Sverige är mitt uppe i en kris vars följder för samhället vi ännu inte kan överblicka. I spåren av ökad arbetslöshet, ökat socialbidragsberoende och mindre resurser till barnens skola, de sjukas vård och de äldres omsorg ökar klyftorna. Då är det viktigt att vi håller ihop.

I en kris blir kultur, idrott och fritidsaktiviteter viktigare än någonsin. Då behöver vi fånga upp den känsla av oro, osäkerhet inför framtiden och förändring som sker. Barnens behov av idrotts- och fritidsaktiviteter ökar.

Vårt behov av att förstå och tolka det som händer möts ofta av författare, musiker, filmskapare och konstnärer som både kan förmedla och provocera. Frustration och protest kan kanaliseras. Ofta kommer dessutom också något positivt ut av en kris. Även det kan fångas upp, tolkas och förmedlas genom musik, teater, film, konst och böcker.

Våga ta ansvar

Men ett levande kulturliv förutsätter politiker som vågar ta ansvar för musikens, litteraturens, konstens och filmens roll också i svåra tider. Såväl teatrar och musikskolor som Riksidrottsförbundet varnar nu för att krisen riskerar att leda till kraftiga nedskärningar och minskade möjligheter till såväl idrottsutövande som kultur.

Vi vänder oss emot dem som försöker måla upp bilden av att vi offentligt finansierar ovidkommande verksamheter – framför allt kultur och fritid – som lätt kan skäras ned på. Målet för dessa är tydligt: att bädda för ytterligare stora skattesänkningar.

Dagens unga moderna familjer anser det självklart att det finns idrottsanläggningar, simhallar, fritidsgårdar och musikskola. I en tid då folkhälsans betydelse för såväl den enskilde som för samhället blir allt tydligare är idrott och friluftsliv ett gemensamt ansvar. Samtidigt lever vi i en brytningstid, då möjligheten att förstå och tolka vår samtid och framtid genom böcker, konst, musik och film är avgörande för en kreativ utveckling. Kultur och fritid är därför självklara områden för offentliga satsningar.

Att i detta läge hävda att medborgarna i kommuner och landsting inte ska vänta sig något annat alls än skola, sjukvård och äldreomsorg från det offentliga skapar en olycklig och onödig konflikt. För oss finns det inget motsatsförhållande mellan att prioritera de viktiga verksamheterna i skola, sjukvård och omsorg och att ändå stå för viktiga kultur-, idrotts- och fritidsverksamheter.

Allt detta handlar om sådant som gör att vi kan färdas väl genom livet. Valet står snarare mellan å ena sidan god kvalitet och tillgänglighet inom välfärden, och å andra sidan ännu större skattesänkningar.

Människor ska inte bara överleva

Människor ska inte bara överleva, de ska leva också. För många innebär möjlighet till friluftsliv, träning, att låna böcker på bibliotek, att spela musik eller att ta del av teater och film viktiga delar i en god livskvalitet.

Samhället har ansvar för att tillhandahålla fotbollsplaner för knattelagen, musikskola för elever som vill lära sig att spela instrument, friluftsområden och simhall för äldre och unga, bibliotek för nyfikna, och buss- och tågtrafik för den som pendlar till och från jobb eller skola. Allt detta kan inte finansieras privat.

Poängen är att om vi gemensamt i samhället – genom kommun, landsting eller stat – inte är beredda att stå för detta, så faller det. Det skulle slå hårt mot allt ifrån knattefotboll till musikskola, teatrar och bibliotek. Och då måste vi fråga oss om vi är beredda att dränera samhället på så viktiga delar av dess livsnerv?

Vilken eller vilka av dessa delar vill de som nu kritiserar kommunernas kultur-, idrotts- och fritidssatsningar skära ned på? Är det tjejernas fotbollsträning som ska strykas? Eller är det förskoleelevernas möjligheter att lära sig att simma som minskar? Kanske är det barnens möjligheter att lära sig att spela instrument som ska försvinna? Eller är det läslusten och nyfikenheten hos bokslukare som ska dämpas? Måhända ska möjligheterna att se på teater också på andra ställen än Kungliga Dramaten minska?

Visst går det att hitta enskilda exempel på sådant som man kan diskutera om det verkligen var bästa användningen av skattebetalarnas pengar. Men det får inte tas till intäkt för att skära ned brett på kultur, fritid och idrott. Har något kommunalråd använt skattebetalarnas pengar oförsiktigt, så lär väljarna straffa denne vid nästa val.

Skapar social sammanhållning

Barn och ungas möjligheter att gå på bibliotek, delta i kulturskolor, pröva olika idrotter och lära sig simma skapar social sammanhållning genom att olika grupper möts. Det leder till ökad trygghet och social identitet. Men om kommuner inte längre får investera i något annat än skola, vård och omsorg, så ödeläggs mycket av den idag väl fungerande kulturella infrastrukturen, som de flesta betraktar som en självklarhet.

Om vi prioriterar stora skattesänkningar framför exempelvis musikskola för barn under krisen, kommer vissa årskullar att bli helt utan. Det går inte att reparera i efterhand.

Kultur och idrott innebär även möjligheter för de kreativa näringarna. Offentliga investeringar i lokalt kulturliv, evenemangsverksamhet och turism leder till stärkt lokal och regional ekonomi. Detta är framtidsmarknader som redan i dag är större än många traditionella branscher inom tillverkningsindustrin. Men konst, kultur och kreativa näringar samspelar med en nationell kulturpolitik vars ansvar fördelas mellan stat, region och kommun.

En genomtänkt strategi med satsningar på kultur och fritid kommer utöver de sociala vinsterna att möjliggöra ökat entreprenörskap och företagsamhet som i sin tur ger nya skatteintäkter att återinvestera i skola, vård och omsorg. Att ta ansvar för kultur och idrott är att ta ansvar för jobb och sysselsättning, vilket också är att ta ansvar för skattebetalarnas pengar.

Leif Pagrotsky (S)

kulturtalesman och gruppledare för S i riksdagens Kulturutskott

Monica Haider (S)

vice ordförande Sveriges Kommuner och

Landstings kultur- och fritidsberedning