Inom universitet och högskolor finns en enastående samlad kompetens fördelad över en stor mängd kunskapsområden. Kompetensen vidgas också kontinuerligt genom forskning. Trots att denna kompetens är en av samhällets viktigaste och mest dyrbara resurser används den knappast så effektivt som den borde. Hur kommer då den vetenskapliga kompetensen samhället till del? Det sker delvis genom den akademiska utbildning som universiteten tillhandahåller, men främst sprids och prövas forskningens rön forskare emellan i vetenskapliga rapporter och tidskrifter samt på forskarkonferenser.
Det åligger dock universiteten även att samverka med det omgivande samhället. Genom kontakter med samhället i övrigt skall vi inte bara sprida vår kunskap utan också aktivt bidra till lösningen av problem. Men här finns inte alltid samma beredskap. Båda sidor står ofta vilsna och kan ha svårt att hitta fruktbara samtalsämnen och ett effektivt sätt att kommunicera på. En kommunpolitiker bekände en gång för mig att de forskningsrapporter som han får, och som han professionellt borde ha ett intresse av, sällan blir något annat än hyllvärmare. Varför blir det så?
Oklara förväntningar
En förklaring kan vara oklara eller felaktiga förväntningar. Jag tror att arbetet med samverkan hittills har varit alltför ensidigt inriktat på att sprida ny kunskap. Sådan skall naturligtvis förmedlas till omvärlden, men universiteten besitter en kompetens som är långt större än så. De senaste rönen bygger på en mycket användbar kunskapstradition som även den förvaltas av universiteten. Denna tradition liksom det akademiska sättet att tänka, med fundamenten kritisk prövning och god logik, är mycket användbara utanför forskningen.
Arbetet med samverkan är dessutom alltför ensidigt inriktat på att det är universiteten som förmedlar sin kunskap till omvärlden. Det handlar mindre om vad samhället i övrigt kan ge universiteten. Hur kan samverkan ske på ett sätt som tar tillvara båda sidors kompetens? Hur skall man arbeta för att både etablerad och ny kunskap skall komma till användning, och hur skall väl fungerande sätt att analysera och tänka komma till nytta i ett gemensamt arbete?
Universitet och högskolor måste här söka delvis nya vägar. Göteborgs universitet har här skapat något nytt - samverkansseminarierna på Jonsereds herrgård. Verksamheten där har bedrivits sedan september 2004 med det uttalade syftet att skapa kontakter mellan praktiker i samhället och akademiker från skilda discipliner.
Jonseredsseminarierna
Arbetsformen är seminariets. Jonseredsseminarierna anordnas kring skilda teman och de inbjudna har genom sin praktiska verksamhet eller genom sin forskning något att bidra med i en gemensam diskussion, men i övrigt deltar man på lika villkor kring den problematik som man skall lösa eller belysa. Seminarierna har aldrig fler deltagare än att alla aktivt skall kunna delta i diskussionen.
Genom möjligheten att i en begränsad krets under en dag föra ett ordnat samtal kring gemensamma frågor skapas en känsla av ett gemensamt ansvar, och samtalet får också en kritiskt analytisk struktur. Allt som sägs kan prövas och bemötas i kommande replikskiften. Genom praktikernas professionella erfarenheter, men även genom seminariedeltagarnas egna personliga erfarenheter, finns dessutom inte sällan en närhet till de praktiska konsekvenserna av de problem man diskuterar. Man kommer naturligtvis inte fram till slutgiltiga svar under en seminariediskussion, men alla deltagare kommer en bit på väg i sitt tänkande och man skapar värdefulla kontakter. Många visitkort har bytts i herrgårdens hall när deltagarna skilts åt efter seminariet.
Initiativet till seminarierna kommer ibland från oss inom universitetet, ibland från omvärlden. Så anordnade vi till exempel en seminarieserie om hälsan och samhället tillsammans med Bräcke diakoni. Serien handlade bland annat om sambandet mellan samhällsmönster, livsstil och hälsa. Seminarieserien ledde vidare till att deltagare från bland andra Göteborgs universitet, Sigtunastiftelsen och Kungliga Musikhögskolan tog initiativ för att uppmärksamma sambandet mellan kultur och hälsa. Som en direkt följd av detta initiativ anordnade Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionen nyligen ett stort seminarium på temat kultur och hälsa med ansvariga ministrar närvarande. Seminariet blir med all sannolikhet startskottet för en nationell satsning på detta gränsöverskridande forskningstema.
Framtiden
Vid ett annat seminarium på Jonsereds herrgård behandlades den framtida regionindelningen. Med exemplet Västra Götaland diskuterades då arbetsmarknads-, utbildnings- och forskningspolitiken i ny tillämpning. Universitetet arrangerade detta seminarium tillsammans med forskningsfinansiärerna Riksbankens Jubileumsfond och Vinnova, Västra Götalandsregionen samt forskningsinstitutet Sister. Ytterligare ett seminarium planeras med samma initiativtagare - nu med regionens kultur i fokus.
Många andra exempel på genomförda seminarier kan nämnas - om värdet av rymdforskning, om konstens politiska kraft, om demografins betydelse för samhällsutvecklingen etcetera - men intressantare är kanske framtiden. Här står möjligheten öppen för alla att till oss som arbetar med Jonseredsseminarierna lämna förslag på frågor som skulle behöva diskuteras av praktiker och forskare i ett mångvetenskapligt sammanhang. Mycket finns att göra för att miljardinvesteringarna i utbildning och forskning skall ge full valuta för samhället. Vi tror att samverkansseminarierna på Jonsereds herrgård är ett verksamt medel i det arbetet.

Bengt-Ove Boström
rektorsråd vid Göteborgs universitet