Lundby bryter mot lagen
SDN Lundby har beslutat att ekonomin ska sätta ambitionsnivån för biståndsbedömningen i stadsdelen, inte den enskildes behov. Vadan denna desperation? frågar Kristina Arvidson-Molin, fd verksamhetschef för familjeomsorg/funktionshinder i Göteborg.
Nu har stadsdelsnämnden i Lundby godkänt information från förvaltningen om att den inför besparingar som strider mot gällande lagstiftning. Så här skriver stadsdelsnämnden i sin åtgärdsplan:
”Ny modell för ekonomistyrning inom sektorn. Budget styrande för ambitionsnivån.” Detta skall gälla för de verksamheter som har biståndsbedömningar för funktionshindrade, barn som far illa, drogberoende och fattiga.
Nej när penagarna är slut
I gårdagens GP intervjuas stadsdelsdirektören. Han vidhåller att budget ska hållas. Innebörden av hans svar är att om pengarna är slut i oktober så ska socialsekreterarna ge avslag till alla fram till nyår. Detta är att hårddra uttalandena, men jag vill visa på vilket trubbigt instrument en budget är för verksamheter som har att fatta beslut efter behov.
Sverige har en lagstiftning som utgår från den enskildes behov. Om behov finns, så är insatser tvingande för kommunerna. Alla som någonsin har kommit i kontakt med dessa verksamheter vet att socialtjänsten aldrig får säga nej av ekonomiska skäl. Man kan avslå människors ansökan om man anser att behovet inte är så stort eller att hjälpbehovet kan uppfyllas på annat sätt, men aldrig på grund av bristande ekonomi.
Detta betyder att den som bor i Lundby och måste ha kommunens hjälp för att fungera i samhället har att tampas med en förvaltning som sätter i system att åsidosätta människors lagliga rättigheter om de anser att ekonomin inte räcker för just detta. Det är naturligtvis helt absurt.
Erfarna chefer sparkades
Visst kommer detta att bli annorlunda så småningom. Det finns överklagningsmöjligheter och staten har tillsynsskyldighet. Men vad döljer sig under ett sådant agerande? Är det bara okunnighet eller handlar det också om människosyn?
Med en sådan inställning blir det plötsligt begripligt varför stadsdelsdirektören utan förvarning avskedar två chefer inom sektorn. Dessa två, den ena underställd den andra, är erfarna chefer inom socialtjänsten och man kan gissa sig till att det finns skillnader i synen på uppdrag/lagstiftning och i människosyn. Det blir då följdriktigt att direktören vill ta bort dem.
Två chefer får avsked på grått papper och måste lämna på dagen med den enda motiveringen att de enligt en prognos inte kommer att klara årets budget.
Det är en helt ny företeelse inom stadsdelsnämnderna. Det hastiga förfarandet tyder på desperation. Ser man till verksamheternas ekonomi i augusti och jämför med resten av staden finns inget anmärkningsvärt annat än att Lundbys antal personer med funktionshinder har ökat mest av alla. Stadsdelens hela sparbeting för 2012 lades på denna verksamhet som redan hade en obalans sedan tidigare år.
Unik lösning på underskottsproblem
En budget är en plan och skall vara så realistisk som möjligt. Det finns därför en avsiktlighet i att via budget pressa tillbaka insatser för svaga grupper. Stadsdelarna har många gånger haft stora underskott att hantera. Ingen har tidigare kommit på att lösningen skulle vara att strunta i lagstiftningen och sparka cheferna.
Lagstiftningen är till för att skydda samhällets svaga och att se till att alla kan vara med i ett meningsfullt samhälleligt liv. Detta goda har vi i Sverige och det skall inte äventyras! Om pengarna inte räcker till så blir det i stället först en fråga om lagändring.
Vadan denna desperation? Har man lagt en önskebudget? Har nämnden fått vilseledande information? Varför upplever man två chefer som så hotfulla att man måste ta till ovanligt drastiska åtgärder? Det är inte utan att folk runtomkring undrar om det behövdes en syndabock.
För att avskeda någon på dagen krävs att vederbörande har gjort allvarliga tjänstefel eller något kriminellt. Det har de inte gjort och så sägs inte heller. Avskedandena skall naturligtvis ogillas. För detta finns annan lagstiftning.
Om Lundby kan fortsätta så här och kanske få efterföljare så förstärks bilden av Göteborg som ett Vilda Västern, där vissa gör som de vill. Och kan välja att skjuta budbäraren.
Kristina Arvidson-Molin
socialpolitisk debattör
fd verksamhetschef familjeomsorg/funktionshinder i Göteborg

























Följ oss på twitter #gpdebatt















