I dagarna har det rapporterats mycket om den skånska kommunen Vellinges motstånd till ett flyktingmottagande. Vellinge är en av Sveriges rikaste kommuner och har inte tagit emot en enda flykting på 25 år. Nu hyr Attendo Care ett vandrarhem i kommunen för att på uppdrag av Malmö stad sköta ett tillfälligt boende för ensamkommande flyktingbarn.

Boendet har väckt stora rubriker runt om i Skåne och många i Vellinge är onekligen mycket kritiska till lösningen. Tidigare har man sagt att man endast kan tänka sig att ta emot barn om någon annan än kommunen själv står för kostnaden. Trots att Malmö stad och migrationsverket nu står för alla kostnader möts lösningen av hård kritik.

Vellinge är den enda kommun i Skåne som inte har några Sverigedemokrater invalda i fullmäktige. Det kan låta bra vid en första anblick, men förklaringen är i själva verket att de inte behövs. Moderaterna i kommunen driver redan Sverigedemokraternas främlingsfientliga flyktingpolitik.

Rasism och främlingsfientlighet växer alltså inte fram enbart i arbetarklassen under en finanskris. Den finns också i de allra mest välmående områdena i Sverige, men den starka misstänksamheten mot flyktingar tar sig där lite subtilare uttryck. Man röstar helt enkelt inte på Sverigedemokraterna, men man har en bild av att flyktingar egentligen inte flyr för att de inte har något annat val, utan för att de vill utnyttja det svenska hälso- och sjukvårdssystemet och leva på bidrag.

Lång och fruktansvärd resa

Att situationen inte är sådan råder det egentligen inga tvivel om. I Somalia och Afghanistan, varifrån de flesta ensamkommande flyktingbarn i dag kommer, råder ett hopplöst och mycket allvarligt samhällsklimat efter flera blodiga krig. De barn och ungdomar som kommer till Sverige i dag gör det efter en lång och fruktansvärd resa där de lämnat allt och alla de känner bakom sig. Att då mötas av en sådan kritik, misstänksamhet och hat är det allra sista de här människorna behöver.

Men bristen på möten, tillsammans med den acceptans som råder för rasistiska uttalanden, för politiken i helt fel riktning. Det är ingen slump att det är just Moderaterna som i Vellinge snappar upp nationalistiska och främlingsfientliga förslag. Även Moderaterna i riksdagen har drivit förslag som är nästintill kopierade från Sverigedemokraternas partiprogram.

Uppblåst självbild

Bland Sveriges rikaste människor odlas alltså en egoism och en så uppblåst självbild att den så småningom mynnar ut i en, om än väl dold, mycket övergripande kulturell rasism. Rädslan för främlingen, vem det nu är, och dennes sätt att leva, hur det nu är, växer. I kombination med en stark ovilja till solidaritet med människor som inte har det lika lätt och bra tillåts allt mer subtilt hatiska och främlingsfientliga attityder hos politiker och i media.

Vi måste i Göteborg värna om alla de människor som bor här. Segregationen är så stor att den kan komma att få förödande konsekvenser för kommunens flyktingpolitik.

Låt fler komma in på riktigt

Lösningen är inte att låta färre komma hit, men att låta fler komma in i samhället på riktigt.

Vi borde för det första genast ta avstånd från Vellinges agerande och skriva på ett avtal med Migrationsverket för att ta emot fler ensamkommande flyktingbarn. Men vi måste också på allvar fråga oss om folket i de rika stadsdelarna stöter bort Göteborgs flyktingar för att de lever i utanförskap, eller om de lever i utanförskap för att de boende i dessa stadsdelar helt enkelt stöter bort dem.

Sara Thiringer

kandiderar för Miljöpartiet i kommunalvalet 2010