Ibland får man svar direkt. Efter att ha skrivit en betraktelse om att bra litteratur mer sällan beror på fantasiförmåga, lyssnar jag på Sara Bergmark Elfgrens Sommarprogram. Hon och Mats Strandberg är i färd med den succéartade Engelforstrilogin. Det är skräck och fantasy i kubik. För mig är litteratur – ungefär – en berikande syssla för solitärer med vissa sociala fobier, men Sara Bergmark Elfgren pekar på vad jag då bortsåg från. Fantasy är inte bara ren och skär hittepå utan också en kollektiv litteratur. Man läser den därför att andra läser den och bildar en imaginär gemenskap av nördar. Alltså kan man ge sig hän när det gäller spöken och magi. ”Jag har min nördighet att tacka för allt.” Det är väl där allt börjar – som när man är sextonårig eskapist och plöjer sista delen av Sagan om ringen till gryningen med ögon röda som geléhallon. Den här nördiga men kollektiva fantasiflykten med Luke Skywalker och Harry Potter är ju en början på ett vidare litteraturliv.
Detta Sommar var begåvat av snygg regi och en fin och välformulerad närvaro. Min invändning är nog bara en – det kan bli väl tunt att bara tala om fantasy.
Sista meningen: May the force be with you.
Musik: Många vakna val med Säkert!, Regina Spektor, Portishead, Frankie Goes To Hollywood, Arcade Fire.
Dagens Sommarvärd: Anders Wijkman
