Söndagens klubbfärden för långfärdsskridskoutgick från Vedhall, utanför Kärna. Ungefär tjugo personer från Kungälv, Lerum, Partille och Alingsås delades upp i tre grupper med olika svårighetsgrad.

Dagen innan fick nybörjarna genomgå en säkerhetsutbildning.

- De fick exempelvis prova på att kasta livlina, det är viktigt att man gjort det innan man ska ut och åka på naturis, säger Hans Stervik, skridskoledare på Kungälvs friluftsfrämjande.

På Ryskärsfjorden, är isen ungefär 15 centimeter tjock. Men det är viktigt att veta att man aldrig ger sig ut ensam, eller utan ispik, isdubbar, ryggsäck med grenlina och torrt ombyte.

- Ibland drattar någon på ändan men med knäskydd och ryggsäck brukar inte skadorna bli allvarliga, säger han.

Det är en speciell teknik att åka långfärdsskridskor. Skridskoskären sätts fast utanpå speciella kängor. Det finns också skär som går att spänna på vanliga kängor. Sedan ska fötterna tryckas utåt, inte framåt.

- Man ska hålla balansen med överkroppen och gunga tyngdpunkten från sida till sida, säger Hans Stervik.

Här och var ligger snö på isen och ibland är den knagglig så att det är svårt att ta skär med skridskorna. Då går det att staka sig fram med stavarna.

Efter ungefär en timmas åkning är det fikadags. Uppflugna på en klippa samlas de tre grupperna på sittunderlag och plockar upp sina termosar. Pannkakor, smörgåsar, blåbärssoppa och kaffe fyller på energiförråden.

Trots kylan har åkarna fått upp värmen.

- När man väl kom igång var det inte så kallt, jag trodde det skulle vara värre men jag har nog valt rätt kläder, säger Eva Johansson.

Efter två timmars åkning har nybörjargruppen lagt sjutton kilometer bakom sig med en medelhastighet på 8,2 kilometer i timmen. Men med vinden i ryggen har det bitvis gått mycket snabbare.

- Jag gillar verkligen det här, att vara ute hela dagarna och förflytta mig stora sträckor. Det är naturupplevelsen som är grejen, säger Barbro Robertsson.