Riksdagen gav i mars 2011 regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning för att utvärdera de senaste årens stora skolreformer. Utredningen ska analysera vilka effekter kommunaliseringen 1990 och etableringen av friskolor har haft på utbildningens kvalitet och elevers rätt till en likvärdig utbildning. Alliansen reserverade sig mot riksdagsbeslutet eftersom den redan beslutat att behålla det kommunala huvudmannaskapet mandatperioden ut. Lite märkligt att inte alla partier ställer sig bakom en utvärdering med tanke på skoldebatten och allt sämre resultat för skolan.

Likvärdiga skolan död

När kommunerna tog över ansvaret för skolan dog den likvärdiga skolan i Sverige. Med likvärdig skola menas här att en elev garanteras en viss kvalitet på undervisningen oavsett var i landet skolgången äger rum. Det som försvann 1990 var ett statsbidragssystem som just garanterade alla skolor och kommuner likvärdiga resurser.

Som grundtilldelning gav staten varje skola ett antal basresurser efter samma beräkningar för alla skolor i Sverige. Ovanpå grundtilldelningen delades förstärkningsresurs ut. Den statsbidragsförordning som gällde under skolans statliga tid var tjock och innehållsrik. Kommuner och skolor kunde rekvirera bidrag för alla upptänkliga behov som elever kunde ha i skolan. Och det spelade ingen roll var i landet skolan önskade sig statliga bidrag till sina elever. Alla behandlades lika i statsbidragsförordningen. Så fungerade den statliga och regelstyrda skolan.

Konkurrens om medlen

Fr o m 1990 får alla kommuner en påse pengar från staten. Dessa pengar ska räcka till att bedriva kommunal verksamhet som äldreomsorg, förskola, socialtjänst och så skolan. Öronmärkningen för elevernas olika behov försvann. Konkurrens med annan kommunal verksamhet ledde till olikhet i resurser mellan skolor och kommuner. Att kommuner i Sverige har olika god ekonomi vet alla. Lärare söker sig förstås i första hand till attraktiva kommuner. På den statliga tiden hade lärarna samma lön oavsett vilken kommun man var anställd i. Och som tidigare nämnts så fick alla skolor resurser från staten efter samma tilldelningssystem.

Kommunaliseringen blev likvärdighetens död och det spelar ingen roll att det finns kvar statliga styrdokument i form av skollag, läroplaner, kursplaner m m. Kommuner och skolor har vitt skilda förutsättningar idag att leva upp till lagar och läroplaner.

Läraryrkets status sjunker

En gång hade läraryrket hög status och räknades som välavlönat. Lärarna jämfördes med andra högutbildade i samhället och sågs på med respekt. Så är det inte längre. Nu jämförs lärarna med andra kommunanställda vid lönesättningen och halkar oupphörligen efter den privata sektorn. Läraryrkets status lockar inte många att söka lärarutbildningen, som dessutom under perioder de senaste 20 åren varit rent usel. Alla som vill utbilda sig till lärare antas till lärarutbildningen. Ett minskat antal sökande, med generellt sämre kompetens och begåvning, ska ersätta alla lärare som pensionerar sig de kommande åren. Den beslutade lärarlegitimationen är tänkt att höja lärarnas status och garantera eleverna lärare med behörighet i sina ämnen. Denna reform har redan skjutits på framtiden då risken är stor att det i stället kommer att finnas allt fler obehöriga lärare.

Skolans minskade attraktion har avskräckt det manliga släktet. Förskolan och grundskolan befolkas av idel kvinnor. Det är inte bra att eleverna träffar så få män i skolan. Det ser inte ut att bli bättre i framtiden heller, eftersom kvinnoyrken har låg status och låga löner. Skolan befinner sig i en nedåtspiral och det krävs något radikalt för att åstadkomma en positiv förändring. Fler män finns på önskelistan. Låg status och låg lön lockar knappast fler män till skolan.

M och S måste ta ny ställning

Almedalsveckans partiledartal inger inte mycket hopp för skolan, trots att utbildningen av barn och ungdomar är en ödesfråga för Sverige. Moderaterna har i stort lämnat över alla utbildningsfrågor till Jan Björklund. Moderaternas, numera passiva politik, består av skattesänkningar som förstås inte ger staten ökade möjligheter att göra olika, välbehövliga satsningar på skolan.

Socialdemokraterna belastas av Göran Perssons beslut 1989 att kommunalisera skolan. Det faktum att det var en socialdemokratisk regering som drev kommunaliseringen, till det vi har idag, förlamar sossarnas skolpolitik och skymmer sikten för de faktiska förhållandena.

Det räcker inte längre att skylla på kommunerna när det gäller skolans utveckling. Något av de två stora partierna i svensk politik måste ta ny ställning för att dödläget ska brytas.

Anders Gentzel

Rektor Uvengymnasiet 2007–2012