågbro.

Kia Andreasson (MP)

miljökommunalråd Göteborg