Det var i söndags som flera boende i området såg en varg som ogenerat sprang över fälten, bara ett trettiotal meter från bebyggelse. Anna Martinsson berättade för GP att hon känt sig närmast hotad av den nyfikna fyrbenta besökaren.

Lars Harry Svensson, som bor i höjd med Valler, mellan Romelandavägen och Göta älv, är måttligt road över vargbesöket. Han slogs av hur orädd vargen verkade.

– Jag är orolig för mina får. Just nu känns det som att jag föder upp mat till en varg och det har jag ingen större lust med. Stängsel är en stor ekonomisk sak att sätta upp och det skulle aldrig löna sig för min del, säger Lars Harry.

Han visar runt i ladugården, där de femtio tackorna och deras lamm än så länge är väl skyddade. Men i april måste han släppa ut djuren på bete – på just den mark där vargen rörde sig i söndags.

– När man lägger ner massor av jobb, man går upp mitt i natten och ser till tackorna och sen kan det komma en varg och bara riva sönder allting … det känns inte roligt alltså, säger Lars Harry.

På andra sidan stora vägen bor Gertrud Gustavsson. Hon har inte sett någon varg med egna ögon i vinter, men tar det numera lite extra försiktigt när hon är ute med hunden Sigge.

– Uppe i skogen går jag inte med honom längre. Det gjorde jag ofta förr, men nu vet man ju inte vad som kan hända. Han blir ju en munsbit för en varg, säger hon.

En som har följt vargdramatiken i Valler lite på avstånd är Kennert Danielsson, undervisningsintendent på Naturhistoriska museet i Göteborg. Han tycker sig känna av övertoner i folks reaktioner.

– Det handlar så mycket om att det trissas upp en stämning. Alla har rätt till sina känslor, men det är inte förnuftet som styr vargrädslan. Man säger att det är osunt att de rör sig nära hus, men det är jättenormalt. Det är vinter och många djur har svårt att hitta mat. Det gäller då att skrämma bort dem innan de blir ett problem för våra tamdjur, säger han.