Vi har aldrig varit arbetslösa tidigare. Vi bad inte om att det skulle hända. Nu, efter 30-talet år som effektiva arbetare i industrin, möts vi nästan genomgående av respektlöshet. Företagen ignorerar våra jobbansökningar. I kontakterna med Arbetsförmedlingen finns hela tiden hot om avstängning från a-kassan om vi inte hör av oss i tid eller kommer till nästa möte.

Steget från jobb i industrin till arbetslöshet är oerhört långt. Vi var respekterade medlemmar av samhället. Nu känner vi oss som små prickar som alla vill sudda bort.

Vi är obekväma. Arbetsgivarna vill inte ha jobbansökningar från oss. Det finns redan alldeles för många som söker de jobb som finns. När vi skickar hundra ansökningar kanske det kommer tre eller fyra svar. Alla negativa. Resten av ansökningarna sugs in i ett svart hål. Inte ett ljud i retur.

Vi känner oss obekväma hos Arbetsförmedlingen. Personalen ser oss som potentiella fuskare. De förser oss ständigt med rädsla för att bli avstängda från a-kassan trots att vi gör allt som de säger. Hoten finns i varje brev de skickar till oss.

Rena kontrollorgan

Vi upplever Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som rena kontrollorgan. När vi lämnar uppgifter till omställningsföretaget Startkraft, till exempel CV eller personligt brev, så räcker inte det. AF måste ha samma, annars blir vi avstängda.

Ingen av oss tre trodde på allvar att vi skulle bli av med jobben. Saab Automobile skulle finnas kvar med oss som värdefulla medarbetare. Vi skulle utvecklas och bli ännu bättre på att jobba som bland annat certifierade lärare med utbildningar inom exempelvis säkerhet, kvalitet och produktionsteknik.

Vi har god kompetens, men för att styrka den krävs formella utbildningsintyg. Någon hjälp för oss att validera vår kompetens och omsätta den i högskolepoäng finns inte. Utan validering får vårt kunnande litet eller inget värde.

I stället för att söka rätt jobb söker vi allt. Det är lätt att förstå att arbetsgivare tröttnar när de blir bombarderade av jobbansökningar. Värre blir det om de som söker inte har rätt kvalifikationer. Men vi har inget val, vi måste söka ett visst antal jobb. Den som inte är aktiv riskerar att bli avstängd.

Sållar omedlebart bort oss

Vi har under året läst flera undersökningar som visar att företagen inte vill anställa personal som är 50 år eller äldre. Många företag sållar omedelbart bort ansökningar från dem som är från 50 år och uppåt. Hur tar man sig över en sådan barriär?

Det är en enorm omställning att gå från att vara en högt värderad medarbetare till att i ett slag bli oönskad och ställd åt sidan. Att funderingen ”Är jag otillräcklig?” dyker upp i huvudet är inte konstigt.

Med så många arbetslösa i det här landet, borde det finnas en arbetslöshetsminister som ser oss, våra behov och intressen. Det är vi värda. Vi beskattas hårdare än många andra. Vi betalar avgift till a-kassan som ger väldigt låg ersättning. Vi kan aldrig ta semester eftersom vi ständigt måste stå till arbetsmarknadens förfogande. Hela familjen drabbas – vi kan inte semestra ihop.

Jobba med attityder

Vi har ett enkelt önskemål: Låt inte resurserna hos en massa kompetenta människor gå till spillo. Tänk nytt och konstruktivt för att hitta vägar att ta tillvara allt det som vi vill och kan bidra med. Jobba framsynt i stället för att bara kontrollera. Skapa bra verktyg för validering. Jobba med attityder så att äldre arbetskraft blir rätt värderad.

Tro på oss och vår vilja att göra nytta. Ta oss på allvar. Det skulle vi må oerhört mycket bättre av och det skulle samhället spara mycket stora kostnader på.

Kjell-Åke Lindberg

58 år, arbetslös, före detta certifierad lärare i skolningen på Saab Automobile

Jolanta Walkow

49 år, arbetslös, före detta kvalificerad medarbetare på måleriet på Saab Automobile

Peter Edwartz

58 år, arbetslös, före detta certifierad lärare i skolningen på Saab Automobile