IT- och energiminister Anna-Karin Hatt (C) skröt nyligen på GP Debatt över att regeringen satsar 280 miljoner kronor på att utveckla biogasen. Tyvärr är det bara en droppe i havet jämfört med de mångmiljardsatsningar som behövs för att Sverige till 2030, enligt den officiella energipolitiken, skall ha avvecklat fossila fordonsbränslen.

Biogas tillverkad genom rötning av jordbruksavfall, gödsel, rötslam, hushållsavfall och en del jordbruksgrödor kan endast svara för ett marginellt tillskott av biodrivmedel. Detta till följd av begränsad tillgång på råvara, vilket har konstaterats i ett flertal rapporter sedan årtionden tillbaka.

Centerpartiet har som bekant också länge favoriserat produktion av etanol, tillverkad av spannmål, för inblandning i bensin. Etanolsatsningarna är och förblir dock en återvändsgränd. För svenskt vidkommande behövs cirka 60 miljoner ton spannmål per år för att ersätta konsumtionen av bensin och diesel. Vår årsskörd är cirka fem miljoner ton.

Biomassa till fordonsbränsle

Vi har cirka 23 miljoner hektar skog att jämföra med cirka två miljoner hektar åker. Tillväxten i skogen har under de senaste 70 åren överskridit avverkningen med 20-30 procent. Virkesförrådet har under perioden mer än dubblats. I skogen finns med andra ord biomassa för produktion av fordonsbränsle.

Med kommersiellt tillgänglig förgasningsteknik kan vi av skogsråvara tillverka metanol (träsprit), som liksom etanol låter sig inblandas i bensin och passar för dagens bensinbilar. Med denna teknik kan vi också tillverka bensin, diesel, DME, etanol och fordonsgas. Bästa energiutbytet till lägsta pris erhålls vid tillverkning av metanol.

Ett femtiotal förgasningsanläggningar kan för en samlad investering i storleksordningen 300 miljarder kronor göra Sverige oberoende av fossila fordonsbränslen. Men sådana investeringar kräver tydliga, teknikneutrala och långsiktiga skatteregler.

Tyvärr ensidig satsning

Regeringens vårproposition antagen den 20 juni är tyvärr beträffande drivmedel ensidigt inriktad på jordbruksbaserade drivmedel. Sålunda beslöts att införa ett kvotpliktsystem från och med den 1 maj 2014 i syfte att tvinga fram inblandning av tio volymprocent etanol respektive sju procent växtbaserade oljor (FAME, till exempel rapsolja) i bensin respektive diesel. Kvotpliktsystemet är inte teknikneutralt utan direkt diskriminerande genom att det utestänger alla andra biodrivmedel.

Hitintills har biodrivmedel befriats från koldioxidskatt och energiskatt vid låginblandning i bensin respektive diesel. Men enligt regeringens nyligen framlagda budgetproposition föreslås nu energiskatt och koldioxidskatt på biodrivmedel vid låginblandning över fem procent. Samma skattesats som gäller för bensin respektive diesel föreslås. Det är lika absurt som att belägga filmjölk med samma alkoholskatt som brännvin.

Kortsiktigt och ovisst

Regelverket skall omprövas 2015. Utifrån så kortsiktiga och ovissa framtidsutsikter är det omöjligt att investera mångmiljardbelopp i de drivmedelsfabriker, som tveklöst behövs för att 2030 ha en fossiloberoende transportsektor. Lägg till detta att genomförandefasen – förstudier, projektering, tillståndsprocess, upphandling och byggfas – för den här typen av kapitalkrävande anläggningar är uppemot tio år.

Vårpropositionen liksom vad som varit känt om höstpropositionens innehåll har redan resulterat i att planerade investeringar i produktion av biodrivmedel löper risk att skrinläggas eller senareläggas med flera år. En fossilfri transportsektor år 2030 är en utopi om marknaden inte får långsiktiga och teknikneutrala spelregler nu.

Björn O Gillberg

fil lic, fil hedersdoktor, ordförande för Stiftelsen Miljöcentrum och vd för Värmlandsmetanol AB. Har ända sedan 1970-talet förespråkat förgasning av skogsråvara för storskalig produktion av fordonsbränsle.

Wollmar Hintze

tekn dr, vd för Hintze Miljöteknik AB och styrelseledamot i Värmlandsmetanol AB.