De så kallade korruptionsutredningarna i Göteborg har varit ett stående tema i medierna nu i nästan två år. Det handlar ofta om att personer i offentlig förvaltning och kommunala bolag tillskansat sig ekonomiska förmåner i form av tjänster från privata leverantörer.

I grunden handlar detta givetvis om den enskildes moral och etiska värderingar om man tillåter sig att utnyttja sin personliga ställning till egen ekonomisk vinning. Värre är dock den vänskaps- och tacksamhetskorruption som uppstår vid tillsättning av tjänster i offentlig förvaltning och som inte tillsätts utifrån begreppen förtjänst och skicklighet. Den korruptionen menar vi är mycket värre.

Korruption är egentligen allt missbruk av makt. Redan Axel Oxenstierna skrev på 1600-talet följande: Man måste i distribution av alle kall och officier (tjänst, ämbeten) se på var och ens kapacitet och varken på vänskap eller frändskap. Detta är förtydligat i den svenska regeringsformen där man vid tillsättning av tjänster endast skall fästa avseende vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet.

Sverige bryter mot FN-resolution

Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för bland annat Riksrevisionsverket och FN:s internrevisionsenhet, menar till exempel att Sverige bryter mot FN:s resolution mot korruption, som kräver att statstjänstemän skall tillsättas öppet och på meriter. Enligt Lagen om offentlig anställning skall skickligheten sättas främst.

Detta sker dock inte i Sverige och är egentligen extremt allvarligt. Att vi i Sverige har en korruption som startar högst upp hos statsministern, som tillsätter generaldirektörer genom att handplocka personer och inte utlysa tjänsterna, är förkastligt ur korruptionssynpunkt. 2006 fattade regeringen beslut om att utlysa dessa tjänster men ändå har man fortsatt att handplocka önskvärda (men inte alltid lämpliga) personer.

Ett exempel på detta är tillsättningen av Christina Lugnet som blev generaldirektör för Tillväxtverket utan utannonsering av tjänsten. Hon tillsattes på mycket tveksamma meriter och hon saknar uppenbarligen varje form av moralisk värdekompass.

Efter en sådan tillsättning står givetvis den tillsatte i tacksamhetsskuld till den som tillsatt vederbörande. Vad som värre är, är att dessa handplockade personer inte sällan tillsätts med utgångspunkt i personens politiska hemvist. Detta sker kanske ännu mer i landsting och kommuner, där vederbörande persons politiska hemvist kan spela en avgörande roll vid tillsättningen i stället för förtjänst och skicklighet. Idéhistorikern Gunnar Wetterberg har påpekat att det inte finns något som helst naturligt samband mellan demokrati och oväld (opartiskhet), demokrati är ingen garanti för oväld.

Opolitiska människor finns knappast men oväldiga tjänstemän borde vara en självklarhet i Sverige. Att tjänstemän i Sverige i dag tillsätts för att de har en viss politisk färg är ovärdigt och bidrar till att gränsen mellan politiker och tjänstemän försvinner. Det är detta som är maktmissbruk, eftersom detta beteende inte har stöd i svensk lagstiftning, tvärtom.

Flera exempel i VG-regionen

Politikerna skall fatta beslut i politiska nämnder och det är tjänstemännen som skall genomföra dessa beslut. Det finns flera exempel både i Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen, där politisk färg spelat en avgörande roll vid tillsättning av höga tjänstemän, är vår uppfattning. En av oss har till exempel åhört en högt uppsatt tjänsteman bli hotad av en välkänd Göteborgspolitiker om att inte omförordnas. Detta skapar hos tjänstemännen två grupperingar, nämligen de som är inne i värmen och de som är ute i kylan. Inne i värmen kan en känsla av osårbarhet infinna sig och har man brister i sin moraliska kompass är det lätt att trampa snett. På detta sätt uppstår en vänskapskorruption som inte är hälsosam.

Vi vill påstå att detta varit extremt tydligt i flera kommuner i Västra Götalandsregionen och i själva regionen i många år där det politiska maktinnehavet varit långvarigt. Tillsättning av tjänster på politiska meriter skapar också en jasägarkultur kring den politiska makten, vilket kan utgöra ett hinder för en effektiv förvaltning av skattebetalarnas pengar.

Bristfällig granskning

Sammanslagningen av de tre sjukhusen i Göteborg, som skulle spara 500 miljoner kronor på tre år men där kostnaderna i stället höjdes med 500 miljoner kronor, liksom bildandet av NU-sjukvården, är exempel på detta.

Ett långvarigt maktinnehav kan kanske till och med leda till att journalisternas granskning av politikerna och verksamheten inte blir så noggrann som den borde vara.

Det som vi har tagit upp här måste diskuteras öppet menar vi, men vi när en misstanke om att alla politiker oavsett hemvist kommer att slå ifrån sig och säga att problemet inte existerar.

Ulf Ljungblad

tidigare chefläkare och sjukhusdirektör

Östra sjukhuset, Göteborg

Christer Enkvist

tidigare landstings­överläkare

Västra Götalands­regionen