Hägglund menar att de attityder hos handläggare som jag i studien betraktar som organisationskulturer på Försäkringskassan egentligen är en reflektion av de allmänna politiska uppfattningarna i regionerna. Min poäng är emellertid att när sådana variationer i politiska uppfattningar visar sig ha effekt på utfallet av myndighetsutövningen under kontroll för sammanlagt tretton faktorer bland befolkningen och i organisationen, så är detta inte förenligt med god myndighetsutövning.

Sjukförsäkringens utfall ska precis som när det gäller andra nationellt enhetliga politiska program inte variera med andra faktorer än de som handläggarna enligt lagen ska ta hänsyn till (ett flertal av dessa kontrolleras i studien).

Själva tanken med opartisk myndighetsutövning är just att sådana regionala skillnader ska neutraliseras genom opartisk handläggning. Detta är en grundläggande principfråga. Det är alltså inget försvarbart motargument att politiska skillnader bör accepteras om de speglar de politiska åsikterna i regionen eftersom slutresultatet är precis lika illa!

Fler tolkningar möjliga

Den andra punkten avser i vilken riktning orsakspilen går. Hägglund menar att jag i studien inte diskuterar andra möjliga tolkningar. Detta är fel. I studien som nyligen publicerats i bokform – Sjukskrivningarna och välfärdens infriare – en studie i svensk sjukvårdsbyråkrati (Hjalmarsson & Högberg 2009) – gör jag detta.

Den ståndpunkt som jag framför i debattartikeln är mer kortfattad och grundar sig på slutsatsen från de bedömningarna, det vill säga att politiska attityder måste ses som mer stabila än ohälsotalet. Handläggarnas politiska uppfattning grundar sig också rimligtvis på fler intryck än de sjukfall de möter i sin myndighetsutövning. Därför menar jag att det är betydligt rimligare att politiska uppfattningar som institutionaliserats i en organisationskultur påverkar handläggningen, snarare än att handläggare påverkas i sin politiska uppfattning av de sjukfall de möter.

De mest intressanta frågorna

Jag är liksom Hägglund intresserad av att förbättra brister i sjukförsäkringen. De mest intressanta frågorna att diskutera, utifrån resultaten av min undersökning, är hur de organisationskulturer som visar sig ha betydelse för myndighetsutövningen och ohälsotalets variation kan få en enhetlig utformning i landet som helhet. Och användas på ett sätt som gynnar målet med försäkringen och som bidrar till att försäkringen genomförs på ett opartiskt och respektfullt sätt gentemot samhällsmedlemmarna.

Helena Olofsdotter Stensöta

forskare i statsvetenskap på Göteborgs universitet