Pappan: Därför skedde olyckan
Förra torsdagen dog hans dotter i tågolyckan i Stenungsund. Nu hoppas Göran Andtbacka att Statens haverikommission går till botten med händelsen.
- Jag tror att det finns ett stort allmänintresse i det, säger han.
Relaterat
Göran Andtbacka sitter bakom ratten på sin bil på Statoils parkering och blickar ut över olycksplatsen på andra sidan Göteborgsvägen. Han berättar att han och hans familj känt ett stort stöd under den senaste veckan.
- Vi får kuratorshjälp så mycket vi behöver och samhället hjälper även till med många praktiska saker, som att ringa telefonsamtal som är jobbiga. Jag måste säga att stödet har varit fantastiskt bra, säger Göran Andtbacka.
Han vill inte skuldbelägga någon, men ser flera skäl till att olyckan inträffade.
- Med facit i hand borde man kunnat förutse det här. Antalet tåg har ökat väsentligt, men ändå har man inte förbättrat övergångarna. Och så dessa ständigt återkommande signalfel. Varför gör ingen något åt det?
Göran Andtbacka känner till att polisen utreder de många vittnesmålen om att tiden mellan signal och tåg vid flera tillfällen varit mycket kort. Han har själv upplevt samma sak.
- Tågen kör fort och min uppfattning är att det tagit tre eller kanske fem sekunder. Några tio sekunder, om det nu är normen, är jag säker på att det inte varit. Det kan jag vittna på.
Göran Andtbacka arbetar som chef för räddningstjänstens räddningsenhet i Stenungsund.
Han har goda kunskaper när det gäller olycksförebyggande arbete och har under tiden efter olyckan varit i kontakt med myndigheterna för att försäkra sig om att en ordentlig utredning görs. Han har också skrivit en insändare till lokaltidningen, där han pekat ut en mängd säkerhetsproblem vid ortens många järnvägsövergångar.
- Det är väl mitt sätt att bearbeta sorgen. Om en ordentlig utredning inte görs nu, kan man inte komma efteråt. Jag har jobbat mycket med olycksuppföljningar och vet att för varje dag som går minns folk sämre. Det är nu det gäller.
- Jag grämer mig själv att jag inte lagt mer kraft på det här tidigare. Jag minns ju så väl min tanke när vi flyttade hit för några år sedan och jag fick se korsningarna för första gången: ”Hur är det möjligt att de fortfarande har övergångar av 60-talsstandard?”.
Järnvägsövergången där Göran Andtbackas 18-åriga dotter och en jämnårig kvinna dödades är den vanligaste passagen när Nösnäsgymnasiets omkring 1 200 elever ska ta sig in till centrala Stenungsund.
- Jag är ju lekman på området, men inte kan det vara så märkvärdigt att lägga fem meter betongrör där? I min värld pratar vi inte ens om miljonbelopp för att bygga en gångtunnel, säger Göran Andtbacka.
Nu talar mycket för att ytterligare en myndighet utreder olyckan. Statens haverikommission inledde, parallellt med Trafikverkets egen utredning, i går en oberoende förstudie. Inom kort fattas beslut om den ska följas av en mer omfattande utredning.


































Gör ditt val och köp här

