Oppositionens bästa tid är ofta mitt emellan två val, då smekmånaden för den nya regeringen är över och väljarna hunnit tappa tålamodet över ännu inte infriade vallöften.
För fyra år sedan var den dåvarande rödgröna oppositionen uppe på siffror närmare 50 procent i opinionsmätningarna. Och än mer beryktad är den ledning samma block hade för åtta år sedan – då till och med erfarna statsvetare vågade slå fast att regeringen Reinfeldt var "rökt".
Så ser det inte ut nu. I GP/Sifos decembermätning har de rödgröna till och med en knapp ledning.
Det enda alliansparti som har något att gläda sig åt är Centern som når 9,1 procent. Vi får gå tillbaka till maj 1991, då Olof Johansson var partiledare för att hitta en högre notering.
För Kristdemokraterna är krisen lika djup som tidigare och inte heller Liberalerna får något lyft.
Värst ser det ändå ut för Moderaterna, som visar en signifikant nedgång sedan oktobermätningen. Decembersiffran – 22,2 procent – är nästan fem procentenheter lägre än vad partiet fick i mätningarna i början av året.
Sedan Anna Kinberg Batra tog över har Moderaterna sökt sig tillbaka till rötterna. På partiets Sverigemöte i Malmö i våras var det lätt att stöta på garvade partifunktionärer som skrockade belåtet och konstaterade att de började känna igen sitt parti. Den nya linjen i migrationspolitiken började falla på plats och utspelen under dagarna i Malmö handlade om skärpta straff och hårdare krav.
Nu har Moderaterna tagit ytterligare några steg bort från den politik partiet förde under Fredrik Reinfeldt.
För tre veckor sedan dömde Anna Kinberg Batra ut den tidens invandringspolitik. Sedan dess har Mikael Sandström, som en gång var Reinfeldts statssekreterare, förklarat att han skäms över den politik har var med om att driva och under helgen sa förre finansministern Anders Borg att också han ångrar sig.
Både i valet 2014 och därefter har Moderaterna tappat väljare till Sverigedemokraterna och det är svårt att se det som händer nu som någonting annat än ett försök att locka tillbaka dem. Inte minst som Anna Kinberg Batra tidigare i veckan i en intervju med Svenska Dagbladet sa att hon tror att många sökt sig till SD på grund av "ett berättigat missnöje med migrationspolitiken". Det vill säga – i det egna partiets fall – den tidigare migrationspolitiken.
Gårdagen och morgondagen är som bekant inte samma sak och det som var rätt en gång är nödvändigtvis inte lösningen en annan. Men det finns ändå skäl att fundera på vilka konsekvenser det får när Moderaterna så tydligt bryter med den förre partiledaren.
Fredrik Reinfeldt var ju trots allt inte bara Moderaternas mest framgångsrika partiledare genom tiderna. Mätningar från valforskarna på Göteborgs universitet har visat att han är den populäraste partiledaren någonsin i landet.
Och de partifunktionärer som är glada över att de kan känna igen partiet igen kanske också ska skänka en tanke åt det faktum att man får gå tillbaka till 1928 för att hitta lika höga moderata valresultat som under epoken Reinfeldt.
Sifo: Tre tendenser
Rekordsiffror för Lööf
För fyra år sedan fick Annie Lööf de sämsta förtroendesiffrorna för en Centerledare någonsin. Nu har hon lyft sitt parti till de bästa opinionssiffrorna på 25 år.
SD står stadigt
Vi har sett det förut: skandaler, som de senaste kring Anna Hagwall och Kent Ekeroth, biter inte på SD-väljarna. Partiet har stabiliserat sig på drygt 15 procent.
Problemen tynger MP
Miljöpartiet är inte fullt lika nära fyraprocentsspärren som under hösten, men partiet är fortfarande långt ifrån valresultatet – som redan det var en besvikelse. Interna bråk och kompromisser har kostat på.
