För att ha ett av världens mest kända och ambitiösa välfärdsbyggen är diskussionen om välfärdspolitik i Sverige ofta oväntat torftig. Sällan blir något sagt utöver det dagspolitiska polemiserandet och kvällstidningarnas braskande rubriker. Det är en av anledningarna till att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen spelar en så viktig roll. Äntligen finns en arena för den längre sikten när det gäller ett av våra viktigaste politikområden: hur hållbara försäkringar kring arbetslöshet och sjukdom ska se ut.

Ur det perspektivet är Joakim Palmes senaste underlagsrapport till socialförsäkringsutredningen viktig, eftersom den ger en internationell utblick över socialförsäkringar i västvärlden. För inte så länge sedan var den svenska självtillräckligheten kring välfärdspolitiken nästan total. Att med bibehållen stolthet över våra egna traditioner också kunna inspireras och ta det bästa från andra länder ser jag som en stor styrka.

Viktigt med bra ersättning

Diskussionen om välfärdsystemen är viktig inte minst för att också andra än vi som arbetar med socialförsäkringar till vardags ska kunna få en bild av vad man kan vänta sig av systemet. När det gäller transparensen finns det alltid mera att göra. Det orangefärgade kuvertet var en internationell förebild när det gällde transparens kring pensioner när det lanserades för drygt tio år sedan. Nu för tiden är det kanske för många mest en årlig påminnelse om allt vi inte vet. Men på sjukförsäkringsområdet är vi ännu inte framme ens på orange kuvert-nivå.

Det är viktigt med en bra ersättning vid sjukdom för den som inte kan arbeta. Det har vi i Sverige. Den svenska debatten om sjukförsäkringen är ofta något missvisande. Den som följer en riksdagsdebatt får lätt intrycket att det statliga systemet är det enda existerande.

I dag befinner sig två tredjedelar av löntagarna under taket, men 90 procent av löntagarna omfattas dessutom av kollektivavtalade försäkringar som ger ytterligare skydd. Det följer en historisk svensk tradition med delat ansvar mellan staten och arbetsmarknadens parter.

Precis som tjänstepensionerna är en viktig del av pensionssystemet är det svårt att bortse ifrån avtalsförsäkringarna när man pratar om det allmänna försäkringsskyddet. Oppositionspolitiker kallar ibland kollektivavtalade försäkringar för privata försäkringar, i syfte att frammana bilden av minskande ambitioner av den svenska välfärdspolitiken.

Det är både märkligt och ett historieförfalskande sätt att argumentera mot de avtal som fack och arbetsgivare frivilligt kommer överens om och som gäller alla på ett helt avtalsområde.

Rejäl tillväxt av disponibelinkomsterna

När det gäller nivån på taket i den statliga sjukförsäkringen är det viktigt att inte låta det bästa bli det godas fiende. De senaste femton åren har vi sett en rejäl tillväxt av disponibelinkomsterna i Sverige. Detta har också gynnat den som blir sjuk, eftersom en stor majoritet får 80 procent av sin lön vid sjukdom.

Att en något större andel än i dag ligger över taket för den statliga sjukförsäkringen är i den meningen ett uttryck för höjda disponibelinkomster och en framgångsrik svensk ekonomi som lyckats ställa om i den internationella konkurrensen.

Med en maximal ersättningsperiod på cirka 2,5 år ligger Sveriges sjukförsäkring i OECD:s absoluta topp när det gäller varaktighet. Men den mest generösa sjukförsäkringen är inte den där det är lättast att bli långtidssjukskriven.

Målet måste vara att så få som möjligt hamnar i långa, passiva sjukskrivningar. För de som behöver finns möjligheten också till långa sjukskrivningar eller förtidspension, men erfarenheten visar att risken att det blir svårt att komma tillbaka ökar redan efter några månaders sjukskrivning.

I den meningen är sjukskrivningar som vilken annan medicinsk behandling som helst: nödvändig och bra när det behövs, men inte utan biverkningar som kan vara skadliga.

Prioriterar välfärdstjänster

När taknivåer diskuteras bör man också tänka på vilka effekter höjningar av taken får. Visst är det är bra med en sjukförsäkring som omfattar de alla flesta löntagare också en bit upp i inkomstskikten, men vi får akta oss så att det inte sker på bekostnad av innehållet i välfärdstjänsterna.

I valet mellan att ge resurser till att korta sjukskrivningar eller välfärdstjänster som vård, barnomsorg och skola som premierar social rörlighet och som utnyttjas mest av människor med låga inkomster, eller att låta människor med höga inkomster få tillgång till höjda tak i sjukförsäkringarna tycker i alla fall jag att valet är enkelt.

Välfärdstjänster före transfereringar som redan regeringen Carlsson (S) uttryckte prioriteringen 1994. De viktiga prioriteringarna i välfärdspolitiken kommer ingen undan.

Ulf Kristersson (M)

socialförsäkringsminister