Hjällbo har hamnat i blickpunkten i reportage och samhällsdebatt i GP. Debatten har mest kommit att fokusera på islamisering och dess samband med terrorism.

Det övergripande problemet i Hjällbo och andra liknande stadsdelar, till exempel Bergsjön, är dock segregationen. När jag, som chef för invandrarförvaltningen i Göteborg, för tjugo år sedan varnade för att dessa områden höll på att utvecklas till etniska enklaver var antalet utrikesfödda 25 procent. I dag är andelen över 90 procent!

Inga barn i skolorna har helsvensk bakgrund. Skolresultaten blir därefter. Arbetslösheten och andel människor som har försörjningsstöd (socialbidrag) är mångfalt högre än i övriga Göteborg.

Sedan länge har alltså människor som knappt talar svenska, sällan eller aldrig möter svenskar och vet föga om det samhälle de bor i, samlats i enklaver. Isoleringen från det övriga samhället leder dels ofta till en negativ inställning till allt svenskt, dels till att extrema rörelser kan slå an hos människor som känner sig utanför och misskända. Det utnyttjas också av personer som vill skapa sig maktpositioner, till exempel ortodoxa imamer.

Tror någon att människor som inte talar svenska, inte känner till samhällets seder eller sociala koder har någon chans på den svenska arbetsmarknaden? Nikab och fotsida kläder underlättar inte heller inträdet.

Kräver närmande från båda håll

Integration innebär att människor medvetet väljer att förenas med andra. Ett närmande från båda håll. Alltså att de nya invandrarna strävar efter att bli en del av det nya samhället och att detta öppnar sig för de nya invånarna. De får naturligtvis tro på vilka gudar de vill, gå klädda hur de vill och tillämpa sina egna sedvänjor så länge de inte går emot svensk lag. Men vill vi att de skall vara en del av det svenska samhället så ställer det krav. De måste lära sig svenska och få ett hum om hur det samhälle fungerar som de skall leva i. Men det kräver också att samhället står till tjänst med bra utbildning, agerar för att undvika etnisk isolering, arbetar mot diskriminering etcetera.

Men det har vi inte gjort. Vi har stillatigande sett på när enklaverna har bildats. Med några eldsjälar, till exempel Gun Holmertz, som undantag. Den så kallade islamiseringen är en effekt av att vi helt saknat en integrationspolitik för att göra de nya grupperna förmögna att bidra till sin egen försörjning och att ge dem möjligheter att med sina kunskaper och erfarenheter utveckla det svenska samhället.

Insatserna har förhindrats

De insatser som behövs är bland mycket annat boendeplanering, stöd till de etniska gruppernas egna initiativ och organisationer och snabb introduktion av nyanlända. Men insatserna har förhindrats och förhalats. Ett litet exempel: När förslag fördes fram att utbilda imamer om det svenska samhället så ansåg den statlige utredaren att det var att ingripa i deras religionsutövning.

Även om den negativa utvecklingen pågått länge är det ändå möjligt att arbeta för en verklig integration. Men då måste det bli en angelägenhet för såväl rikspolitiken som kommunalpolitik inom alla områden.

Vi måste inse att Sverige har förändrats. Att Sverige är ett mångkulturellt och mångspråkigt land. Vi har accepterat att de nya svenskarna har kommit hit. Rimligtvis innebär det att vi har ett ansvar för att de ges möjlighet att berika vårt samhälle. Alltså att vi skapar förutsättningar för att deras kunskaper och initiativkraft – bevisad genom flykt eller flyttning – tas till vara.

Hög tid att planera mottagandet

När nu en stor anhöriginvandring av somalier förväntas är det hög tid att planera för den. Några förslag:

• Skolan måste formas så att segregationen minskar och flerspråkigheten belönas. Både de som redan går i segregerade skolor och de nyanlända bör placeras så att de får undervisning tillsammans med barn som har svenska som modersmål. I värsta fall kräver det bussning.

• Stadsplaneringen måste leda till ett mer differentierat boende. Det är främst en fråga om långsiktig planering. Men redan nu bör de stora familjer som bland annat somalierna bildar placeras i skilda stadsdelar. Bostadsförmedling borde återinföras och ge förtur till större lägenheter i andra områden än Hjällbo.

• Rådslag kan bildas med de etniska gruppernas organisationer och ansvar kan ges dem – i samverkan med myndigheter – för till exempel mottagning av flyktingar och anhöriga. Starta mottagandet med undervisning i svenska och hur vårt samhälle fungerar omedelbart efter ankomsten. Bjud in de många engagerade somalier som klarat av sin integration och har roller i det svenska samhället. Låt dem lämna förslag till och möjligheter att medverka i introduktionen.

Jan Molin

tidigare chef för invandrarförvaltningen i Göteborg