Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Allt är inte som det varit – nu måste politikerna hantera det

    Vi är framme vid målet. Valdagen. Och visst, efter en intensiv valrörelse, kan man känna: äntligen. Dessvärre lär inget vara klart i och med att folket har sagt sitt – det är snarare nu det börjar.

    Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

    Affischer på varenda stolpe. Utfrågningar och debatter i alla kanaler. Partifunktionärer som försöker fånga in väljare på gator och torg. Och utspel in i det sista: det är familjeveckor, strängare straff och språkkrav.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Ja, det har varit rätt massivt på slutet.

    Och faktiskt inte bara på slutet. På sätt och vis har siktet varit inställt på den 9 september ända sedan Kristdemokraterna bröt upp Decemberöverenskommelsen för nästan tre år sedan. Sedan dess har Stefan Löfven stått på en ostadig grund. Det har varit uppenbart för alla att allianspartierna faktiskt hade kunnat störta regeringen – och att bara inre konflikter och motstridiga intressen har stoppat dem.

    Något helt nytt väntar

    På liknande sätt ändrades förutsättningarna i Göteborg i samma stund som Martin Wannholt kastades ut ur Moderaterna efter valet 2014. Eller i vart fall när han bildade Demokraterna våren 2017.

    Redan då kunde man ana att någonting helt nytt väntade efter valet. Men vad?

    Den politiska kartan som vi känner den gäller inte längre. Och dessvärre finns det inte heller någon ny. De etablerade partiernas svar på hur landet – eller kommunen – ska styras efter valdagen har mer liknat önskescenarion än någonting med koppling till verkligheten.

    "Målet är att bilda en alliansregering". "Största block måste få styra."

    Jaha, och om det inte går?

    Världen är sig inte lik

    Vi lever i en tid av stora och dramatiska förändringar. Världen har blivit mindre. Rörligheten större. Maktbalansen har ruckats. Företagen konkurrerar på en global marknad. Dagens vinnare kan på ett ögonblick bli morgondagens förlorare. Gamla jobb försvinner. Nya krav ställs.

    Det är klart att det väcker oro. Och efter decennier av ökad öppenhet mot omvärlden går trenden nu åt motsatt håll. Det är "America first", Brexit och en våg av nationalism över Europa.

    I land efter land gör allt fler väljare bedömningen att de politiker och de partier som har lagt den rådande kursen inte klarar av att möta de nya utmaningarna. Något nytt och annat måste till. En Trump. Eller en Macron.

    I Göteborg utgår mycket av missnöjet från bygget av Västlänken, men det handlar också om hur den sittande ledningen har hanterat bostadsbristen, förskoleköer och skolresultat.

    Tydliga budskap går hem

    På nationell nivå är det migrationen. Vår tids stora fråga, som av några grupper kopplas till i stort sett allt. Bostadsbrist. Sjunkande skolresultat. Vårdköer. Eller det som ryms under modebegreppet "otrygghet".

    Av opinionsmätningar att döma förlorar mittenpartier mark medan partier med raka och tydliga budskap är vinnare i det nya politiska landskapet. Tillsammans med partier som utmanar etablerade sanningar och står för någonting helt nytt. I både riksdagen och kommunen kommer uppstickare och slår in en kil mellan de två traditionella blocken.

    Att greppa ungefär vad som har hänt och varför är en sak. Att se vart det ska leda en annan.

    Vi har goda skäl att tro att stora förändringar väntar både i riksdagen och kommunfullmäktige. Under söndagskvällen får vi svaret.

    Men det innebär inte att vi kommer att veta så mycket mer än innan.

    Bara att arbetet med att hantera det nya parlamentariska läget kan börja på allvar.