I år är det 20 år sedan FN:s barnkonvention antogs. Den säger bland mycket annat att alla barn har rätt att till fullo delta i det kulturella livet och den ålägger Sverige och andra stater som godkänt konventionen att ”uppmuntra produktion och spridning av barnböcker”.

Att kunna läsa obehindrat och med god förståelse är en viktig demokratisk fråga och en förutsättning för att alla ska kunna vara aktiva i samhället. För den som har dålig läsförmåga är risken att bli arbetslös sex gånger högre än för den med genomsnittlig läsförmåga.

Att läsa är också roligt och det borde förunnas alla barn. Bokens roll kan inte tas över av datorer och internet. Det enorma informationsflödet i dag kräver inte bara förmåga att på kort tid orientera sig i detta utan också att kunna se samband och göra egna reflektioner. Sådant som man lär sig av att läsa texter på djupet. Om denna stimulans upphör får vi människor som på mindre än en minut kan ta reda på vem som är utrikesminister i Pakistan men som aldrig någonsin undrat varför människor bor i flyktingläger i olika delar av världen.

Läsförmågan sjunker

Läsrörelsen är en ideell förening som bildades för tio år sedan med mottot ”Ge dina barn ett språk”, bland annat mot bakgrund av att småbarnsföräldrar läste allt mindre för sina barn. Vi reagerade också på en OECD-undersökning som visade att var fjärde vuxen svensk saknade den läs- och skrivförståelse som krävs när man går ut grundskolan.

Internationella studier visar även att läsförmågan hos svenska barn har sjunkit jämfört med för 15–20 år sedan. Häromdagen kom en ny rapport från Skolverket att barns läsförmåga minskat ytterligare. Därför har vi i ett antal projekt under detta decennium medverkat till att göra läsandet till en naturlig sak för fler.

Att nå ut till fler kräver nytänkande

Hur når man ut till dem som inte tillägnar sig god litteratur? För detta krävs nytänkande och samarbeten med aktörer som har kanaler till breda målgrupper och där boken kan bli ett mervärde. Sedan 2001 har vi därför samarbetat med McDonald’s som under hela oktober varje år lägger med barnlitteratur av hög kvalitet i sina barnmåltider. Urvalet av böcker görs av Läsrörelsen.

Med anledning av att FN:s barnkonvention jubilerar har vi i år för första gången tagit med en nyskriven bok som förklarar barnkonventionen och barns rättigheter för barn. Med de 920 000 böcker som delas ut denna månad har vi genom åren fått ut 5,5 miljoner barn- och bilderböcker till svenska barn. Bland dessa böcker har vissa också varit tvåspråkiga, på svenska och ett annat språk.

Denna lässatsning är ett exempel på att det finns sammanfallande intressen mellan kultur- och näringsliv och att när de identifieras så kan näringslivets kanaler till breda målgrupper bli ett effektivt verktyg för spridning av god kultur. Frågan är väl närmast varför inte fler arbetar på detta sätt.

Men självfallet ligger inte ansvaret för språkutvecklingen hos näringslivet. Tvärtom förutsätter den här typen av initiativ att det finns en fungerande grundläggande infrastruktur för ordets spridning. I lässatsningen ingår att stimulera breda målgrupper att fortsätta ta del av barnlitteratur via olika arenor, bokhandel och bibliotek. Det förutsätter förstås att det finns bibliotek som har möjligheter att köpa in god litteratur för alla.

Färre böcker till biblioteken

Därför oroas vi av den senaste kulturpropositionens skrivningar om stödet till bokinköp. Regeringen minskar i praktiken anslaget genom att säga att dessa pengar framöver ska användas flexibelt både till bokinköp och till läsfrämjande verksamhet. Det kommer att köpas in färre böcker till folk- och skolbiblioteken. I dagens ekonomiska läge är detta särskilt oroande eftersom det statliga stödet till bokinköp är villkorat.

De kommuner som drar ner sina bokanslag får inget statligt stöd. Det blir därför barnen i de fattigaste kommunerna som kommer att drabbas. Och när det statliga stödet går till satsningar på mellan- och högstadieelever så glömmer man att det är under småbarnsåren som språket utvecklas och goda läsvanor grundläggs.

Det snällaste man kan säga om förslaget är att det ställer höga krav på de nya läsfrämjande projekt som ska födas inom ramen för anslaget. Sådana projekt är naturligtvis välkomna – det är ju precis det vi själva är engagerade i! – men frågan är om Sverige har råd att ta konsekvenserna av att bibliotekens utbud av nyskriven barnlitteratur med god kvalitet på sikt utarmas. Har vi råd med färre böcker till de yngsta barnen?

Elisabet Reslegård

ordförande Läsrörelsen

Marianne von Baumgarten-Lindberg

Susanna Ekström

Siv Hågård

Göran Hägg

Lars-Erik Klason

Barbro von Schoenberg

Ulf Stark

styrelseledamöter Läsrörelsen