På västkusten finns stora möjligheter att göra konkreta insatser för klimat och miljö. Vi representerar industrier som kan leverera väsentligt större volymer industriell restvärme till fjärrvärmen än dagens nivåer. Eftersom restvärmen är helt utsläppsfri är potentialen för klimatförbättrande åtgärder också betydande.

För att en industri ska få leverera restvärme till ett fjärrvärmebolag krävs att bolaget tackar ja till leveransen. Om bolaget tackar nej kan industrin få sin sak prövad av Fjärrvärmenämnden enligt den nya fjärrvärmelagen från 2008. Fjärrvärmenämnden har däremot inga befogenheter att ingripa om fjärrvärmebolaget säger nej även efter en förhandling.

Hemlighåller kostnader

För att göra en riktig bedömning av lönsamheten måste industri och värmekund veta vad det kostar att nyttja fjärrvärmebolagens rörsystem.

Det har fjärrvärmebolagen inte velat uppge och de kan heller inte tvingas till det. Det innebär att Fjärrvärmelagen ger upphov till ett moment 22, inga kostnader för att använda rörnäten och heller inga prövningar att få använda dessa nät för industriell restvärme.

Redan när fjärrvärmelagen infördes förra året var vi tveksamma till om möjligheten att få en prövning skulle få någon egentlig effekt. Vi har hela tiden förordat en laglig rätt att få använda fjärrvärmenäten genom så kallad TPA, tredjepartstillträde.

Vår intresseorganisation, Industrigruppen Återvunnen Energi, har också visat att det är fullt möjligt att successivt bygga upp ett system som utgår från att den som vill och kan leverera restvärme också ska få tillträde till fjärrvärmens rörnät. Givetvis mot att nätägaren får en skälig ekonomisk ersättning för att näten utnyttjas.

Det innebär i förlängningen att ett av Sveriges sista monopol, fjärrvärmen, kan ersättas med en konkurrensutsatt marknad på samma sätt som elnätet, det fasta telenätet, järnvägen och gasnätet reformerats tidigare. En sådan öppning skulle vara mycket positiv för den industriella restvärmen.

Argument håller inte

Ett ofta framfört argument mot TPA och konkurrens är att fjärrvärmen är lokal och att det inte är möjligt att uppnå konkurrens. Kritikerna menar att det egentligen bara är i storstäderna som något som liknar en riktig konkurrens kan etableras.

Bakgrunden till den synen är bland annat att man hävdat att det inte är ekonomiskt försvarbart att anlägga långa överföringsledningar mellan industrier och fjärrvärmenät. Det intentionsavtal som nu träffats mellan Södra Cell Värö och Statkraft, som förvärvat fjärrvärmebolaget i Kungsbacka, visar att det argumentet inte är hållbart. En ledning planeras mellan Värö och Kungsbacka, vilket är en sträcka på 40 km, dessutom i tämligen svår terräng. Uppenbarligen är det ekonomiskt lönsamt att göra denna investering.

Stora mängder outnyttjad restvärme

För västkusten är längre överföringsledningar mycket intressant eftersom det ger underlag för att se den industriella restvärmen i ett regionalt perspektiv. Inom Preems raffinaderisystem finns outnyttjad restvärme som skulle kunna försörja över 50 000 villor med CO2-fri och miljövänlig energi. Pilkington i Halmstad kan försörja 2 000 villor med sin restvärme. I dag ses fjärrvärmen normalt som en kommunal fråga trots att den mer rättvisande är interkommunal.

Fjärrvärmelagens moment 22 bekräftas av att Fjärrvärmenämnden ännu inte fått ett enda fall att pröva enligt paragraf 37 i fjärrvärmelagen om tillträde till rörledningar. Det framgår av svaret till Industrigruppen Återvunnen Energi på dess skrivelse om denna problematik.

Detta moment 22 kan bara lösas med konkurrens och TPA.

Vi uppmanar nu regeringen att snarast tillsätta en utredning om TPA och konkurrens, som fick sina direktiv redan i januari i år. Bättre miljö, klimat och lägre priser för konsumenterna genom konkurrens samtidigt som kapital som går till nya värmeverk kan användas för andra ändamål bör vara argument nog.

Michael G:son Löw

koncernchef Preem AB

Alexander Johansson

vd Pilkington Floatglas AB