I programmet Debatt i TV2 den 8/10 debatterades huruvida TV4-programmet Inlåsta var ett cyniskt exponerande av ungdomar eller ett socialt projekt som ger effekt. Det hoppas jag vi kommer att få svar på.

Jag tar inte ställning till om det är rätt att göra ett tv-program som Inlåsta eller inte. Det jag däremot vänder mig mot är synsättet som framfördes av kriminaldirektör Birgitta Göransson; att det endast är verksamheter som är evidensbaserade som har effekt. Precis som om allt som görs och inte är evidensbaserat vore meningslöst.

Socialtjänsten har en verksamhet som heter kontaktmannaskap. En verksamhet som är utbredd i Sverige och är en viktig del av socialtjänstens tidiga insatser riktade till ungdomar. Mig veterligen är inte detta en evidensbaserad verksamhet. Så trots att kriminalvård och socialtjänst hävdar att det är viktigt att verksamheter man erbjuder är evidensbaserade, så använder man sig av metoder som inte kan sägas vara det.

Positiva möten ger självklart effekt

Självklart är det så att positiva mänskliga möten genererar positiva effekter.

Hjalmar Söderberg skrev redan 1905, i Doktor Glas, följande:

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad.

Jag har träffat allt för många ungdomar som inte känner sig tillräckligt sedda och som i vissa fall tappat tilltro till vuxenvärlden. Det behöver inte innebära att de inte har föräldrar som bryr sig, för det har de flesta . Men alla vi som haft tonåringar vet att vi som föräldrar inte alltid räcker till.

Tonårstiden är en turbulent tid då du skall börja frigöra dig från dina föräldrar. Många föräldrar har då svårt att förhålla sig till sina tonåringar och blir i sin förtvivlan över att ibland inte nå fram, ganska kontraproduktiva. Ungdomarna slutar lyssna på förmaningar och det de upplever som tjat

I det skedet är det viktigt att det finns andra vuxna i ungdomarnas vardag som de har förtroende för.

Fler vettiga vuxna en viktig tillgång

Många utvecklingspsykologer hävdar att det är viktigt för ungdomars identitetsutveckling att, utöver föräldrarna ha andra vettiga vuxna att relatera till och känna tilltro till.

Många är vi säkert som hört om de så kallade Maskrosbarnen, som växt upp under socialt svåra förhållanden men som ändå växer upp till fullt fungerande vuxna. Detta mycket på grund av att de har haft någon annan vuxen i sin omgivning som de haft förtroende för.

Ungdomarna i Inlåst får i programmet möta några som man kallar för mentorer. Några som förhoppningsvis skall kunna verka som goda förebilder. Att det är före detta kriminella behöver inte vara ett problem – kanske är det en förutsättning för att dessa ungdomar skall lyssna. Jag är övertygad om att dessa mentorer ibland upprepar saker som föräldrar har tjatat om, men att budskapet nu kanske når fram.

Mängder av bevis

Jag arbetar själv med att matcha ungdomar med mentorer och har i min yrkesutövning mängder av bevis (de är dock inte evidensbaserade) på att mentorskap har positiva effekter och att det kan göra skillnad för en ungdom. Det viktiga är att de vuxna som verkar som mentorer är människor som har ett bra förhållningssätt och är empatiska. Någon som finns där och är beredd att lyssna. Någon som kan vidga ungdomarnas referensramar och vara med och vägleda dessa ungdomar på vägen mot vuxenlivet.

Det finns många ungdomar i vårt land som skulle må väldigt bra av att få denna möjlighet. Inte bara ungdomar som redan hamnat snett.

Hur det kommer att gå för ungdomarna från TV-programmet Inlåst återstår att se men en sak är säker, som en av deltagarna i debatten uttryckte det; att med hjärtat på rätta stället och ett jäkla engagemang kan vi göra skillnad.

Glenn Rolin

projektledare i organisationen Mentor