Även en tusenmilafärd börjar med ett steg. Men längden på steget spelar roll. Sverige är ett avlångt land med en allt mer eftersatt transportinfrastruktur. Trafikverkets framtidsprognoser för järnvägsnätet innehåller snart inte annat än ilsket röda, överbelastade sträckor. Detta är inget hållbart recept för tillväxt.

Det kan tyckas lockande att sprida infrastruktursatsningen i höstens budgetproposition brett för att åtgärda många små fel och brister i hela landet, men det riskerar att bli en förlustaffär för alla. För att en infrastruktursatsning ska få effekt måste den märkas. Den måste göra skillnad för de som använder sig av infrastrukturen för att pendla, resa eller transportera. Då får inte varje satsning bli för liten eller varje projekt för lösryckt.

Alltmer en flaskhals

Ju längre Sverige väntar med att rusta upp landets väg- och järnvägsnät, desto dyrare kommer det att bli att lösa problemen. Samtidigt blir transporterna allt mer av en flaskhals för både näringsliv och arbetsmarknad. Funktionella arbetsmarknadsregioner är beroende av fungerande rörlighet och arbetspendling för att kunna växa. Ju större en arbetsmarknadsregion är, desto bättre blir förutsättningarna för matchning mellan arbetskraft och kompetensförsörjningsbehov.

Forskning på området visar att människor i genomsnitt är beredda att resa cirka 45 minuter mellan hemmet och arbetsplatsen, som allra mest 60 minuter. Det talar för att ju fler orter och städer vi kan knyta samman inom 45 minuters restid, desto bättre blir arbetsmarknaden dem emellan. Om sträckorna människor kan resa på 45 minuter från sitt hem i stället minskar är risken överhängande att arbetsmarknaden fragmenteras.

När Handelskammaren 2011 under en månad undersökte pendlartrafiken mellan Malmö och Ystad uppmättes 409 förseningsminuter, nästan sju timmar. Det är inte bara förseningarna utan också osäkerheten att inte veta hur lång tid resan kommer att ta i dag som försämrar pendlingsmöjligheterna.

Lång resa att göra

Sverige har en lång resa att göra för att göra människors resor och företags transporter enklare, snabbare, grönare och effektivare. Även den resan måste börja med ett enda steg, men längden på steget spelar roll. För att en infrastruktursatsning ska få effekt måste den märkas. Det räcker inte att reparera och rätta till. Om Sverige bara förmår att behålla den rådande transportkapaciteten medan andra länder utvecklar sin infrastruktur kommer vi att halka efter ytterligare. Dessutom finns det tydliga synergieffekter förknippade med större sammanhängande infrastruktursatsningar. Om man bygger en väg sammanhängande i stället för bitvis har man helt enkelt råd att bygga mer väg.

Synergieffekter för miljarder

Sydsvenska Industri och Handelskammarens rapport Stråk istället för snuttar belyser just detta: Att genomföra större infrastrukturutbyggnader sammanhållet bidrar till att markant minska kostnaderna. Mellan 1998-2008 genomfördes 110 vägutbyggnadsprojekt på belopp över 50 miljoner kronor som finansierades av bland annat dåvarande Vägverket. Genomsnittslängden på varje etapp i varje projekt var då 10,5 km. Om samtliga dessa 110 vägprojekt hade genomförts i dubbelt så långa etapper hade stordriftsfördelarna enligt WSP:s analys möjliggjort besparingar på 9,7 miljarder kronor. Det motsvarar nästan en femtedel av den totala kostnaden. Det skulle också räcka till ungefär 35 mil nya vägar. Det är dags att tänka nytt. Storleken spelar roll.

Gustaf Lorentz

analyschef

Sydsvenska Industri och Handelskammaren