Hållbara transporter handlar inte enbart om att transporterna ska miljö- och klimatanpassas. Hållbara transporter har även en viktig social dimension som handlar om att anpassa transportsystemet till olika gruppers färdbehov - ungdomars, äldres, ensamstående föräldrars, kvinnors, funktionshindrades.
Transporter hänger ihop med samhällsplaneringen - hur vi stadsplanerar, vilka infrastrukturinvesteringar vi gör och hur ekonomiska styrmedel kopplade till transporter utformas. Transportsystemet speglar samhället i stort där makt och resurser har betydelse. Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör, Claes Tingvall har uttryckt det såhär: transportsektorn är byggd och utformad av män för män (i Vägverkets rapport Res Jämt 2005 :110). Ur ett könsperspektiv kan man se att mäns och kvinnors olika villkor resulterar i olika grad av rörelsefrihet, skilda resmönster och livsstilar.
Tittar man på resande i familjeperspektiv kan man se att ensamstående föräldrar reser betydligt mer kollektivt än andra familjetyper. Mest kollektivt reser ensamstående mammor. Dåligt utbyggd kollektivtrafik innebär tidsförluster, vilket bidrar till den ökade stress och ohälsa alltfler kvinnor lider av - och som är en viktig aspekt av ohållbar utveckling.
Bilburna mäns behov prioriteras
Mycket av samhällsresurserna satsas på transporter som män använder och prioriterar, det vill säga väg- och flygtransporter. I Sverige sker två tredjedelar av alla persontransporter med bil, där gruppen män står för cirka 75 procent av bilkörandet mätt i personkilometer. Detta enligt Gerd Johnsson-Lathams studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling, (en rapport till Miljövårdsberedningen 2007:02). Johnsson-Latham jobbar med kvinnors rättigheter och har mångårig erfarenhet av internationellt arbete på UD.
Bilburnas (mäns) behov och efterfrågan prioriteras framför kollektivtrafikanters (kvinnors). Män arbetspendlar mer med bil och dominerar inrikesflygsresandet. Statliga bidrag såsom förmånsbeskattning av tjänstebil och arbetsresor nyttjas i betydligt större utsträckning av män, och subventioner av bilindustrin har också gynnat män. Avdrag eller bidrag som gynnar exempelvis ensamföräldrar får konsekvent nej för att gruppen anses för obetydlig, samtidigt som män i storstad i stort sett får pengar i handen för sina resor med bil.
Främjar hållbart resande
Kvinnor är mer positivt inställda till kollektiva transportmedel och mer frekventa användare, men det beror också på att kvinnor är mer beroende av kollektivtrafiken, eftersom tillgången till bil är sämre. I ett jämställt transportsystem handlar det inte om att kvinnor ska få lika tillgång till bilar i första hand, i stället handlar det om att män ska lära av kvinnors klimatsmarta resande. Generellt är kvinnor mer positiva till åtgärder som minskar miljö- och klimatbelastningen och därmed också mer kritiska till bilanvändning. Man kan med lätthet säga att kvinnors attityder och resmönster främjar hållbart resande.
Att satsa på kollektivtrafik och kraftigt höjda anslag till spår- och järnväg är nödvändigt för att möta klimathotet, men leder också till ett mer jämställt samhälle. Vi menar att anslagen till spårtrafik och järnväg måste fördubblas, från dagens 9 miljarder kronor per år till minst 18 miljarder. Detta kan jämföras med 1 procent av BNP per år då Sveriges järnvägsnät byggdes och cirka 30 miljarder kr per år i dagens penningvärde. Det kan också jämföras med statens budgetöverskott som i år förväntas bli cirka 163 miljarder kr och förra året var mer än 100 miljarder kr.
Tryggt och säkert
Järnvägsinvesteringar ska inte ses som kostnader. Ökad kapacitet och förbättrad tillgänglighet är bra för samhällsutvecklingen och stärker näringslivets position. Regioner knyts ihop och öppnar upp arbetsmarknader, vilket särskilt gynnar grupper med sämre tillgång till bil, något som inte bara gäller för gruppen kvinnor. Tåget erbjuder ett miljö- och klimatanpassat resande i kombination med trygghet och säkerhet.
För att minska bilresandet fordras inte bara snabba direktförbindelser, utan även nya stråk och standardförbättringar på befintliga banor. Med höghastighetståg minskar restiderna avsevärt och därtill behovet av flygresor. Vid jämförelser mellan tåg och flyg döljs ofta det faktum att det tar en timme att ta sig till flygplatsen och vara där i tid - och nästan lika mycket tid för återresan från flygplatsen. Att flyga från Stockholm till Göteborg t.ex. tar därmed inte en timme utan en timme plus två, vilket är ungefär vad tågen tar (redan nu). Därtill kommer också behovet av en vettig prispolitik så att det hållbara tåget kan konkurrera med flygets "billigare" priser.
Fördubbla anslagen
Satsningar på kollektivtrafik med ett effektivt och högkvalitativt järnvägssystem är nödvändigt för att nå målet om hållbar utveckling och delmålen; jämställdhet, trafiksäkerhet, tillgänglighet, positiv regional utveckling och god miljö. Detta gäller också för det transportpolitiska delmålet om jämställda transporter. Ett jämställt transportsystem ska vara utformat så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning och deras värderingar skall tillmätas samma vikt. För att dessa ord ska få reell betydelse måste transportmedlen som leder till ett jämställt transportsystem också prioriteras.
Gör kvinnors resande till norm och fördubbla anslagen till spårtrafik och järnvägar - det mest miljö- och klimatanpassade transportslagen av alla och det mest jämställda!

Claes Borgström, talesperson (s) i jämställdhetsfrågor
Johanna Holm Bodin, ordförande i Kvinnors byggforum
Magnus Hunhammar, vd, Institute for sustainable transportation
Ewa Larsson, ordförande i Gröna kvinnor
Kajsa Lindqvist, ordförande i Miljöförbundet jordens vänner
Désirée Pethrus Engström, ordförande i Kristdemokraternas kvinnoförbund
Merritt Polk, forskare, Göteborgs universitet, institutionen för globala studier
Jan Rudén, förbundsordförande i SEKO
Helene Sigfridsson, generalsekreterare för Makalösa föräldrar
Hans Sternlycke, ordförande i Föreningen svenska järnvägsfrämjandet
Raymond Wigg, oppositionslandstingsråd (mp) i Stockholm