Jan Molin ställer i GP den 8/8 den retoriska frågan om någon tror "att människor som inte talar svenska, inte känner till samhällets seder eller sociala koder har någon chans på den svenska arbetsmarknaden". I nästa mening avslöjar han sin egen kultursyn: "Nikab och fotsida kläder underlättar inte heller inträdet"! Molin var själv invandrarförvaltningens chef i Göteborg och varnade tidigt för de etniska enklaver som växte upp i Göteborg. Det finns mycket klokt att hämta i Molins artikel, men när det kommer till förslag på åtgärder, riskerar han att slå in öppna dörrar.

Det är svårt att tro att ansvariga på Stadsledningskontoret som planerar för uppemot två tusen nyanlända från Somalia inte har tänkt över frågor som boende, skola och gemensamma rådslag. Den redan omskrivna Växjömodellen innehåller ju hela denna palett och lite till.

Finns ingen quick-fix

Timmen är sen och det förväntas snabba och effektiva resultat. Det är lätt att hamna i gamla hjulspår. Men det finns inga genvägar och ingen quick-fix. Nu gäller det att frigöra sig från vårt eget klantänkande. Det gäller att vara kreativ och tänka gränslöst.

Tyvärr har vi allt för ofta sett hur lyckade projekt inom skilda verksamheter måste avslutas med resultat att vunna erfarenheter rinner ut i sanden. Boendet förblir segregerat, utbildningen leder inte till framgång, praktiken övergår inte i arbete, det är långt till de kulturella mötesplatserna osv. Den nyanlända ger småningom upp och åker hem till Hjällbo för att invänta nästa bidrag från den klan i försörjningskedjan som levererar: Socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Förutsättningar att lyssna

Visst handlar medborgarnas delaktighet i processer som rör dem själva om att skapa forum och mötesplatser. Men kanske ännu viktigare är att skapa förutsättningar för att lyssna till de berättelser som uppstår. Att väcka en nyfikenhet för de nyanländas berättelser. Berättelser om det gamla landet och det nya. Berättelser om möten och förhoppningar.

Den italienska kulturekonomen Pier Luigi Sacco, på Göteborgsbesök i februari, hävdar att det genom kloka politiska beslut och strategisk planering går att åstadkomma samhällsutveckling med kulturella medel. Villkoret är att en myllrande kulturell energi underifrån förenas med en klok strategi ovanifrån. Sacco pekar också på konstens och kulturens demokratisering i och med den digitala eran, kultur 3.0. Publiken är inte bara passiva mottagare, utan ofta själva producenter och kulturskapare. Publiken blir prosumers i en deltagarkultur.

Respekt för allas kultur

David Karlsson betonar i Kultur i Västs skriftserie kulturens betydelse för samhällsutveckling och beskriver hur Västra Götalandsregionens vision för det goda livet tar sig konkreta uttryck genom satsning på kultur i en rad samhällsområden. El Sistema i Hammarkullen startad av Göteborgssymfonikernas chefsdirigent Dudamel är ett gott exempel på hur musik fungerar som verktyg för socialt samspel och där integrationen bygger på en dialog med respekt för alla parters kultur.

Vi förväntar oss att de nya göteborgarna ska vara nyfikna på samhället de möter. Men lika självklart är att vi som redan bor här ska vara nyfikna på dem. Vem vill komma som flykting till ett land som kräver att du ska bli anställningsbar på ett halvår, men som avfärdar allt det du hittills varit med om i ditt liv som något som på sin höjd kan uppfattas som lite exotiskt? Nyfikenheten är ett arbetsredskap som främjar delaktighet och tillhörighet. Den som har en intresserad lyssnare kommer alltid att vilja uttrycka sig. Det spelar mindre roll om det sker på ett hemspråk via tolk, på nyinlärd svenska, med gester, med kroppsspråk, genom målningar, via sång eller genom dans. Det finns utmärkta exempel på hur det egna språket har används som dörröppnare till inlärningen av ett nytt språk och därmed till ett inkluderande i ett nytt samhälle. Det viktiga är att motivationen väcks och att gnistan och drömmarna hålls vid liv. Det finns inget farligare än människor utan drömmar.

Oändlig nyfikenhet och gränslöst ansvar

En kulturpolitisk satsning på integration främjar möjligheterna för fler att vara med och forma samhället. Låt oss skapa strukturer som främjar ömsesidig kulturell nyfikenhet. Låt oss visa de nya göteborgarna att vår svenska klanstruktur kännetecknas av en oändlig nyfikenhet och ett gränslöst ansvar. Låt oss lyssna till deras berättelser och välkomna dem som prosumers i Västra Götaland.

Lena Jagers Bladini

Förste vice ordförande i kulturnämnden,

Västra Götalandsregionen

Osborn Bladini

dramatiker och projektledare

inom integration/utbildning