Gunilla C Carlsson (S) svarar den 11 juli inte på min fråga om hur alternativet till Alliansens kulturpolitik ser ut. Istället hävdar hon att Alliansregeringen å ena sidan inte åstadkommit mycket. Å andra sidan anklagar hon oss för att ha genomfört reformer som förstört det mesta på kulturpolitikens område. Det är lite svårt att hänga med i Carlssons tankebanor och definitivt kan inte något alternativ till Alliansen skönjas.

Jag kan konstatera att det mest konkreta som uttrycks i artikeln är en önskan om återgång till hur det var förr. Tillbaka till att tvinga de statliga museerna att inte ha inträdesavgifter istället för som det är idag att de är självständiga att ta de besluten själva. Tillbaka till att staten ska lämna bidrag till regionala och kommunala institutioner utan att samverka med huvudmännen. Tillbaka till att dela ut livstidersättningar till några få konstnärer istället för att som nu successivt förbättra förutsättningarna för alla kulturarbetare.

Nya kulturmedel varje år

Vi i Alliansen vill se ett fritt och livskraftigt kulturliv. När nästan alla andra länder i Europa i den ekonomiska krisens spår drar ner sitt kulturstöd har Alliansregeringen sedan 2006 tillfört nya medel varje år. Tidigt insåg vi att kulturen också kan ses ur ett nyttoperspektiv. Det nya med Alliansens proposition Tid för Kultur från 2009 är den tydliga breddningen av förståelsen vad kulturen är och vad den kan innebära för ett samhälle. Enkelt uttryckt kan man sammanfatta den nya kulturpolitiken som en vilja att på ett strukturerat sätt tala om hur kulturen bidrar till tillväxt och välfärd. Medvetna satsningar från Alliansregeringens sida på Skapande Skola, Kultur och hälsa och Regionalisering är alla uttryck för det nya sättet att se på kulturbegreppet i stort.

Med satsningar på kulturella och kreativa näringar visar Alliansen att vi sedan länge förstått värdet av kultur för övriga delar av samhället. Vi ser att det är inom dessa näringar som många av framtidens jobb kommer att finnas. I april i år presenterade den moderata kulturkommittén sin rapport Kulturen 2020 där bland annat just detta togs upp. Ofta står kulturen och de kreativa näringarna för en stor del av tillväxten inom en stad eller region. Det är för att gå på teater, äta på restauranger eller besöka museer som turister dras till ett turistmål. Ett bra exempel på vad kreativa näringar kan betyda för en kommun är dansbandsveckan i Malung som lockar 50 000 besökare årligen.

Offensiv kulturpolitik

Alliansregeringen står för en offensiv kulturpolitik. Mer resurser har skjutits till i en tid av ekonomisk turbulens. Då många regeringar i vår omvärld skär i kulturbudgetar har Alliansregeringen höjt kulturbudgeten med 12 procent. Kulturen är dock större än kulturpolitiken och vi anser att politiken ska skapa förutsättningar för att kulturen sammantaget ska kunna växa och utvecklas. Om Socialdemokraterna kan bestämma vilket ben de ska stå på är de mer än välkomna att följa med på den inslagna vägen, för något alternativ till Alliansen verkar inte finnas inom kulturpolitiken.

Cecilia Magnusson

gruppledare för Moderaterna i kulturutskottet