– Här finns en enkelhet. Här får vi hjälp med allt vi behöver. Om vi ska köpa en lampa och inte kan bestämma oss för vilken vi ska ha och ber om smakråd i affären svarar de ”ta hem båda och prova vilken som passar bäst”, säger Göran Olsson.

För ett halvår sedan tog han och hustrun Ingela steget fullt ut, sålde lägenheten i Masthugget i Göteborg och flyttade permanent till sommarhuset i Kungshamn i Sotenäs.

– Vi får livskvalitet på ett helt annat sätt än i Göteborg. När vi bodde i stan kom vi inte ut alls lika ofta som nu. Här är det så lätt att bara ta på sig skorna och gå ut om man vill ta en liten promenad efter maten, säger Ingela.

Om alla resonerade som Ingela och Göran skulle kommunpolitiker och näringslivsutvecklare i norra Bohuslän vara nöjda. När sommargästerna åker hem i augusti lämnar de nämligen inte bara sina hus tomma, de skapar också ett hål i kommunernas plånböcker.

Ta reda på mer

Visserligen får kommunerna del av sommargästernas semesterkassor när de köper mat och kläder i de lokala butikerna. Men de som inte är skrivna i kommunen ger inga skatteintäkter. Och trots att de utnyttjar kollektivtrafik och bredbandsnät, hamnar de utanför beräkningarna när man planerar satsningar på infrastrukturen.

– Det är ganska stor skillnad på att planera för 60 000 människor och 100 000 personer, säger Elsie Hellström, samordnare på tillväxtsekretariatet i Bohuslän.

Nu har Strömstad, Tanum, Sotenäs, Munkedal och Lysekil gått ihop i en gemensam satsning för att locka till sig nya bofasta.

En del av satsningen är mässan Levande Bohuslän, som i onsdags invigdes i Kungshamn. Mässan ska inspirera till att bo och driva företag i Bohuslän alla tider på året.

Man försöker också ta reda på mer om sommargästerna för att kunna möta deras behov. En kartläggning visade att många av dem som besökte norra Bohuslän inte var rena turister, utan hade sommarstugor på orterna.

Men steget till att bli bofast är långt för många. Det visar en enkät som tillväxtenheten låtit göra med dem som bor på deltid i de fem kommunerna. När de fick svara på frågan om de kan tänka sig att bli permanentboende i kommunen inom fem år svarade bara fem procent ”med säkerhet ja”. Fler än hälften uppgav att de ”absolut inte”, eller ”troligen inte” skulle bosätta sig i norra Bohuslän.

Överdriven konflikt

Men Elsie Hellström ser en annan öppning.

– Även om man inte vill bosätta sig i norra Bohuslän finns en öppenhet för att till exempel betala en del av sin skatt till kommunen där man har sitt delårsboende. Vi hoppas få myndigheterna att titta på de här sakerna, säger hon.

Enkäten med sommargästerna visade också att den påstådda konflikten mellan ”badjävlar” och bofasta verkar överdriven. Tvärtom tycks sommargästerna ha goda relationer med både de bofasta och andra sommargäster. Något som stämmer bra på Göran och Ingela.

– Vi hade blivit varnade för att det kunde bli svårt att bli accepterad. Men vi har inte alls upplevt det så. Delvis tror jag att det beror på att vi har varit noggranna med att stödja samhället genom att handla allting vi behöver här. När vi renoverade huset köpte vi inte en enda sak någon annanstans än i Kungshamn, säger Göran.

Ångrar sig inte

De köpte huset hösten 2007 och har tillbringat alla helger och hela somrarna i Kungshamn sedan dess. Beslutet att bli bofasta har de inte ångrat en sekund.

Men Ingela påpekar att en av förutsättningarna för att hon och Göran verkligen tog steget var att de, som är 62 och 63 år gamla, inte kommer att behöva pendla till arbetet i Göteborg under så många år.

– Problemet för kommunerna är väl att det inte räcker att sådana som jag och Göran flyttar hit. Det behövs ju ungdomar. Och de har inte råd att lägga flera miljoner på ett hus, säger hon.

Skriven i kommunen

Precis den frågan kämpar Roland Karlsson (FP), ordförande i Lysekils kommunstyrelse, med. Och det kommunala bostadsbolaget Lysekilsbostäder planerar just nu för en typ av lösning.

I höst börjar man bygga 35 lägenheter på Skaftö, som ska ägas kooperativt av de boende. Kravet för att få ett kontrakt är att man är skriven i kommunen.

– Barnfamiljer är det viktigaste för oss, men det är omöjligt för de unga att matcha bostadspriserna här. Det går inte att bara satsa på hus på 120 kvadrat för fyra miljoner, säger han.