I budgetpropositionens jämställdhetsbilaga presenterar regeringen en analys som andas både eftertanke och självkritik.

Ett första exempel är jobbskatteavdraget. Regeringen har länge hävdat att jobbskatteavdraget ska vara särskilt gynnsamt för kvinnor, eftersom detta avdrag – enligt teorin – ger kvinnor en stark drivkraft att arbeta mer.

Måste lägga om politiken

Men nu konstaterar regeringen själv att resultatet har blivit det motsatta: ”en viss relativ försämring av kvinnornas position”. Faktum är att mäns disponibla inkomster har ökat mer än kvinnors. Ökningen är 4,9 procent för män jämfört med 3,1 procent för kvinnor. Om regeringen vill minska lönegapet mellan kvinnor och män, så måste man lägga om sin politik.

Ett andra exempel är rut-avdraget, som regeringen har försökt sälja in som en reform som möjliggör för kvinnor att förvärvsarbeta mer.

Men regeringen konstaterar i din egen analys att rut knappast löser problemet med kvinnors arbetsutbud.

Kvinnor arbetar ofta i branscher med många deltidstjänster. Där kan de inte alltid arbeta mer, även om de skulle vilja. Dessutom har många kvinnor ett så stort omsorgsansvar att de har svårt att gå upp i arbetstid.

Saknar inte incitament att jobba

Problemet med kvinnors kortare arbetstid är alltså inte att svenska kvinnor saknar incitament att förvärvsarbeta. Problemet är ojämställda villkor i arbetsliv och familj.

Ett tredje exempel på en borgerlig politik som inte fungerar är jämställdhetsbonusen.

Jämställdhetsbonusen har lyfts fram som ett incitament till att dela föräldraledighetsdagarna mer jämnt. Men i jämställdhetsbilagan noterar regeringen att ”jämställdhetsbonusen än så länge inte tycks ha haft någon effekt”. I stället är det ”de reserverade så kallade mamma- och pappamånaderna som […] har bidragit till ett jämnare uttag”.

Frågan är varför regeringen väljer att hålla fast vid en jämställdhetsbonus, som inte fungerar? Varför inte i stället göra det som visat sig vara den mest effektiva metoden för att öka mäns uttag av föräldrapenningdagar och vika fler dagar i föräldraförsäkringen åt vardera föräldern?

Individuell föräldraförsäkring

S-kvinnor vill se en individualiserad föräldraförsäkring, för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och mäns ställning i hemmet.

Det finns bred enighet om föräldraförsäkringens betydelse för jämställdhet på arbetsmarknaden. TCO och LO är eniga om att fler dagar behöver vikas i försäkringen. Alla politiska kvinnoförbund utom Moderatkvinnorna vill se minst ytterligare en vikt månad i föräldraförsäkringen.

S-kvinnor vill också se satsningar på den generella välfärden, så att förvärvsarbetande kvinnor kan vara trygga med kvalitet och tillgänglighet. Särskilt viktigt är att barnomsorg blir tillgänglig på alla tider då föräldrar arbetar. Mer resurser behöver också satsas på fritidshem av god kvalitet. Då kan även kvinnor arbeta heltid och ta jobb som kräver arbete på kvällar, nätter eller helger.

Rätt till heltid

S-kvinnor kräver slutligen rätt till heltid för alla ofrivilligt deltidsarbetslösa, varav de flesta är kvinnor. Att organisera arbetsplatser kring deltidsarbete är ofta ett val, inte en nödvändighet. Hur kommer det sig annars att kvinnor som jobbar i klädbutiker ofta tvingas jobba deltid, medan elektronikbutiker i samma galleria, där många anställda är män, erbjuder heltid? Här behövs en politik som sätter lika rättigheter i fokus.

När får vi se en omprövning av regeringens felriktade jämställdhetspolitik? Det är inte rimligt att hålla fast vid idéer, som man själv har erkänt inte fungerar.

Lena Sommestad

ordförande S-kvinnor