När vi sökte skola för våra söner med diagnoser inom autismspektret 2002 respektive 2005 var det långa köer för att få en plats i G-verksamheten. Vi hade otrolig tur att få plats för våra bägge pojkar, men å andra sidan uppfyllde de kraven som ställs för att få chans till en plats. De tillhör alltså den grupp elever som har störst svårigheter men som ändå begåvningsmässigt hör hemma i grundskolan.

2006 skulle G-verksamheten flyttas ut i stadsdelarna eller byta lokaler. Varje stadsdel skulle ”ta hem” sina elever och själva ansvara för deras fortsatta skolgång.

Billigare? Kanske. Kvalitet? Oftast inte.

Det blev inget av med flytten, men min äldste son, som då gick i fjärde klass i G-verksamheten, blev naturligtvis påverkad av alla diskussioner och skriverier. Yngste sonen, som gick i första klass, visade ingen märkbar oro, men var nog lite för ung för att förstå vad en flytt kunde innebära. Eleverna som gick i ”vanliga” Högsboskolan flyttades ut men G-verksamheten kom att vara kvar. Det fanns helt enkelt inga andra lokaler.

De lokaler i Högsboskolan som lämnades tomma hyrdes så småningom av Dalheimers hus och deras aktivitetscenter. Dalheimers planerade ha lokalerna i sin verksamhet från juli 2008 till juli 2009.

De barn som går i G-klasserna blev således av med sina lokaler, exempelvis aulan, musiksalen med mera. Tilläggas skall att G-verksamheten har en stor del av sin undervisning i estetiska ämnen som musik och personer med autism har nästan alltid stora svårigheter med förändringar.

Flyttcirkus

2009 var det dags igen. ”Våra” barn gick kvar i ”uttjänta lokaler” men såg fram emot att slippa en massa taxibilar på skolgården, att få tillbaka sina musiklokaler och få lite mer utrymme för sina projekt. Men när Dalheimers lämnade lokalerna beslutade Högsbo stadsdelsnämnd att Flatåsskolan skulle flytta in i de tomma lokalerna medan deras skola repareras. Nu flyttar alltså 450 elever in i dessa ”uttjänta lokaler”. De 450 eleverna visade sig senare bli närmare 550.

Återigen fick våra barn, ni vet de med autism som är känsliga för förändringar, flytta runt, byta klassrum, lämna ifrån sig lokaler, dela skolgård med barn som mobbar dem, etcetera. Dessa ”nya” 550 elever skall husera på Högsboskolan fram till hösten 2010.

Min äldste son vågade inte åka buss hem längre (de hade jobbat hårt för att få det att fungera), den andre sonen sitter hela rasterna på ett tak på en lekplats för han har väldigt svårt när det är mycket människor och är väldigt känslig för förändringar. Nu är han lite bitter för att han inte kan sitta däruppe när det regnar. Han kommer hem och kallar alla för ”djävla miffo” och det gör han för att han själv blir kallad det av barn som han inte ens känner.

Hur det ser ut hösten 2010 för våra barn vågar jag inte ens tänka på. G-verksamheten behöver få in fler elever för att få en stabil budget, men vem skickar elever till en skola när man inte har en susning om hur framtiden kommer att se ut?

Dessutom ryktas det om en hopslagning med diverse andra skolor och en hel flytt till en annan gammal skola i närheten med ännu lite fler elever att dela skolgård med. Kanske stadsdelscheferna i Högsbo och Frölunda kan ge lite närmare information kring det?

Hur tänker stadsdelen Högsbo? Förstår ansvariga vad konsekvenserna för barnen blir? Vet stadsdelen Högsbo vad utanförskap kostar samhället? Utanförskap som garanterat kommer att öka hos den här målgruppen för att man inte tar deras funktionsnedsättningar på allvar.

Total nonchalans

Man tar inte insulin från en diabetiker, man tar inte epilepsimedicin från en epileptiker. Inte heller ifrågasätter man en blind människas brist på syn. Men våra barns behov av struktur och trygghet det struntar man fullständigt i.

Jag är inte bara förälder, jag arbetar i branschen både till vardags och ideellt, jag har egen diagnos och mängder av inte så goda erfarenheter av vad som händer med de här barnen med neuropsykiatriska diagnoser om deras behov och mänskliga rättigheter inte tas på allvar.

Jag hävdar att stadsdelen Högsbo misshandlar barn med autism. Jag ber stadsdelen Högsbo att skärpa sig!

Madelein Larsson Wollnik

styrelseledamot Attention Göteborg