I förra veckan uppvaktades infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd av Västra Götalandsregionen, Västsvenska handelskammaren och kommunalförbundens representanter i frågan om E20:s utbyggnad. Vid uppvaktningen överlämnades ett öppet brev till ministern där parterna godtar Trafikverkets rekommendation av en utbyggnad till 2+1 väg, insatser för mötesseparering och sänkta hastigheter men inga fler planseparerade korsningar. Vi är glada att frågan drivs framåt men anser inte att innehållet representerar det breda näringslivets behov och önskemål.

Säkerhetsfrågan behöver vi inte betona, där är statistiken tillräckligt tydlig. Ingen kan ifrågasätta vägens dåliga standard. Antalet dödade och svårt skadade människor utmed E20 har gett vägen det föga smickrande namnet "Dödens väg". Att inte driva frågan om minst 2+2 väg (så kallad fattigmansmotorväg) skulle innebära att man permanentar en dålig vägstandard under överskådlig tid. Detta skulle vara förödande för utvecklingen av de regioner som E20 försörjer. Så sent som 2009 beslutade regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen att förorda en utbyggnad av E20 till motorväg/fyrfältsväg från norra länsgränsen ner till Vårgårda. Nu tycks det beslutet vara lagt på hyllan i en politisk kohandel.

Mycket viktig länk

Vi är alla överens om att E20 är en mycket viktig länk i det svenska transportsystemet med såväl stor nationell som regional betydelse. Vägen ger viktiga industrier och marknader tillgång till Göteborgs hamn och är en pulsåder för näringslivet inte bara i Västra Götaland utan också för till exempel Mälardalen Värmland, Örebroregionen och Norrland. En stor del av E20 trafikeras av tung trafik. Yrkestrafiken föredrar att ta E20 till och från Göteborg på grund av mindre backar och lägre bränsleförbrukning än via E4. E20 är med andra ord yrkesförarnas och många andra bilförares arbetsplats.

Vägens betydelse för utvecklingsförutsättningarna i Västra Götaland och inte minst de östra delarna av Värmland, södra Dalarna och Närke, kan inte nog betonas. Infrastrukturen spelar en avgörande roll i den ekonomiska utvecklingen där omställningen från ensidigt beroende av större industri till kunskaps/entreprenörsdrivet näringsliv pågår för fullt i stora delar av området. Det är värdefullt att notera att tre av fyra jobb i dag kommer från de mindre företagen med färre än 50 anställda. Nödvändiga satsningar i nya, snabbväxande branscher och företag får sin omedelbara påverkan av infrastrukturens utveckling. Det gäller inte minst regeringens ambition att fördubbla turistindustrin. Andra områden är de viktiga gröna näringarna med skog och jordbruk. Skaraborgs många små industrier i livsmedelsindustrin och ett framväxande entreprenörskap kring matprodukter är exempel på det.

Stor andel av sysselsättningen

Dessutom bör man betänka att det i regionen finns cirka 127 000 arbetsställen med 0-49 anställda. Dessa sysselsätter över 300 000 personer. Av dessa har drygt 40 procent sitt fäste utanför Göteborgsregionen. I runda tal står dessa för en lika stor andel av sysselsättningstillfällena. (SCB, Centrala företags- och arbetsställeregistret). Det är alltså högst väsentligt att inte utesluta det faktum att en så pass stor andel av näringslivet faktiskt verkar och genererar nya jobb och tillväxt – även utanför storstadsregionen.

Att regionen kan länkas samman, växa och tillgodose behovet av nya jobb är avgörande för vår gemensamma framtid. För att nå det målet kan man inte förhandla bort en avgörande förutsättning: utbyggnad av E20 till fyrfältsväg.

Robert Larsson

regionchef LRF

Annika Persson

regionchef Sveriges Åkeriföretag

Maria Derner

regionchef Företagarna