Götaplatsen formades med hjälp av en arkitekttävling och med starkt stöd av Göteborgsutställningen 1923 som en magnifik avslutning på Kungsportsavenyn. Konstmuseet bildar en mäktig fond i stadsrummet. Med tiden tillkom konserthus och stadsteater och så småningom stadsbibliotek. Både arkitektoniskt och innehållsmässigt bildar denna ensemble ett stadsrum som är unikt i sitt slag. Varje byggnad är barn av sin egen tid och bör därför respekteras som sådan. Förhållandet till tiden och den tankevärld som styrde utformningen är grundläggande för förståelsen av hur Götaplatsen kom till.
När Alf Valentin och jag år 1961 fick i uppdrag att rita stadsbiblioteket var uppgiften att infoga en ny byggnad på den sista lediga tomten vid Götaplatsen i samspel med Götaplatsens idémässiga och arkitektoniska uppbyggnad.
Efter 40 års användning har det nu uppstått ett behov av att bygga till biblioteket med 3 500 kvadratmeter.
Att infoga ytterligare en byggnadsvolym i ett så väletablerat stadsrum som Götaplatsen ställer höga krav på såväl förslagsställare som beslutsfattare.
Stadsbyggnadskontoret upprättade ett program för Lorensbergsparken, Stadsbiblioteket, Park Aveny Hotel. I detta program framhåller man:
* Tillbyggnaden av biblioteket måste utformas med hänsyn till omkringliggande bebyggelse, framför allt befintligt bibliotek, teatern, hotellet och bostadshusen.
* Behovet av skyddsbestämmelser för det befintliga bibliotekets kulturhistoriska värden bör utredas i kommande detaljplan.
Då dessa grundläggande värderingar inte tagit särskilt stor plats i det förslag som bedömningsgruppen av det parallella arkitektuppdrag kommunen genomfört, vill jag framhålla några för mig och biblioteksbyggnaden väsentliga synpunkter.
Men innan jag gör det, låt oss se oss om i det befintliga biblioteket. När vi går in genom vindfånget - entrén - ser vi till höger in i utställningshallen genom ett "kontaktfönster"och sedan är vi strax inne i entréhallen, formad som en ljusgård som går från entrévåningen upp genom samtliga våningar och som får sitt dagsljus genom ett system med ljuskupoler i yttertaket. De olika våningsplanen med sina verksamheter står i öppen kontakt med ljusgården, allt i samma anda som i Sigurd Möhlenbrocks programförklaring "Den öppna dörrens politik". Väl inne i detta rum tar besökaren visuellt hela byggnaden i besittning.
Inte ersättas
Grundförutsättningarna för bibliotekets tillbyggnad anser jag måste vara:
* att det befintliga biblioteket, som ingår i ensemblen Götaplatsen och som har anslutits till dess formala förutsättningar - volym, höjd, material - inte är något som skall elimineras. Det skall inte ersättas, det skall byggas till.
* att rumssammanhanget entré-, ljusgård- och bibliotekslokaler runt ljusgården, vilket är bibliotekets signum, inte får brytas genom att huvudentré flyttas till tillbyggnaden
* att tillbyggnadens fasadliv mot Götaplatsen inte ligger längre fram än den befintliga byggnadens.
Vad har då hänt i förslagen från det parallella arkitektuppdraget?
Två av förslagen har placerat entrén i tillbyggnaden. Förutom att bibliotekets huvudidé förstörs inverkar detta menligt på flexibiliteten mellan befintliga och tillkommande lokaler, speciellt i WSP/Erséus förslag.
Två av förslagen flyttar fasadlivet på tillbyggnaden längre ut mot Götaplatsen. Detta försök att avsluta Götaplatsen med hjälp av tillbyggnaden ligger inte i rätt läge i platsbildningen såsom den avses i stadsplanen och ger därför tillbyggnaden en alltför stor dominans både från Avenyn och Götaplatsen sett.
Utan känsla för Götaplatsen
WSP/Erséus vill skapa ett helt hus, vilket inte är så lätt om man inte eliminerar det befintliga. Förslagsställaren gör det genom att lägga en ny fasad av glas tre meter framför befintlig mot såväl Berzeliigatan som Götaplatsen. Ett i sanning egotrippat grepp helt utan känsla för vad Götaplatsen står för idag.
Detta sistnämnda förslag har förordats av bedömningsgruppen med vissa kommentarer.
I det fortsatta arbetet måste fasadernas gestaltning studeras vidare för att klara sol-instrålningen och samtidigt inte dölja det befintliga husets tegelfasad, skriver bedömningsgruppen.
Att ta sig an solinstrålningens effekter i ett utrymme med ett djup på bara tre meter utan hjälp av tillräckligt stora intilliggande volymer hör nog inte till det lättaste. Och det är helt säkert inte gratis.
En synpunkt till av ekonomisk art: WSP/Erséus förslag har en fasadlängd som är ungefär dubbelt så lång som de andra förslagens. Det förefaller inte som om det fått någon märkbar effekt vid kostnadsbedömningen.
Bedömningsgruppen fortsätter: I en fortsatt bearbetningsfas bör sammanhanget med övriga byggnader vid Götaplatsen ägnas särskild uppmärksamhet.
Borde inte bedömningsgruppen själv ägnat uppmärksamhet åt detta innan man bestämde sig för ett förslag som i sin framtoning i allt väsentligt hävdar motsatsen?
Jag motsätter mig starkt det val bedömningsgruppen gjort.

Rune Lund
arkitekt, pensionär