När Berlinmuren föll trodde många att de ideologier som öppnat vägen för förtryck, terror, massmord och ett totalt förtrampande av människovärdet, också skulle försvinna med den. I stora delar av Östeuropa är dessa ideologier förpassade till historieböckerna – och demokrati har där konsoliderats, delvis tack vare EU-utvidgningen. Men samtidigt som vi gläds åt framstegen som gjorts de senaste 20 åren i delar av forna Östeuropa, oroas vi över att den förhärskande ideologin i Ryssland ersatts av någonting som mer och mer verkar fjärma sig från demokrati och frihet.

Under Putins ledning har Ryssland gått mot ett auktoritärt styre med en uppenbar maktcentrering kring presidenten, minskad makt för lagstiftande församlingar, ökad statlig kontroll över media, inskränkt mötesfrihet, och förlorad yttrandefrihet. Samtidigt försvårar man för internationella och utländska organisationer att verka i landet.

Graden av frihet minskar

Många av mina kollegor i Europaparlamentets utrikesutskott vittnar om hur demokratifrämjare från deras hemländer får allt svårare att arbeta i Ryssland. Även USAID har i dagarna tvingats stänga sitt Moskvakontor, vilket ytterligare anstränger relationerna mellan de västliga demokratiernas ledare och Putin. Allt detta sammantaget får organisationen Freedom House att sedan 2007 kategorisera Ryssland som ett icke fritt land. Ryssland befinner sig på samma nivå som Kambodja, Förenade Arabemiraten och Yemen vad gäller graden av frihet.

Nyligen röstade vi i Europaparlamentets utrikesutskott om ett betänkande som rör fallet med den ryske advokaten Sergei Magnitsky. Denne avslöjade för några år sedan ett av Rysslands största skattesvindlerier. Han häktades senare på falska grunder. Fallet som avslöjats visade sig ha kopplingar till korridorerna i Kreml. Magnitsky dog efter ett år i häktet: misshandlad till döds av officerare från ryska inrikesministeriet. Kremls eget råd för mänskliga rättigheter beskrev hur Magnitsky misshandlades - med åtta vakter närvarande - strax innan han dog.

Fallet har tidigare varit föremål för fördömanden i Europaparlamentet. Men det nya betänkandet innehåller krav från Europaparlamentet till Ministerrådet att upprätta en gemensam EU-förteckning över de tjänstemän som bär ansvar för Magnitskys död, och att tillämpa ett EU-omfattande viseringsförbud och frysning av alla ekonomiska tillgångar för dessa personer - någonting som kan komma att påverka EU:s relationer till Ryssland ytterligare. Omvärlden måste reagera.  

Kalla auktoritär vindar

Magnitsky-fallet är dock bara ett i mängden av brott mot mänskliga rättigheter i Putins Ryssland. Kalla, auktoritära vindar blåser över landet. Glasnost och Perestrojka är ett minnen blott. Därför är heller inte Rysslands agerande på den globala arenan speciellt förvånande. I FN lägger Ryssland in sitt veto mot alla Säkerhetsrådets resolutioner för att om möjligt stoppa fasorna och mördandet i Syrien, och beträffande Iran är Ryssland den viktigaste partnern vad gäller det så kallade "fredliga kärnprogrammet". Den dagen då det bevisas att Iran innehar en atombomb bär Ryssland ett stort ansvar.

Putin planerar nu även ett militärt återupprustningsprogram på runt 650 miljarder dollar. Och att gripa till våld mot sina grannländer verkar inte vara en främmande idé för Putin – vi såg detta i Georgien 2008. Ryssland använder olja och gas som påtryckningsmedel på europeiska länder. Gasledningen Nordstream som vilar på Östersjöns botten kommer sannolikt att användas som ett energivapen för olika sorters utpressning mot Europa.

Låt oss se på Ryssland med öppna ögon. Låt oss formulera en politik därefter. Den samlade bilden av Ryssland idag ger vid handen att vi har att göra med ett land som sysslar med totalitära fasoner. Detta måste få konsekvenser för hur vi i Sverige och i EU planerar vår energiförsörjning, vårt försvar och vårt demokratibistånd.

Alf Svensson (KD)

Europaparlamentariker för Kristdemokraterna