Krav på kortare kö till
akuten bara röstfiske
Att som politikerna kommendera kortare väntetider på akutmottagningarna löser inga problem, skriver läkaren Bodil Carlsson.
Relaterat
Bodil Carlsson, leg läkare, specialist i vuxen-psykiatri, arbetat som vård-biträde, undersköterska, vik sjuksköterska och i snart 30 år som läkare, de senaste åren som ”fast hyrläkare” på samma mottagning.
Jag tror att det var Mark Twain som sa att för den som bara har en hammare, blir varje problem en spik. I ett landsting nära er hände det sig för fem år sedan, att politikerna noterade att den genomsnittliga väntetiden på de stora akutmottagningarna var en timma och tjugo minuter. Politiker har väljare att attrahera. Politiker har en hammare. Så: Ingen ska vänta längre än en timma! För att få till en lite mer industriell och statistisk finish och litet töjmån i löftet, så putsades det till: Nio av tio ska inte vänta längre än en timma!
Som alla vet ramlar det in rätt många olika sjukdomsfall på ett stort akutintag ett genomsnittsdygn.
- Problem nr 1: det finns ingen genomsnittspatient. Om det kommer in en människa med ilsken halsfluss och en annan med livshotande krosskador, så är inte genomsnittet av de två ”flusskross” och det är inte meningsfullt att slå ihop deras respektive väntetid och sedan dela den på två.
- Problem nr 2: det finns inget genomsnittsdygn. Det finns dygn då det är i stort sett stiltje. Folk sitter hemma och ser på fotbolls-VM eller så har halva stan dragit på semester. Så fallen och bilkrascherna, fylleslagen, de krossade näsorna, handledsfrakturerna, brännskadorna från grillarna och det andra har antingen inte hänt ännu, eller så händer de någon annanstans. Det är bara det oundvikliga oväntade som tassar in: oklar bröstsmärta, oklar buksmärta, oklar svår huvudvärk, oklar andnöd. Och så den oklara mycket gamla människan som har ramlat på toa en gång för mycket och inte kan omhändertas på boendet av den fåtaliga nattpersonalen. Eftersom det inte finns något genomsnittsdygn, händer det andra dygn att det ständiga oundvikliga ramlar in samtidigt med grillskadorna, fylleslagsmålen, halkoffrens handleder, supporterslagskämparnas näsor och de som fort vill få penicillin så att de slipper stanna hemma från jobbet i morgon.
- Problem nr 3: det går inte att spå vilken sorts dygn som väntar. Därför har akutmottagningar dimensionerats med viss mängd luft i systemet. Det måste i varje ögonblick alla dygn finnas så mycket kompetent personal att svåra skador och sjukdomar identifieras fort som ögat och tas till behandling. Resten får faktiskt vänta.
Utmålar akuterna som inneffektiva
Det är dyrt nog att bemanna en akutmottagning så att flera samtidigt svårt sjuka eller skadade kan undersökas av rätt utbildad personal och få komma till vårdplatser som ger dem vad de behöver. Att bemanna akutintagen så att halsfluss och öroninflammation varje dygn får bedömning och behandling lika snabbt som hjärtinfarkten och skallskadan är snicksnack. De lindriga sakerna tål att vänta. Så de väntar.
När blev det ett problem? Troligen i samma ögonblick som politikerna insåg att de kunde utmåla sig själva som måna om sina väljare och akutmottagningarna som ineffektiva och därför kommendera kortare väntetider.
Blev det fler akutläkare? Fler sköterskor? Fler akutplatser? Givetvis inte. Blev något bättre? Inte om man frågar Socialstyrelsen. Den varnar rent ut politikerna för konsekvenserna av att stirra sig blinda på väntetider: det kan vara bra att se till säkerheten i bedömningarna också. Och möjligheterna att ta hand om de vårdbehövande på ett vettigt sätt.
Inte största problemet
OECD-ländernas statistik visar att Sverige har en internationellt framstående sjukvård. Men bara Mexico har färre akutplatser än Sverige! Vi har också mycket färre vanliga slutenvårdsplatser än länder som Tyskland och Frankrike. Därför har vi nu så många överbeläggningar på svenska sjukhus att regeringens budgetproposition kallar det för ett problem – och vi har nog också vid det här laget ett antal dödsfall sammanhängande med den saken, vilket man kan tycka är ett problem.
Och så hade vi då problemet med en genomsnittlig väntetid på en timma och tjugo minuter på akutmottagningarna i Göteborg. Vilket av problemen valde våra politiker att profilera sig med? Svar: det som inte skulle kosta något mer än ett kommando att åtgärda.
Bodil Carlsson
leg läkare, specialist i vuxen-psykiatri, arbetat som vård-biträde, undersköterska, vik sjuksköterska och i snart 30 år som läkare, de senaste åren som ”fast hyrläkare” på samma mottagning.

























Följ oss på twitter #gpdebatt














