- Jag kommer från Tyskland och visst har jag sett midsommarstång på Ikea och vet att det handlar om snaps och sång, men nu ska jag se hur det verkligen är, säger Sebastian Wulff.

Han firar midsommar för första gången och ska göra det grundligt. Ciceron är Caroline Johansson och hennes släkt. Platsen är Hålta utanför Kungälv. Utrustningen består av hemgjord blomsterkrans.

- Vi ska dansa små grodorna och sen blir det sill och jordgubbar, säger Caroline Johansson.

Däremot ska hon inte plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden som hon gjorde som barn.

- Nä, nu har jag ju träffat min dröm-man och tänk om jag skulle drömma om någon annan, säger Caroline och ler mot Sebastian.

Hålta idrottsklubbs midsommarfirande är verkligen rätt plats för traditionellt midsommarfirande. Här finns lotter och hembakt, parkeringsvakter från klubben och i gräset ligger den klädda stången och väntar på dragspelaren.

- Han var tvungen att jobba i dag och slutar inte förrän två men då störtar han hit. Men det blir lite senare än det brukar, säger Kurt Olsson som är ordförande i klubben och förste midsommarstångsresare.

Sedan 1975 har det firats midsommar på idrottsplatsen och Kurt berättar stolt att det brukar komma ungefär 1200 personer.

- Det är huvudsakligen folk från trakten. Och titta så mycket hembakt vi har. Det är populärt, säger Kurt Olsson och visar borden som dignar av jordgubbsbakelser, sockerkaka och chokladmuffins.

Barbro Franksson och Berit Krantz kokar kaffe bakom kulisserna och har bakat också. Men några grodhopp blir det nog inte.

- Nej, jag är glad att slippa säger Barbro, men kanske om barnbarnet kommer.

Berit har precis varit och tagit några lotter. Men utan att vinna någon stjärnvinst.

- Jag får väl ta några till.

Men nu har Per-Arne Andersson, dragspelaren, kommit och det är dags att resa stången. Till soundtrack Vi gå över daggstänkta berg greppar ett gäng med Kurt Olsson i spetsen den klädda stången och bär den några varv innan den under applåder placeras i en grävd grop.

- Puh, det gick ju bra. Det är oroligt varje gång, säger Kurt medan Per-Arne på dragspel och en sjungande Kent Larsson drar igång ringlekar. Det är inte bara grodorna som är lustiga att se, utan också hundar, katter, myggor. Och sen är det dags för Enebärabusk.

Granskogen säger inte mycket. Susar möjligen i takt om man lyssnar tillräckligt noga.