Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

christofer.jpeg
Christofer Ahlqvist.

Därför granskar GP det religiösa förtrycket

Religionsfrihet handlar inte bara om rätten att få utöva sin religion utan också om rätten att inte utöva någon religion alls. För vissa är detta tyvärr inte en självklarhet. Därför har Göteborgs-Posten valt att granska det religiösa förtrycket i Göteborg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I december 2015 slog polisen fast att 14 områden i Sverige – varav sju i Göteborg – hade så pass stora problem med kriminella och parallella samhällsstrukturer att det behövdes extra resurser och insatser. Sedan dess har antalet områden ökat till 23. Det är i synnerhet från boende i dessa områden som Göteborgs-Posten har fått in larm om religiöst förtryck. Givetvis är förtryck förkastligt oavsett vem det drabbar men om du redan bor i ett område som är utsatt på många andra sätt är det lätt att förstå hopplösheten bland de drabbade.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: De trakasseras – för att de inte är troende muslimer

Eftersom många av de här särskilt utsatta områdena finns i Västsverige är det vår plikt som regionens största tidning att titta närmare på de problem som polisen beskriver och drabbar de boende. För om problem ska kunna lösas måste vi först få problembeskrivningen rätt.

Därför inleder Göteborgs-Posten i dag granskningen ”I religionens namn”. I dagens artiklar berättar boende i några av Göteborgs särskilt utsatta områden för vår grävreporter Michael Verdicchio om hur de trakasseras för att de har valt liv som inte anses vara tillräckligt religiösa. Vittnesmålen är många och kommer från flera olika områden. Det är skrämmande att läsa om hur småbarnspappan Anwar Mahra nekas att äta mat på en restaurang eller hur hans barn blir utfrysta på både lekplatsen och skolgården.

”Det värsta är när det börjar gå ut över barnen”, säger han.

För de flesta är det självklart att religionsfrihet råder, att vem som helst ska kunna utöva sin religion så länge det inte bryter mot lagar som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Det här slås fast i första paragrafen i Religionsfrihetslagen från 1951:

”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.”

Men lika självklart som att någon ska få utöva sin religion borde det för de flesta också vara självklart att vem som helst ska kunna välja bort religion utan att för den sakens skull tvingas utstå trakasserier. Det här beskrivs även i den nu gällande Lag om trossamfund:

”Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt.”

Vår granskning visar dessvärre att den rättigheten inte gäller alla delar av vårt samhälle.

Det är dags att någon tar ansvar så att Anwar och alla andra i hans situation inte drabbas.

Läs mer om GP granskar: I religionens namn
Mest läst