- Vi klarar oss men våra pensioner är inte stora så det är mycket pengar för oss, säger Britta Larsson, som själv är 87 år.
Hon har skött hushållet och maken sedan han fick en stor stroke för snart 25 år sedan. För ett par år sedan började han besöka dagverksamheten på Svartedalens äldreboende, från hösten 2015 fyra dagar i veckan.
Bengt Larsson är uppegående men han har svårt med orienteringen och beviljades färdtjänst.
Åtta enkelresor i veckan gav månadsräkningar på 1440 kronor. De betalade Britta Larsson i ett år, tills hon av en tillfällighet fick reda på att maken hela tiden haft rätt till månadskort på färdtjänsten. Hon anmälde att han ville ha ett sådant, och beviljades det månaden därpå.
Britta Larsson hade då betalat 13 884 kronor, i stället för de 6 960 kronor som månadskort skulle ha kostat.
Hon begärde att få mellanskillnaden återbetalad, men har gång på gång fått nobben av färdtjänsten.
- Jag har blivit lurad av färdtjänsten. Jag betalar gärna det jag ska men vill inte betala det jag inte ska, säger Britta Larsson.
Från färdtjänstchefen har hon fått besked att alla som har beviljats färdtjänst också har rätt till månadskort. Men för att få det, måste man be om det.
- Ingenstans i informationsbroschyren (Så fungerar färdtjänsten) står det att alla har rätt till månadskort. Det hade varit enkelt att skriva på färdtjänsttillståndet att 'om du gör fler enkelresor än 13 i månaden, blir månadskort billigast', säger Britta Larsson.
Hon tror att det är många äldre som liksom hon själv förlorat stora pengar, genom att tro att månadskort är till för andra, exempelvis personer som åker till arbetsplatser.
- På den senaste tiden har jag träffat tre personer som inte heller känner till reglerna, och betalat för enkelresor fast det skulle ha blivit billigare för dem med månadskort. En av dem hade betalat i tre år för sin fru.
Det senaste halvåret har Britta Larsson skrivit flera brev till färdtjänstchefen Peter Norling som svarat att han inte kan se att det finns skäl till återbetalning. Norling skriver att "det är den enskilde resenären som själv gör bedömningen" om hon vill betala för enkelresa eller köpa månadskort.
När Britta Larsson överklagar detta, får hon svaret av Norling att det inte går att överklaga i "frågor om återbetalning av betalda avgifter".
I februari vände sig Britta till politikerna i färdtjänstnämnden, som aldrig svarade. Månaden därpå upphörde nämnden och färdtjänsten hanteras nu av trafiknämnden, vars politiker heller inte hört av sig.
I brevet till politikerna skriver Britta:
"Bara för man har blivit gammal så är inte alla idioter. Bengt och jag har aldrig anlitat kommunen utan skött oss själva. När vi nu har blivit gamla så känns det som ni vill lura oss."
Under timmarna Bengt är på dagvården gör Britta Larsson sina ärenden, går på möten med Aktiva Seniorer, och kör sin Saab från lägenheten i södra Biskopsgården till Sankt Jörgen.
- Jag går på vattengympa för jag måste hålla mig igång. Annars kommer det inte att fungera hemma, säger hon.
I ilskan över färdtjänstens behandling är Britta Larsson nöjd med två saker:
- Personalen på (dagverksamheten) Knuten är jättebra. Och chauffören Kaj (Larsson) som hämtar och lämnar Bengt tycker han jättemycket om.
