I höst tar riksdagen med all sannolikhet beslut om att förändra rikets indelning inom folkbokföringen. I stället för att låta medborgarna vara skrivna i en församling, skall de i fortsättningen endast registreras på fastighet och kommun. Bort försvinner i ett slag tusentals medeltida namn, socknarna, som sedan 1600-talet använts i snart sagt alla officiella och inofficiella sammanhang.

Försvinner gör också den unika jämförbarhet när det gäller all sorts statistik över tid; demografisk, historisk, medicinsk, etymologisk och så vidare, obruten sedan över 300 år, som Sverige har kunnat stoltsera med, men som nu totalförstörs genom ett beslut fattat av en myndighet, Skatteverket, som inte förstår att frågan om folkbokföringen inte enbart handlar om siffror och taxering.

I begynnelsen var socknen. Den döptes så småningom om till församling och blev den minsta enheten inom den kyrkliga världen, där det också finns begrepp som pastorat, kontrakt och stift. I samband med en reform 1862 kom socknen/församlingen att delas i två delar, den kyrkliga delen som också hade hand om skolväsendet och den världsliga delen, som fick ansvar för fattigvård, äldrevård och samhällsbygge. Ur denna senare del växte så småningom våra kommuner fram, i dag sammanslagna till större enheter, storkommuner.

Valde fel efterträdare till kyrkan

År 1991 förlorade Svenska Kyrkan ansvaret för folkbokföringen, en uppgift den haft och utfört mycket väl sedan 1686. Förändringen var kanske oundviklig, inte minst med tanke på kraven på datorisering och centralisering, men också på grund av det orimliga i att i ett sekulariserat samhälle låta ett av många religiösa samfund ha ansvar för en av de viktigaste basfunktionerna. Det olyckliga var bara att man valde totalt fel efterträdare; Skatteverket.

Det rimliga hade varit att sjösätta en egen folkbokföringsmyndighet, fristående från olika särintressen, och med uppgift att samla in, systematisera, bevara och tillgängliggöra personuppgifter. I stället hamnade ansvaret för folkbokföringen hos en myndighet som inte förstår dess unika betydelse i nationens, hembygdens, släktens och individens historia.

Skatteverket ser folkbokföringen enbart som ett arbetsredskap för myndighetsutövning, och förstår över huvud taget inte resonemang som handlar om att den också utgör det historiska basmaterialet för kommande generationer. Detta visar sig inte minst i verkets totala brist på intresse för bevarandefrågor. Den svenska folkbokföringen efter 1991 finns endast digitalt bevarad. Det finns inga pappersutskrifter, ens på de allra viktigaste funktionerna som till exempel födda, vigda och döda. Om katastrofen är framme, datahaveriet, dataviruset, attentatet eller något annat otyg som vi i dag inte ens kan förutse, finns det ingen möjlighet att återskapa de förlorade uppgifterna. För närvarande är det 20 år av svensk folkbokföring som på detta sätt lever farligt.

Nu är det bara kommunen som gäller

Nu är det alltså dags för nästa steg i siffermänniskornas kamp mot århundradena; nedmonteringen av den traditionella indelningen av vårt land. I och med att församlingen/socknen tas bort, försvinner också de gamla namnen, ofta medeltida, ur vår begreppsvärld. Det kommer i fortsättningen inte att gå att avgöra exakt var vi svenskar är födda och var vi avlider.

Vigselorter är redan i dag avskaffade i den existerande folkbokföringen. Är du stockholmare, kommer det inte gå att avgöra om du är född på söder eller norr, i Klara, Maria eller Johannes – du är född i Stockholm, rätt och slätt. Bor du på landet, kommer det inte att se ut så. Även om du är född i Östra Skrukeby så kommer det att stå Linköping i passet. Det är kommunen som gäller, ingenting annat.

Redan 2004 satte Sveriges Släktforskarförbund och Sveriges Hembygdsförbund igång en kampanj kallade Operation brevstorm – där landets politiker och makthavare bombades med små vykort med provokativa teckningar och texter om sockenfrågan. Denna aktion resulterade i fem stycken motioner i ämnet, och till sist blev riksdagsbeslutet att uppdra åt regeringen att utreda frågan. Några år gick, och så tillsattes en enpersonsutredare, Birgitta Pettersson från, ja just det, Skatteverket. Ack ja, suckade vi alla som engagerat oss i frågan, men till vår stora glädje och förvåning kom utredaren fram till samma slutsats som vi, nämligen att socknen, eller kommundistriktet som hon valde att kalla konceptet, faktiskt behövs, och att dess gränser bör fixeras vid tidpunkten för kyrkans skiljande från staten, alltså år 2000.

Utredningen gick så på remiss, möttes av stor tillfredsställelse, lättnad och ivrig tillskyndan från alla som fick tillfälle att svara: Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Lantmäteriet, historiska, samhällsvetenskapliga och medicinska institutioner, släktforskarrörelsen, hembygdsrörelsen och många, många andra – alla utom Skatteverket, förstås.

Skatteverket, som sorterar under Finansdepartement, lyssnar inte på någon och kör glatt över alla remissinstanser. I stället för man fram sitt gamla förslag från 2000 om att endast ha fastighet och kommun som indelningsgrund i folkbokföringen.

Kulturdepartementet lyfter inte ett finger

Och vad gör då Kulturdepartementet? Inte ett jota! Departement aktar sig som bekant noga för att klampa in på andra departements territorium och folkbokföringen ligger nu en gång under Finansdepartementet. Att sedan Skatteverkets förakt för vår historia och våra traditioner samt okänsliga agerande kommer att innebära den största kulturkatastrofen i vårt land sedan Gustav Vasa, tycks inte vara själ nog för kulturministern eller hennes departement att ens yttra sig i frågan.

Den 9/12 2010 beslutade regeringen att ratificera Unescos konvention om skydd av Det immateriella kulturarvet. Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella komponenter så som muntlig tradition (även språk och uttryck) och sociala seder (även ritualer och festseder).

Om riksdagen i höst tar beslut om att försämra folkbokföringen enligt Skatteverkets förslag, gör man det således i strid mot en världsomfattande konvention som man själv förbundit sig för att efterleva. Då är det adjöss med tusenåriga traditioner, gamla medeltida ortsnamn, kulturell hemkänsla, vetenskapliga jämförelser över tid och med förtroendet för de politiska rutinerna, enkannerligen remissförfarandet.

Farväl, Östra Skrukeby!

Ted Rosvall

släktforskare, har bland annat medverkat som expert i TV-serien Vem tror du att du är?