Omgestaltningen av Skeppsbron påverkar en av de mest centrala delarna av vår stad. Engagemanget från personer verksamma med stadsutveckling men också från allmänheten vittnar om ett stort intresse och platsens betydelse i Göteborg.
Därför kan det vara viktigt att känna till Skeppsbrons historia. Den kan ge idéer om områdets framtida funktion för stadens utveckling.
Vi vill peka på byggnadsmässiga möjligheter utanför nuvarande ramar, men förhoppningsvis också stimulera fler att bidra till ett bra underlag för den kommande gestaltningen.
Skeppsbron har under olika perioder speglat Göteborg som hamnstad. Hur kan Skeppsbron framöver fortsatt ge uttryck för stadens relationer med andra länder och folk? Här finns möjlighet att i arkitektur och funktioner skapa förutsättningar för kommande steg på den väg som historiskt byggt våra kontakter med andra kulturer.
En brygga i trä
Skeppsbron var från början en brygga i trä och den första kajen vid Göta älv. Den var belägen vid den låsta infarten till Stora hamnkanalen. I stället för en pir fanns en bom som hindrade objudna gäster att ta sig in i det befästa Göteborg. Byggnaderna vid kajen hade från början en tydlig koppling till rederier och transportföretag.
Intressant att notera är att 1830 lät Alexander Keiller på adressen Skeppsbron 1 uppföra en byggnad med varmbadhus inne på gården. Kanske kan cirkeln slutas? Här låg Keillers mekaniska verkstad som senare flyttade över älven och specialiserade sig på skeppsbygge under namnet Götaverken.
I mitten av 1800-talet byggdes Stenpiren
varifrån skärgårdsbåtarna kom att avgå. Väster därom byggdes på 1920-talet Ångslupspiren eller Träpiren som den kom att kallas. Den revs i början på 1950-talet och ett 20-tal år senare tvingades man korta Stenpiren med 42 meter som en följd av att Götaverken krävde större svängrum för sina sjösättningar.
Under 1800-talet och fram till mitten av 1950 förknippades Skeppsbron starkt med Göteborgs hamn. Här fanns skeppen och skutorna, här låg rederi- och befraktningskontor, mäklerier och skeppshandlare. Här staplades gods och senare gjorde järnvägsvagnar och kranar sitt intåg.
Sjöfart och handel
Här fanns det varierande liv och arbete som var förknippat med sjöfart och handel. Här flanerade göteborgarna på söndagarna. Genom fartygens namn och hemmahamnar kunde man i fantasin göra resor till fjärran länder. Området har rymt mycket av det som format Göteborg, särskilt vårt sjöfarts- och industrihistoriska arv.
På 1970-talet revs området för att ge plats åt Götaleden. Men en del blev lyckligtvis kvar. I dag kan några hus med historisk patina ge en liten men nog så viktig övergång till kommande stadsbyggnad.
Vi ser gärna att den nya Skeppsbron skall bli en plats dit människor gärna söker sig för att möta det nya, spännande och annorlunda. Människor, affärer och upplevelser som kan ge de kulturella olikheterna i dagens Göteborg en arena. Men det bör ta sin utgångspunkt i de hamnkvarter som en gång var vår utpost mot andra kulturer.
Här skall finnas bostäder med blandade upplåtelseformer och gärna studiolägenheter som gör det ekonomiskt möjligt för kreativa yrkesutövare att förena boende och arbete. Restauranger, kaféer, affärer och gallerier i första plan. Verksamhetslokaler och studios i våningarna över. Bostäder högre upp i husen. Täta kvarter, varierande höjder, genomgående sadeltak och smala gavlar.
En önskan om maximal vattenkontakt där havsvattnet går in mellan byggnaderna och sedan övergår i decimeterdjupa vattenspeglar för att slutligen bilda blå speglar i infärgad blå betong.
Tanken är att vattenkontakten skall kännas tydlig redan från Badhusgatan. Vattnet sträcker sig som fingrar in mot land samtidigt som land sträcker sig ut och med bryggorna längst ut bildar fingrar. Inspirationen är hämtad från när kajerna bestod av pirar och bassänger som låg vinkelrätt mot älven.
Maximal vattenkontakt
Många byggnader skall ha sitt fasadliv i vattenkanten. Då kan man få attraktiva rum där man kan njuta av maximal vattenkontakt även på vinterhalvåret.
Parallellt med älven genomkorsas området av en boulevard fylld av butiker, restauranger och caféer. I skärningspunkten mellan vattenstråken och boulevarden finns tre små torg där man kan sitta i skydd mot vinden. Mot öster ansluter gatan till en affärsgalleria som skapas i de två nedersta våningarna av kontorsfastigheten Skeppsbron 1.
Vid Stenpiren byggs en terminal för omstigning mellan spårvagn och Älvsnabben.
Den västra piren utformas som en stadspark dit man kan bege sig för att sitta eller promenera i direkt anslutning till vattnet. En stor dansrestaurang saknas i Göteborg. Här på en pir har vi det perfekta läget.
Bad- och simanläggning
Ett friluftsbad skulle kunna anläggas i anslutning till en pir, möjligen är platsen framför värmekraftverket en tänkbar lokalisering för en modern bad- och simanläggning.
Det fula värmekraftverket är i sig en spännande utmaning att ta sig an. Om det är tekniskt möjligt kunde det glasas in och bli detta århundradets Göteborgska kulturhus som innehåller en arena och samlingsplats för modern nordisk konst. Inte bara måleri utan dagens alla aktuella konstnärliga uttryckssätt inklusive dans. En spektakulär byggnad där verksamheten låter sig ses från utsidan och där människor, konstföremål och publik blir del i arkitekturen.
Detta bidrag till gestaltningen av Skeppsbron är ett resultat av några spännande samtal. Vi är säkra på och hoppas att det finns många fler göteborgare, och andra för den delen också, som har idéer.
Det viktigaste, tycker vi, är att den nya Skeppsbron skapas av idéer som är resultat av människors intresse och engagemang.

Jan Hallberg, kommunalråd (m), Göteborg
Akke Zimdal, arkitekt SAR/MSA, Göteborg