Många av oss som arbetar inom nutritionsområdet har tröttnat på den bild av kostforskning och kostexpertis som visas upp i massmedia, en bild som ansluter mycket dåligt till den debatt som förs kring mat och näring i vetenskapliga sammanhang. Ett exempel på hur felaktig bild av vad vi bör äta för att må bra som sprids är det som stått att läsa i GP på ledar- och insändarsidor de senaste dagarna om att fet mjölk ger glada och friska barn.

Kostforskare är inte så oense och allmänna kostråd inte så motsägelsefulla som rubriker som ”Debatten splittrar forskarna” och ”Nya forskarrön fortsätter att förvirra” vill göra gällande. Att ta fram ny kunskap, vilket är forskarnas grundläggande uppgift, innebär att man ständigt ifrågasätter egna och andras forskningsresultat.

Små förändringar

Det innebär dock inte att kunskapsläget förändrar sig drastiskt från dag till dag och att olika expertpaneler och forskargrupper är oense om generella kostråd. Tvärtom är det så att näringsrekommendationer och riktlinjer för hälsofrämjande kost endast marginellt skiljer sig åt mellan olika länder och har förändrats relativt lite över tid.

De så kallade kostexperter som allmänheten ser mest av är sällan utbildade inom nutritionsområdet och forskar inte heller inom kost och näring. Många kändisar har åsikter om mat, och kanske gör de sig bra i ett debattprogram på tv men vi kan inte förvänta oss att det de säger är vetenskapligt förankrat.

Dessutom finns det personer som, ofta i mycket hätska ordalag, för en kamp mot dem som de utnämnt till kostetablissemanget. Med en närmast religiös tro och mycket energi missionerar de för sin speciella diet, ofta utifrån enstaka studier och feltolkning eller övertolkning av forskningsresultat, men ibland även helt utan vetenskaplig grund,

Gamla sanningar säljer inte

Vad är orsaken till att det är så här? Om någon har svar på detta så hade det varit intressant att ta del av det. Kanske är det så enkelt att vi som mediekonsumenter får det vi efterfrågar? De gamla, tråkiga sanningarna säljer inte. Vem kastar sig över en artikel som handlar om att vi bör äta mer frukt och grönsaker, mer fisk och inte så mycket mättat fett och sötsaker?

Det är mer spännande att någon hävdar att kolhydrater eller glass är att betrakta som gift eller att blåbär, en sup eller naturligt fett har undergörande effekter. Och visst ger en ny veckotidningsdiet eller kvällstidningslarm mer bränsle till diskussionen kring fikabordet än kostinformation från en forskargrupp eller statlig myndighet. Troligen har en spegling av aktuell forskning mindre nyhetsvärde än sensationella data och motsägelsefulla åsikter. Det allra bästa receptet för en kioskvältare verkar framför allt vara lätta genvägar till hälsa och snygg kropp.

Att föra den lilla människans kamp för att visa världen sanningen som döljs är ett grepp som också verkar fungera för att få utrymme i massmedia. Enstaka personer som hävdar att forskare och myndigheter håller fast vid myter för att de inte vill erkänna att de haft fel, syns frekvent i massmedia.

Långtgående konsekvenser

Den konfliktfyllda och vilsna bild som ges av nutritionsforskningen kan leda till att förtroendet för forskning minskar. En ny undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att yrkesgruppen forskare förlorat i anseende under de senaste åren. Detsamma gäller förtroendet för universiteten även om de fortfarande har ett högt förtroende bland den svenska allmänheten i jämförelse med andra samhällsinstitutioner.

Vi befarar även att förvirringen kring maten kan få konsekvenser för människors fysiska hälsa. Det är inte farligt att pröva olika dieter under kort tid för att gå ned i vikt. Det finns många vägar till att äta mindre kalorier än man gör av med och vilket sätt som är bekvämast är individuellt. Däremot kan det få negativa konsekvenser för folkhälsan om människor förleds att ändra sina matvanor på sikt så att de blir mindre hälsosamma eller rent skadliga.

Om konsumtionen av mättat fett, som finns i exempelvis fet mjölk, charkuterier och bakverk, ökar kommer det att med all sannolikhet leda till ökade kolesterolvärden. Vi har sett en minskning av hjärtinfarkt och liknande sjukdomar under de senaste åren som till stor del beror på just sänkta kolesterolvärden i blodet.

En annan farhåga är att det lustfyllda med mat ersätts av skuld. De som ger kostråd utan att ha tillräckliga kunskaper förmedlar oftast en onyanserad bild av mat där livsmedel framställs som enbart bra eller dåliga. Ett ensidigt fokus på vikt och skönhet gör också att hälsosam mat tenderar att bli likställd med bantningsdiet. Detta kanske påverkar vårt förhållningssätt till mat.

Rädsla för att välja fel eller falla för frestelser kan leda till ett ständigt dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet. Vi lever i ett tidevarv då vi lägger allt mindre tid och pengar på mat men där maten upptar stor del av våra tankar. Om målet är att må bra så vore det sunt om dessa tankar kom att handla mer om njutning än om självbehärskning.

Christina Berg

leg dietist och docent vid Institutionen för mat, hälsa och miljö, Göteborgs universitet

Maria Magnusson

leg dietist, leg sjuksköterska och doktorand vid Avdelningen för samhällsmedicin och Folkhälsa, Göteborgs universitet