Blomstrande miljardindustri

På trottoaren utanför Ljungh´s blommor på Guldheden vakar ett par citrusträd och olivträd över prydligt upp-

ställda krukrader med timjan, saxifraga och penséer. På marken korgar med hyacinter och säsongens sista tulpaner. Blomdoften inne i butiken är lika universell som doften av vaxljus i en kyrka.

Louise Ljungh går runt och petar bland blommorna. Hon verkar ha växter i sitt dna.

– Min mamma har alltid haft intresse för blommor. Mormor också, som liten var vi jämt i hennes trädgård och samlade fröer och plantor.

Louise utbildade sig till florist för fjorton år sedan och jobbade i olika blomsteraffärer innan hon tog över

butiken i Guldheden.

– Jag var bara 25, kunde ingenting egentligen men tänkte att jag fick lära mig.

Hennes sambo var ett stort stöd, liksom mamma Marianne Ljungh som numera arbetar heltid i butiken. Louise har aldrig ångrat att det blev blommor.

– Det är ett jätteroligt yrke. Man träffar människor i glädje och sorg, det händer mycket och man hör mycket. Man får liksom band till kunderna.

Blombranschen är tuff men för Ljungh´s blommor pekar kurvan sakta men säkert uppåt. Att det inte bara är en dans på rosor att vara florist förstår vi emellertid när Louise och Marianne berättar om arbetsveckor som börjar redan vid halvfemsnåret på morgonen. Det ska köpas blommor hos grossisten, köras ut till företag, snittas, plockas, vattnas, budas, ställas ut växter och plockas in. Däremellan ska alla kunder som letar sig in i väldoften tas om hand.

– Många tror att man bara står i kassan mellan tio och sex hela dagarna med så är det inte, säger Marianne med eftertryck.

Jag lämnar Ljungh´s blommor med tre sammetsröda Red Naomi-rosor under armen. De kommer bli glada

därhemma.

Vi älskar snittblommor i Sverige. Födslar, dop, födelsedagar, bjudningar, mors dag, alla hjärtans dag, begravningar eller, som nu, pingstens alla bröllop – det finns alltid ett tillfälle att köpa blommor.

Mest älskar vi tulpaner. Under tulpanperioden från december till april konsumerar vi 130–140 miljoner tulpaner,

i runda slängar en miljon stjäl-

kar om dagen. Det gör oss till världens ivrigaste tulpankonsumenter per capita. 90 procent av de tulpaner vi köper är dessutom svenskodlade.

Vår andra stora älskling bland snittblommorna är rosen. Vi köper ungefär 100 miljoner rosor per år; det räcker till många kärleksförklaringar. Rosorna färdas dock oftast längre än tulpanerna innan de når butikerna. Majoriteten, 80 procent, odlas i Östafrika, några få procent importeras från sydamerikanska länder som Ecuador och Colombia. Resten kommer från Nederländerna.

Rosorna som jag köpte på Ljungh´s blommor är odlade i Nederländerna och importerade av grossisten Snittexpressen i Partihallarna. Det

är här stans blomgrossister finns, en handfull mindre och så jätten SBD Blomsam.

Snittexpressen tillhör definitivt kategorin mindre. Natten håller Partihallarna i stadigt grepp när rörelsens ägare Rolf Runge låser upp dörrarna till den barackliknande utbyggnaden vid fyrasnåret på morgon. På med kaffebryggaren, fram med ost och juice, färska frallor blir det efter fem om någon har tid att springa bort till Libabröd, tänd stearinljusen i fönstren, välj spellista. Veiron i ottan möter Tjuren Ferdinand om man så vill.

Rolf Runge började i blombranschen när han var 22 år.

– Jag hade aldrig varit i den här världen men jag kände

direkt att här hör jag hemma.

Han började som säljare på en blomsterkedja och blev senare chef, gjorde några år på annat håll innan han återvände till blommorna och Snittexpressen som då var nystartat. Det var för 22 år sedan.

Snart kommer de första kunderna dyka upp. Rolf och kompanjonen Erik Obrant levererar till 200 registrerade blomsterhandlare i Västsverige varav flertalet finns i Göteborg. Lokalen svämmar över av blomsterprakt, det är nejlika, kamelia, lisianthus, krysantemum, stjärnflocka. Fyra leveranser med lastbil från Holland varje vecka fyller ständigt på lagren.

– Vi har haft tulpansäsong ända sedan jul. Nu kommer pioner, lövkojor och andra sommarblommor in. Anemoner och ranunkel ut. Tulpaner finns det fortfarande ett visst intresse för, de är väldigt fina nu på slutet och det kommer udda sorter.

Klockan fem anländer den första kunden. Och minsann, det är ju Louise Ljungh som står där med sin inköpslista. Hon kommer hit varje måndag och torsdag för att fylla på snittkylen uppe på Guld-

heden.

– Den mest morgonpigga floristen i stan, säger Rolf.

Nittio procent av det som står

i lokalen har Rolf Runge köpt in på den nederländska blomauktionen lite på gehör, resten är efter be-

ställning från kunderna. Och uppenbarligen har han viss känsla för vad som säljer, mindre än en procent av de blommorna blir över. Den procenten ger han till Hare Krishna.

– En dag dök en man upp och presenterade sig som Sevananda från Nimaihuset i Gårda och undrade om vi kunde skänka blommor till rörelsen. Varje lördag kommer han hit och efter ett givande samtal om andlighet, musik och konst går han iväg med ett fång blommor i famnen. Det känns som ett ömsesidigt utbyte, säger Rolf.

Det krängs blommor så att bladen ryker hela morgonen. Blomdoften blandas med oset från kaffebryggaren, musiken med hjärtliga gliringar.

– Här är några kunder från

Alingsås. Underbara människor båda två – om man träffar dem en och en, säger Rolf och flinar.

Handeln med blommor och krukväxter är en global jätteindustri som bara i Sverige omsätter 11 miljarder kronor om året, eller ungefär två procent av världshandeln med blommor, berättar Rolf Persson på Blomsterbranschens riksorganisation, BRO.

Rolf Persson har varit förbunds-

ordförande för BRO i 26 år och sett blomsterbranschen genomgå en enorm strukturomvandling.

– Hela branschen är stentuff oavsett vilket land du är i eller i vilket led du verkar i. Det är små marginaler och låg lönsamhet.

Traditionellt sett har snitt-

blommor odlats nära konsumtionsledet för att minimera transportsträckorna. Under senare hälften av 1900-talet blev flygfrakt emellertid allt mer ekonomiskt gångbart och en ständigt växande del av produktionen sker nu i låglöneländer runt ekvatorn. Där är det naturliga klimatet bättre och arbetskraften billigare.

En ros som skördas i Kenya i dag går med flyg till Nederländerna i kväll och landar i morgon bitti. Där lastas den på lastbil under dagen och är i Sverige hos grossisten redan i övermorgon.

– Lokal produktion går knappast mycket snabbare, säger Rolf Persson.

Så har också den svenska odling-

en av snittblommor minskat till ett minimum. Räknar vi bort tulpanerna är minst 90 procent av snittblommorna som köps i Sverige importerade, framförallt ifrån Nederländerna.

– Om man läger ihop konsumtionen av både snittblommor och krukväxter i Sverige är ungefär 40 procent svenskproducerat. Svenska odlare är väldigt duktiga på tulpaner, vissa krukväxter och utplanteringsväxter, säger Rolf Persson.

På Snittexpressen håller man dock fast vid Hollandsproducerat. Nästan allt, eller 90 procent, är odlat där. I ett kylrum i lokalens inre regioner står rosorna. Rolf pekar längs väggen.

– Holland, Holland, Holland, Holland, Holland … Etiopien, också en jäkligt snygg ros, Dolcetto, magnifik … Holland, Holland. Och här är en från Kenya. Inte så mycket att ta kort på om man ska vara lite taskig, Kenya är lågpris-

segmentet.

Runt 25 procent av den svenska blomimporten kommer från länder utanför EU och där är

Kenya den stora exportören.

Rolf Runge säger att han som inköpare alltid jagat den bästa kvalitén. Det finns minst sju, åtta odlare på varje rossort varav en eller två är riktigt duktiga.

– Nuförtiden efterfrågar butikerna finare blommor vilket är en rolig utveckling. Någonstans finns det ju ett kunnande bakom, en skicklig odlare har en enorm stolthet i det han eller hon gör.

I ett hörn står Red Naomi-

rosorna.

– Det är den stora, röda ros som vi säljer absolut mest av. Det finns ingen konkurrent till den för tillfället. Den har blivit en succé för den håller.

Det är ifrån odlaren Fransen Roses i den lilla staden De Lier i sydvästra Nederländerna som Snittexpressen köper sina Red Naomi-rosor. Där, i ett 43 000 kvadratmeter (åtta fotbollsplaner) stort växthus några fot under havsnivån, odlas ute-slutande Red Naomi.

– Vi har varit och besökt odlingen. 350 000 plantor

under ett och samma tak, säger Rolf Runge.

Annars har även många nederländska rosodlare stängt ner sina odlingar och flyttat verksamheten till Östafrika.

2 000 hektar rosodling har krympt till 200, berättar Rolf Persson på BRO. Som sagt, det är en bransch i struktur-

omvandling.

Produktionen av snittblommor har blivit allt viktigare i låglöneländer som Kenya, Etiopien, Colombia och Ecuador. I Kenya är trädgårds- och blomsterindustrin landets näst största näring och genererar enligt Fairtrade Sverige mellan 50 000 och 100 000 direkta arbetstillfällen.

Allt som blomstrar är nu inte bara vackert, det finns en vissen baksida också. Under 2000-talet har det larmats om svåra brister på odlingarna i låglöneländerna, både arbetsrättsliga och miljömässiga.

I till exempel Ecuador har en del blomsterodlingar rapporterats tränga ut odlingar

av grödor för den inhemska matmarknaden. Ägarna till blomsterodlingarna, som ofta är utländska, har styrt de naturliga vattenflödena till sina marker, vilket fått svåra konsekvenser för landets småbönder. I Afrika har grundvattnet på sina håll sjunkit runt odlingarna när vatten pumpats upp för bevatt-

ning, med vattenbrist i omgivningarna som konsekvens. De stora mängderna vatten som går åt bidrar också till att kemikalier som används i produktionen gått ner i jorden och förorenat floder och grundvatten.

I flera länder har de kemiska besprutningarna på blomplantagen dessutom lett till skador hos arbetarna, som

oftast är kvinnor. Vanliga

besvär är andningsproblem, hudskador och sterilitet. Det finns också rapporter om att gravida kvinnor fått missfall.

Med andra ord har det inte varit helt lätt att veta om man kunnat köpa en bukett billiga östafrikanska rosor eller syd-

amerikanska nejlikor med gott samvete.

Enligt Rolf Persson på BRO har det dock hänt mycket positivt inom branschen på senare år, inte minst tack vare medias rapportering som ökat efterfrågan på certifierade blommor.

– 80 procent av alla snitt-

blommor som säljs i Sverige kommer i dag från certifierade odlare, säger han och får medhåll av Magdalena Streijffert, generalsekreterare på Fairtrade Sverige.

– Det har blivit mycket bättre, det stämmer. Om man jämför med andra branscher, i alla fall i Sverige, tycker jag att blomsterbranschen i de olika leden tar ett stort ansvar.

Genom att köpa en certifi-

erad ros vet du att de som arbetar på odlingen får vettigt betalt, att de har ett anställ-

ningskontrakt, rätt att organisera sig fackligt och inte tvingats använda de farlig-

aste kemikalierna som är skadliga för både människa och miljö.

– I Kenya har arbetsvillkoren verkligen förbättrats. Men man ska inte slå sig till ro och känna att allt är bra i och med det. Vi ser problemen poppa upp på andra håll, till exempel i Etiopien, och det finns många länder som inte alls efterfrågar certifierade blommor, säger Magdalena Streijffert som hellre köper en certifierad ros från Östafrika än en nederländsk, trots den långa transportkedjan.

– Det är inte transporterna som står för den stora miljö-

påverkan, det är produktionen. Att odla en ros i Kenya är inte alls lika energikrävan-

de som i Nederländerna.

Nästan varannan ros som säljs i Sverige är i dag Fairtrade-certifierad. Fairtrade är därmed den vanligaste certifieringsmärkningen bland det nära tjugotalet märkningar som finns för blommor.

Att certifierade rosor haft sådan framgång beror på att dagligvaruhandeln tagit täten, enligt Magdalena Streijffert. Hon tycker att floristerna har en del kvar att göra.

Louise Ljungh på Ljungh´s blommor känner av en ökad efterfrågan på certifierade blommor men tycker det är svårt med märkningen.

– Vi sliter ju bort plasten när blommorna kommer hit och ser att det finns någon slags märkning. Men vi hinner inte sätta ut lappar på allting i butiken. Problemet är att ingen grossist märker ut blommorna, när vi får vår följesedel står det ingenstans att blommorna är certifierade.

Ett system med märkning av varje enskild stjälk finns, men ännu inte i Sverige, berättar Magdalena Streijffert.

"Vad gör väl namnet? Det, som vi ros kalla, med annat namn dock lika ljuvligt doftar", skrev Shakespeare i Romeo och Julia.

"… och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor", skaldade Gustaf Fröding.

Blommor är näring för själen, miljardindustri och symbol för det mesta i tillvaron. Certifierat från Östafrika, av nederländsk kvalité eller svenskt närodlat – man kan ha olika preferenser. Eller så petar man ner allting i buketten.

Hur mina tre Red Naomi-

rosor mår? Jo tack, de står fortfarande röda och granna i sin vas en dryg vecka efter inköp. Fast de doftar inte så gott längre.

Fredrik Sundh