För sextio år sedan trädde lagen om religionsfrihet i kraft. Efter nästan 250 års kamp fick svenskar äntligen rätt att bekänna sig till vilken tro de vill eller ingen alls. Det gör Sverige till ett av de västeuropeiska länder som har kortast erfarenhet av att respektera medborgarnas övertygelser i dessa frågor.

Under århundraden var Sverige ett evangeliskt lutherskt land med symbios mellan kyrka och stat. I dag garanteras religionsfriheten av Sveriges grundlag och av Europakonventionen som sedan 1995 är svensk lag.

Dagens samhälle kännetecknas både av en växande sekulär kultur och en växande mångfald av religiösa traditioner, utövningsformer och uttryck. Staten är och ska vara sekulär. Mindre tydligt är vad statens neutralitet innebär.

Religionsfrihetens betydelse

Staten, trossamfunden och andra aktörer i samhället behöver gemensamt diskutera religionsfrihetens innebörd:

* Religions- och övertygelsefrihet har ett egenvärde för varje människa oavsett om man har en personlig trosuppfattning eller ej. Rättigheten gäller religiösa och även sekulära övertygelser såsom humanism, agnosticism och ateism. Det är viktigt att hitta ett språkbruk som ger rättigheten rättvisa och som underlättar debatten.

* Religions- och övertygelsefriheten innefattar rätten att utöva den egna övertygelsen, enskilt eller tillsammans med andra, privat eller offentligt. Att bilda trosgemenskaper, fira gudstjänst, bygga gudstjänstlokaler och bli begravd i den egna traditionen hör till kärnan av utövningen och äger ett skydd som är närmast absolut. Myndigheter får påverka gudstjänstlokaler utifrån brandsäkerhet och stadsplanering, men aldrig ha synpunkter på om det ska finnas en lokal.

Islamofobiska och antisemitiska rörelser växer i hela Europa, inklusive i Sverige. Det ibland hätska motståndet mot att bygga moskéer och att judar på väg till synagogan utsätts för kränkningar är djupt oroande. Människor av alla övertygelser har rätt att fira gudstjänst.

* Det finns uttryck för religiösa övertygelser som vi ibland behöver ta ställning till, inte minst inom ramen för arbetslivet och skolan. Den nya skollagen slår fast att alla barn ska delta i alla obligatoriska inslag i skolan. Rätten att bära religiös klädsel är en skyddad form av religionsutövning för arbetstagare och det är oroande att 40 procent av svenska företag inte vill att anställda bär religiösa symboler. Samtidigt får denna under vissa omständigheter begränsas av arbetsgivaren, till exempel om det krävs för arbetets utförande.

* Det finns ibland legitima skäl för staten att göra begränsningar i utövandet av religions- och övertygelsefriheten, precis som när det gäller andra rättigheter. Men sådana begränsningar får endast göras genom lag och utifrån ett demokratiskt samhälles behov, till exempel att skydda andra människors fri- och rättigheter.

* Religionsfriheten går inte före andra rättigheter, men det är inte heller så att andra rättigheter per automatik går före religionsfriheten. I debatten lyfts emellanåt religionsfriheten fram då den anses stå i konflikt med andra rättigheter. Dessa konflikter ska tas på allvar och måste lösas från fall till fall. Men att konflikter kan uppstå får inte innebära att vi nedvärderar betydelsen av religions- och övertygelsefriheten för det demokratiska samhället.

Kollision mellan rättigheter

Debatten om religions- och övertygelsefriheten måste föras med svensk grundlag och Europakonventionen som grund, med kunskap om formerna för utövning av religion och önskan om att finna lösningar i de fall religionsutövning upplevs kollidera med andra intressen och rättigheter. Det är allas vår uppgift att förvalta religions- och övertygelsefriheten med omsorg.

Erik Ullenhag (FP)

integrationsminister

Katherine Cash

sakkunnig i religions- och övertygelsefrihetsfrågor på

Svenska missionsrådet

Björn Cedersjö

direktor kyrka-samhälle Sveriges kristna råd

Göran Gunner

forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet