Just nu pågår det en översyn av stadsdelsnämnderna i Göteborg och tanken är att man genom sammanslagningar ska uppnå ekonomiska och organisatoriska fördelar. Översynen är nödvändig och nu är det också på tiden att man tar tag i integrationsfrågan på allvar. Att främja ökad integration borde därför vara ett av huvudsyftena med omorganisationen.

Göteborgs stads 21 stadsdelsnämnder ska bli färre. En styrgrupp har tillsats för att genomföra en undersökning och se vad olika typer av sammanslagningar skulle ha för effekter. Man ska även utreda tre olika framtida scenarier med 5, 11 respektive 15 stadsdelsnämnder. Den nya organisationen förväntas kunna tas i drift i januari 2011.

De uttalade huvudsyftena med ombildningen är att forma en effektivare organisation för Göteborgs stad, att lättare nå uppsatta mål samt hantera förändringar bättre i framtiden. Jag tycker att samtliga syften är bra, men jag anser att ökad integration bör vara ett av huvudsyftena, vilket det inte är i den projektplan som vi nu har på bordet.

Starkt segregerad stad

Göteborg är en starkt segregerad stad och segregationen ökar. Skillnaden i medelinkomst mellan Göteborgs rikaste stadsdelar, Askim och Älvsborg, och den fattigaste, Bergsjön, har mer än fördubblats på 14 år, från 117 000 kronor 1992 till 248 000 kronor år 2006. I de centrala stadsdelarna har cirka 60 procent av befolkningen en högskoleutbildning medan andelen i flertalet av stadsdelarna i nordost uppgår till cirka 20 procent. Att barn och ungdomar inte klarar skolan med godkända betyg i kärnämnena är en stor frustration hos de allra flesta föräldrar, och vi vet att det är just ungdomars minskade sysselsättning som bidragit till de ökade inkomstskillnaderna.

Hur ska då SDN-ombildningen kunna ändra på detta? Kan man verkligen skapa en på lång sikt ökad integration genom att ändra på de administrativa gränserna?

Jag tror att man kan det. Även om det starkaste styrmedlet som politiken kan använda för att öka integrationen är att satsa på arbetsmarknadspolitik så att fler får möjligheten att försörja sig själva, och det näst starkaste styrmedlet är att jobba för en blandad bostadsbebyggelse, så är inte det ett argument för att vi inte ska ta vara på alla tillfällen som vi kan för att främja integrationen.

Ställer olika krav på kommunal service

Skillnaderna i inkomster, utbildningsnivå och arbetslöshet mellan stadsdelarna ställer olika krav på den kommunala service som varje stadsdelsförvaltning tillhandahåller. Ju fler av invånarna som är i behov av försörjningsstöd, extra stöd i skolan, praktikplatser och så vidare, desto större belastning blir det på stadsdelsförvaltningen. Genom att slå ihop rika och välbärgade stadsdelar med mer utsatta stadsdelar så skulle vi jämna ut trycket på förvaltningarna och därmed också totalt bidra till en snabbare och bättre service till medborgarna. Det skulle leda till en ökad likabehandling i staden, något som är extremt viktigt från ett medborgerligt rättviseperspektiv.

Vi får dagligen rapporter om vad segregationen i Göteborg resulterar i. Svenska storstäder och deras förorter har alltmer börjat likna London och New York, där ungdomarna som växer upp i förorterna anser att samhället har svikit dem. När arbetslösa ungdomars hat mot samhället växer sig så starkt att inte ens polisen vågar gå in i ett område, då hotar segregationen att slita sönder staden. Därför måste vi jobba för en ökad integration med alla medel som kan tänkas hjälpa. SDN-ombildningen är ett sådant medel!

Marie Lindén

(V), kommunalråd i Göteborg