Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven gick nyligen ut med ett förslag om att individualisera föräldraförsäkringen. Förslaget kan ge vind i seglen för Socialdemokraterna, framför allt för att det är ett modernt förslag som efterfrågas av många föräldrar i dag.

Louise Hallin och Christian Sörlie Ekström menar att detta skulle skada barn. Debattörerna försöker förankra sina åsikter genom att hänvisa till utvecklingspsykologiska teorier om anknytning och att barn inte kan knyta an till andra än mamman. Forum för feministiska föräldrar (Foff) är av motsatt uppfattning. Samma anknytningsteorier som debattörerna refererar till säger också att barn kan knyta an till mer än en person och vi tror att barn mår bra av att ha flera nära relationer, snarare än bara en.

Svaga grunder

Hallin och Ekström låter också påskina att ett mer jämställt föräldraskap leder till allvarliga sociala problem i samhället och gör stora antaganden på mycket svaga grunder.

För det första, de påstår att barn och ungdomars sämre psykiska hälsa står i nära relation till barns allt tidigare separation från sina föräldrar. Som alla vet, har föräldraförsäkringen i Sverige utökats från dess införande fram till i dag och är i dagsläget 480 dagar, vilket gör den till den längsta betalda föräldraförsäkringen i Europa. Det har lett till att barn i Sverige börjar på förskolan vid en högre ålder i dag än vad de gjorde för några decennier sedan.

Med Hallin och Ekströms logik borde barn och deras anknytning vara bättre i dag– men de påstår det omvända. Statistik från Barnombudsmannen visar likafullt att mellan 60-70 procent av alla barn har en bra anknytning, något som vare sig förändrats nämnvärt över tid och mönstret ser likadant ut världen över. I jämförelse med till exempel Spanien, som har en föräldraledighet på 16 veckor, är andelen tryggt anknutna barn ungefär lika hög som i Sverige.

För det andra, så insinuerar debattörerna, utan källhänvisning, att det är på väg att gå utför, genom att det har skett en ökning av missbruk, utåtagerande våldsbeteende och självmord bland ungdomar de senaste åren i Sverige. Någonstans här kapsejsar debattörernas skuta. Enligt siffror från Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) så ligger andelen niondeklassare som intensivkonsumerar alkohol tämligen stabilt sedan 1970-talet och fram till i dag, med en tendens till minskning.

Samma undersökning visar också att andelen konsumenter av alkohol och den genomsnittliga årskonsumtionen har minskat sedan mitten av 1990-talet. Vidare har andelen elever som har använt narkotika före 14 års ålder legat stabilt på 1-2 procent sedan 1989.

Siffror från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) visar att utsatthet för misshandel inte har ökat sedan i början av 1990-talet, inte heller det grövre våldet. Ungdomsbrottsligheten har inte heller den ökat under samma tidsperiod, tendensen är även här en minskning.

Med Hallins och Ekströms logik skulle man lika gärna kunna dra slutsatsen att införandet av de två pappamånaderna bidragit till minskningen av missbruk och våld. Men så lösa kopplingar har vi inget intresse av att göra.

Behövs politiska reformer

Vad Hallin och Ekström egentligen är ute efter, tror vi, är att bevara gamla traditioner och föra fram konservativa ideal, där kvinnan fortsatt ska hålla sig i hemmet och partnern vara familjens försörjare – allt maskerat i termer om barns bästa.

Vi vet att ett jämställt föräldraskap inte kommer av sig självt. Det behövs politiska reformer för att göra det möjligt för familjer att dela jämnt.

I Foff:s senaste bok, Det löser sig jämt - om föräldraledighet och jämställdhet i vardagen, som bygger på intervjuer och en enkätundersökning med feministiska föräldrar, lyfter vi fram berättelser som visar att ett nära föräldraskap kan utövas av båda föräldrarna och det går utmärkt att kombinera med en delad föräldraledighet.

Exempelvis, att dela på föräldraledigheten och att samtidigt amma länge är, till skillnad från hur det brukar låta i den svenska debatten, inte ett problem. Våra intervjuer visar också att pappor som delat på föräldraledigheten tar ett större familjeansvar, både för omsorgen om barnen och för hushållsarbetet. Dessa pappor arbetar också i större utsträckning deltid efter avslutad föräldraledighet. Slutsatsen är att en individualiserad föräldraförsäkring inte alls behöver stå i konflikt med barnets bästa.

Slutligen, att hävda att Löven bara är en opportunist som vill locka fler väljare genom att vilja lagstadga en 50-50 delning av föräldraledigheten är okunnigt. Alla med någorlunda koll på den politiska debatten vet att det på senare år har varit nära nog politiskt självmord att ta i frågan. Det är inte ett dugg opportunistiskt – snarare feministiskt. Vilket vi välkomnar.

Johanna Lauri

Forum för feministiska föräldrar Stockholm och författare till boken Det löser sig jämt – om föräldraledighet och jämställdhet i vardagen

Sara Dahlin

författare till boken Det löser sig jämt – om föräldraledighet och jämställdhet i vardagen

David Norlin

Pappor för individuell föräldraförsäkring

Martin Engström

Forum för feministiska föräldrar Göteborg